Krönika, lite patetisk?

Parkskolan, Jalla Bye!
 
”Det finns saker man måste göra, annars är man
 ingen människa utan bara en liten lort.”
 
Ibland händer det att man ställs inför stora utmaningar i livet. Utmaningar så stora att man funderar om man tagit vatten över huvudet. Ska man då bita ihop och göra sitt yttersