Point of wiew
Men bilden blir rikare och sannare om jag låter dem ligga där så jag kan betrakta dem. Här är en knepig bit, ultraortodoxa antisionistiska judar som är emot staten Israel av religiösa skäl:
Bilder
Jag sitter och går igenom bilder från the Holy Land och hittar ett och annat guldkorn. Tydligen tycker fler än jag att bilderna är bra för nu har jag dels krängt några av bilderna och dels blivit inbjuden att ha en fotoutställning i Gulbenkian-biblioteket nästa år under den årliga konferensen där! Faktiskt blir jag lite mallig över detta då jag är 100% självlärd. Tänkte bjuda på lnågra bilder här, kommentera gärna!
Här är en av mina favoriter i Jerusalem, Father Shemoun från St Marks kloster. Här står han utanför the Holy Sepulchre i Jerusalem.
Å, vad jag saknar St Marks och St James! Frånsett själva the Holy Sepulchre är det dessa kyrkor jag saknar mest!
Bloggpaus
Möjligen har du märkt att det inte har varit några nya inlägg på jättelänge här. Jag har så smått börjat rota mig i Sverige igen och har inte varit i Jerusalem sedan i somras.
Jag håller dock kontakten med The Holy Land genom vänner och bekanta och planerar resa ner till jul, påsk och till sommaren igen.
I inläggen her jag sett en del kontaktförsök som jag tyvärr inte uppmärksammat. Vill någon nå mej för restips mm så finns jag på Facebook, sök upp mej där! Wålsten är efternamnet och jag håller till i Västernorrland.
_____________________
Därmed inte sagt att bloggen nu är begravd. Rätt som det är kommer den igång igen. För Jerusalem och The Holy Land upphör nog aldrig att fashinera mig. 
Krympande antal...
När påven var på besök (8-15 maj) var hans budskap till de kristna att stanna kvar och fortsätta vara del i de levande församlingarna som fortfarande finns kvar.
http://www.youtube.com/watch?v=ptUWUAOILu8
Gul Asfalt אספלט צהוב
Gul Asfalt består av tre kortfilmer om beduiner i Juda öken / Södra Västbanken.
Den första filmen heter "Black Spot"
I öppningsscenen får man se hur en tankbil kommer dundrande i hög hastighet nerför en backe och runt en kurva. Tankbilen körs av två israeler. De kör på en liten pojke som kommer gåendes på vägen med sin åsna. Otäckt. Det som är ännu otäckare är att när männen konstaterat att pojken är död så skyndar de att lägga honom i diket och sedan skynda sig därifrån. Liksom inga känslor att de kört på en människa. Kanske jag själv skulle handla på samma sätt om jag kört på ett rådjur? Men till och med ett överkört rådjur skulle få mig att ta till lipen... Här är det utan känslor som männen sätter sig i tankbilen för att köra därifrån. Bilen startar inte och israelerna börjar få lätt panik, speciellt som några beduinmän kommer springande. Skjuta eller inte skjuta? En av karlarna har en pistol i byxlimningen... Den ena mannen viskar något till sin kollega. kollegan går och skruvar av ett av reservdäcken och ger till bduinerna. Beduinerna tycks nöja sig med ersättningen och avlägsnar sig. HU och FY VALE! Den enda som visar känslor för ett barna har blivit överkörd är pojkens mor som sätter sig och gråter. Jag blev så illa berörd över denna känslokyla. Dessutom finns det ingen god eller ond sida. Alla är usla. Usla israeler och usla beduiner...
Den andra filmen är "Here is not there"
Hur en beduinkvinna vill lämna sin man med sina döttrar. Hon nekas att lämna familjen, de äldsta männen som verkar bestämma allt säger ifrån. Hon flyr och jagas i öknen. Det visar sig att hon är en blond tyska som gift in sig i en beduinklan. Hinns till slut ifatt och blir tillbakatvingad. Gör en fålla till fåren (och sig själv). I slutscenen gör hon ett nytt flyktförsök. STEREOTYPISERANDE och DEMONISERANDE! Håhåjaja, det sägs på Wikipedia att filmen är "Based on a true story" och att filmen tagit sju år att skapa. Jag blir bara än mer irriterad. Kan tänka mig att många som ser filmen blir skrämda för livet för de "superfarliga och stockkonservativa beduinerna", en sanning som trumfas in i den tredje och sista kortfilmen;
Red Roofs
Den här filmen är helt gräslig. Hur beduinarbetare som jobbar på en bosättning lever. En gift beduinkvinna har en affär med en gift bosättarman. Hon upptäcks och blir svårt misshandlad av beduinerna. Bosättarmannen hör sin hund skälla och går ut för att titta. Kvinnan som är helt sönderslagen ber honom om hjälp. Han hade tydligen lovat henne en massa... Han kör iväg henne, ber en beduinman som också jobbar för honom att skjuta henne. osv... osv... Detta var den längsta av de tre filmerna och även den känns som den första filmen; bara skurkar. Ingen är god.
http://en.wikipedia.org/wiki/Yellow_Asphalt
Jag har filmen här i Docksta om någon vill låna den. Det kommer dröja mycket länge innan jag ser om den! Har du sett filmen och tycker något om den så skriv gärna en kommentar! Kanske jag totalt har missat något?!?!
Tempelinstitutet
I det judiska kvarteret ligger ett fashinerande ställe som jag besökte första gången för en knapp vecka sedan. Det var The Temple Institute. Institutets fokusområde är allt möjligt som har med templet i Jerusalem att göra. Man har lusläst moseböckerna om hur templet såg ut och användes. I lokalerna finns modeller, prylar och bilder som beskriver detta.
So far so good.
Nu är det inte bara bakåt i historien man blickar, tempelinstitutets dröm är att det åter ska byggas ett tempel på tempelberget i Jerusalem. Alltså precis där Klippdomen står.
Man har förberett det mesta för att det ska kunna hända. Jättemenoror i guld, förgyllda skådebrödshållare, prästernas dräkter (färgade på traditionellt vis), skålar, lottdragningsgrej för de två getterna, treudd att röra i offerbrasan med så allt ska förbrännas ordentligt, askskyfflar, örter.... osv....
Man saknar fortfarande den röda kvigan vars blod ska offras. Här sätter man tilltro till genetik och kloning.
Man fick inte ta kort inne på institutet, men på youtube finns rikligt med filmer som beskriver stället:
Hur intressant detta instutut än är har jag två stora invändningar.
För det första, Klippdomen... Hallå??? Ska man riva den då är det tänkt? Jag menar, bygg gärna ett prakttempel, men kanske inte just DÄR? Nu måste man gilla läget och inse att platsen är upptagen. Ska man riskera världsfreden för Guds boning? Vad är det för en gud i så fall?
För det andra, djuroffer?!?! Är det verkligen tänkt att man inom judendomen ska börja med detta igen? Ganska äckligt faktiskt! Judendomen har ju utvecklats en hel del på tvåtusen år!
Några länkar för den som vill veta mer:
Landet annorlunda
Det var i lördags och sabbatshissen var igång. En sabbatshiss är en helt vanlig hiss som är programmerad att åka upp och ner och stanna på varje våning. Detta för att den religiöse hotellgästen ska kunna njuta av bekvämligheten av att åka hiss men inte behöva utföra arbete då det som bekant råder arbetsförbud på sabbaten.
Jag tycker det är bra med arbetsförbud på vilodagen. En dag i veckan är det skönt och behövligt att stanna upp och ta det lugnt. Men sabbatshiss....?
Jag klev in i den normala hissen bredvid och tryckte på en knapp som skulle föra mig ner till poolen. Knapptryckningen är arbete, men lördag är inte min vilodag och även om det vore min vilodag och jag verkligen skulle helga mina vilodagar så kan jag ändå trycka på knappar hur mycket jag än vilar. Gå i trapporna skulle jag nog definiera som arbete. Men det är jag det...
Efter en stunds badande kände både Jessica och jag att det började vara dags för kaffe. OJ, vad sugna vi blev på hotellets goda cappuccino. Naturligtvis har vi koll på att man inte får kaffe vid poolbaren eftersom de serverar hamburgare. Vi tog hissen upp till foajen och gick till den baren istället. NOPE; "Idag har vi bara filterkaffe eftersom det är shabbat", fick vi höra. OKEY, nu gick jag igång och började fundera på skillnaden mellan capuccino och filterkaffe ur judisk synvinkel. Det var klurigt. Kaffe som kaffe, och jag tror inte det har med skummet att göra. Man måste ju ha en kaffebryggare igång för att få till vanligt kaffe (=el, knappar....). Kanhända man kan starta kaffebryggaren innan shabbat och sedan hälla på vatten och få kaffe utan att det blir arbete... Men att tillverka en cappuccino låter och fräser och det är moment som är arbete....?
En kul grej i det hela är att killen i baren är palestinier (muslim eller kristen). Han kan sålunda arbeta. Jag är som bekant kristen och jag har inte heller några betänkligheter att arbeta. Varför denna uteblivna cappuccino då....?
Många frågor hopade sig och när shabbat så var över kunde jag reda ut det hela med Anna.
Mycket riktigt var filterkaffe OK för vattnet redan är varmt, det kan man rigga innan shabbat börjar. I princip skulle barkillen kunna sno ihop en cappuccino och jag skulle kunna beställa den utan att nån av oss bryter mot shabbatreglerna. MEN, vad händer om tex kunden efter mig är jude och jag, barkillen, och hotellet då LURAR honom att bryta sina regler. Hotellet vill ju framstå som ett gott hotell att bo på även för religiösa judar så det kunde leda till dåligt rykte!
När jag satt och försökte få ner det blaskiga filterkaffet kom jag på ytterligare en aspekt: På samma sätt som cappuccinotillverkning bryter mot shabbatsregler så bryter faktiskt momentet att betala för kaffet mot shabbatsreglerna! Hur tänker man här???
Jag trivs i Landet Annorlunda! Jag minns den besvikelse jag kände den där gången jag hade åkt på semester till Cypern och menyerna var på svenska! Jag vill känna att jag är utomlands när jag reser! Jag vill lära mig nya grejer och till slut känna tillfredsställelsen när jag börjar förstå och kunna navigera i ett främmande land!
Men ändå... Häromdagen var det nya oroligheter vid Mamilla Parkingplace. Kommunen har öppnat en parkeringsplats nära Old City, och den är öppen på Shabbat. "Det uppmuntrar judar att dels åka bil (=arbete) och att betala p-biljett (Arbete)!" De religiösa judarna blir frustrerade och ber, bränner sopor och protesterar högljutt.
Jag funderar på detta med tolerans. I skolan undervisar jag de sekulariserade svenska eleverna i religion. Syftet med religionsundervisningen är att man ska öka sin tolerans gentemot det främmande och de som inte delar den egna världsbilden.
Skulle det behövas "sekularisering" på schemat för de religiösa? Skulle det fungera?? Skulle toleransen öka gentemot de som tänker på andra sätt? Jag är mycket skeptisk, men skulle nog tänka mig att vara lärare i detta i tex Mea Shearim. Bara för att få höra diskussionerna som skulle utbryta i klassrummet...
Barnhem
Jag slås över hur rent och fräscht det är och vad barnen verkligen älskas av personalen. Sånt märks på blickar och de sätt de interagerar med varandra. Men vilka människoöden man får höra.
En flicka hittades i en sopcontainer på landsbygden, väl gömd i soporna. Tack vare en hemlös som rotade efter något ätbart i soporna hittades hon och togs om hand. Kraftigt undernärd och med otäcka bett i ansiktet av insekter och råttor. Hon kommer att klara sig men utan familjetillhörighet och små utsikter att kunna hitta en familj som kan adoptera henne.
En annan flicka hittades mitt på en gata i ett bylte. Hon kunde tas om hand av barnhemmet, men efter ett par veckor var det någon som identifierade en bil som tidigare lämnat henne på gatan och modern kunde spåras. På grund av att modern identifierades blev hon då dödad på grund av att hon fött ett barn utom äktenskapet.
En flicka som satt i en spjälsäng såg lite slö ut. Hon hade fått skador redan som foster för att hennes mor försökt framkalla missfall.
En liten pojke med Downs syndrom satt på golvet och lekte för sig själv. Han hade förmodligen lämnats in då han hade just Downs syndrom. Men oj, vad go han var!
I ett rum låg åtta riktigt små barn som av olika anledningar var oönskade av sina föräldrar. Mitt hjärta höll på att brista. Ett par av dessa barn var vakna och var så kontaktsökande! Där kände jag att jag började önsak att jag skulle kunna adoptera!
Bilder från barnhemmet som jag hittade på nätet:
http://www.jadili.com/HolyFamily/index.html
Utsikt
Så här kan den se ut, muren eller säkerhetsbarriären. Bilden är tagen syd-sydöst från himmelsfärdskyrkan. De närmsta husen är Ras-el-Amous och Shayyah. På andra sidan har Abu Dis hamnat och Assariyye. På kullarna i fjärran ser man Beit Sahour.
Att försvara ett land är en sak, men när det sabbar kommunikationen mellan dessa olika palestinska områden...? Tänker man ens på det när man bygger muren? ...eller ännu värre, är det just det man tänker på?
En ökendag!
Liten egobild. Jag är sällan fotogenic, men den här är väl inte så dum...
Dagens höjdpunkt var ett möte med en amerikansk kvinna som gått med i armenisk-apostoliska kyrkan (hon var tidigare presbyterian). Hon kunde ingående berätta om konverteringssamtal, dop, oljesmörjelse och första nattvarden i St James. Jag lyssnade och registrerade. Of course pepprade jag henne med en rad frågor. SÅ spännande att höra om hennes väg till armeniska kyrkan (som inte nämvärt skiljer sig från min egen, fastän jag ligger en del steg efter).
Procession!
Ånej.
Dagens procession var faktiskt tämligen händelserik. För det första var det idag en jättegrupp muslimska pilgrimmer från Indien på besök i Holy Sepulchre. De fick en föreläsning utanför kyrkan innan de sedan gick in. Det var mycket intressant att kika på dem i väntan på själva processionen. De skulle alla besöka Profeten "Isas" Grav. Som muslimska pilgrimmer gör så ställde de givetvis av sig skorna utanför graven när de skulle in. Jag blev riktigt rörd av att se med vilken vördnad man besökte den plats som naturligtvis är helig även för muslimer.
Så drog det ihop sig för processionen. Men VAR fanns prästen? En viss oro började sprida sig bland seminariekillarna och man började ringa runt för att fråga efter prästen. En av sakristanerna gjorde iordning hatten, kåpan och manteln så det bara skulle vara för prällen att snabbt svida om. Men, som sagt. VAR var han? Katolikerna började ju vara färdiga med sin sång uppe på Golgata och det gäller ju att komma iväg med processionen INNAN de ska gå förbi graven, ANNARS hamnar man i svår oordning.
Efter desperat överläggning började killarna med processionen UTAN präst! Vid första stationen (Jesu fängelse) var det en av seminaristerna som läste evangelietexten istället. DÅ kom prästen med andan i halsen och kunde glida i den framtagna manteln och ta över. Spänningen släppte och man kunde fortsätta i vanlig ordning. Jag beundrar killarna att de fann sig i en sådan trickig situation!
När processionen var nere i Helenas krypta väntade jag uppe i kyrkan. Det är ju trots allt MÅNGA trappsteg och ingen ledstång den första biten. Vill ju inte ställa till skandal och rulla nerför trapporna med kryckorna skramlandes under processionen! Under väntetiden träffade jag på den grekisk-ortodoxa munken som jag träffade i St Marks i påskas som berättade om Turinsvepningen. Mycket riktigt bara han även denna gång på en plastkasse med material om utställningen på Notre Dame. Nu hade han även handlat en stor (A3) bild av själva ansiktet i 3D från svepningen.
De två seminaristerna som stannat där uppe för att mota turister blev intresserade av bilden. En av dem smekte vördnadsfullt bilden och pussade den sedan, medan den andre ifrågasatte Turinsvepningens äkthet. Kul med olika åsikter! Sedan kom processionen och jag knatade vidare till Golgata, graven och stället där Maria svimmade. Fick några sekunder i ensamhet inne i graven och passade på att föra fram en bön där för en sjuk släkting. Jag gillar hur olika saker blandas i Holy Sepulchre. Det är just därför jag aldrig upphör att fashineras av stället!
Sista konferensdagen
Efter förmiddagens alla föreläsningar blev det dags för en exkursion. Vi for och kikade på fina mosaiker uppe på Olivberget som var typ urgamla (5-600-tal). Då dessa mosaikgolv inte visas för allmänheten utan bara ytterst speciella delegationer gick skaran av armenienspecialister upp i spinn när vi fick denna VIP-visning.
Här ser man på texten att det är en armenisk mosaik. Den ryska abedissan var mycket välkomnande när det stod klart att det var en delegation med experter av olika slag som var på besök.
Här var mosaiken mycket välbevarad!
Efter mosaikskådningen blev vi inbjudna på kakor och saft och sedan kaffe hos de rysk-ortodoxa nunnorna. Inne i deras mottagningsrum hängde en imponerande samling ikoner.
På kvällen avslutades konferensen med en middag på Christmas Hotel. Jag hamnade mittemot den armeniska generalkonsuln. En massa tal hölls och presenter utdelades. Förmodligen blir detta en konferens som kommer att återkomma typ varannat år eller så. Alla var överlag nöjda med konferensen även om det gnyades en del över att en del inte föreläst på engelska.
Ärkeänglarnas kapell
Häromdagen besökte jag ärkeänglarnas kappel för en vesper. Detta kappel används inte lika ofta som St James så det var mycket trevligt att återse detta kapell från Jesu egen tid. Det sägs vara översteprästen Annas hus på tiden det begav sig!
http://www.armenian-patriarchate.org/angels.html
Kejsarens nya kläder
Jag brukar vara snäll i mina bloggar. Alltför snäll, riktigt mjäkig är det vissa som tycker. Låt vara, jag är för det mesta ganska snäll. However, ikväll tänkte jag vara o-snäll, ja riktigt elak i min blogg!
Det pågår i dagarna ett kulturprojekt i Gamla Stan; "Sounding Jerusalem". På olika håll hålls konserter. Ikväll var det dags för ett riktigt spektakulärt event. På fyra tak befann sig en brassorkester. Publiken var antingen uppe på något av taken eller nere i gränderna för att därifrån spetsa öronen efter musik som skulle ljuda.
Det var ganska vacker målsättning med det hela:
"Music might achieve what is not yet possible on the ground: the equal participation of an ethnic, religious and cultural diversity in a peaceful and stimulating dialogue. "
Håhåjaja. Stora ord. Kunde kanske ha blivit bra om inte tonerna blåste bort så man inte hörde nån samklang alls, bara några stackars kycklingpip från nån fagott lyckades nå mitt öra från Redeemer Church. Musiken var "modern" som det heter. Kanske kultursnobbarna av överklassen som hittat upp på taket satt och njöt bakom slutna ögonlock. Eller var det rent utav fler än jag som fattade nada och bara låtsades njuta för att inte spoilera sitt rykte som finsmakare av modern musik. Jag kom så plötsligt att tänka på kejsarens nya kläder och kvävde ett infall att hojta "Stäm åtminstone instrumenten!". Jag behärskade mig. På granntaket satt två tjejer som inte behärsklade sig utan började yla lite fnittrigt i de många pauserna.
Oj. Jag läser vad jag skrivit och inser hur elak jag är. Faktum är att min elakhet förmodligen är en yttring av total tondövhet och dålig smak. Vad vet jag?
Fin stämning var det dock på taket, önska det vore Lena Stompers jag satt och lyssnade på istället för pling-plong-musik med brassorkester.
Pilgrimsdag
Idag har jag varit på pilgrimsseminarium på SCSC. Det blev en fullspäckad och intressant dag om olika aspekter på pilgimstemat. Pilgrimmer i olika tidsepoker, skillnader i synen på den "heliga geografin", ortodoxa pilgrimmer, armeniska pilgrimmer, katolska pilgrimmer, protestantiska pilgrimmer... ja, till och med muslimska pilgrimmer och vad de gör i The Holy Land.
Det var så spännande och intressant att jag nu på allvar funderar på att gräva mer i ämnet, får se hur DET går, men jag har fått några namn på forskare som skulle kunna lotsa mig vidare i detta ämne.
Ett tag har jag haft tanken på att skriva en bok om nunnor och prästers klädsel. Idag träffade jag en svensk nunna som fick mig att lägga ner det projektet. Bara i Spanien finns det 250 katolska nunneordnar... OJ. Får snabbt tänka om och bli pilgrimsforskare istället!
Men medge att nunnedräkter är vackra! På bilderna ser ni birgittasystrarnas dräkter med de obligatoriska fem röda prickarna på kronan. De symboliserar Jesu fem sår.
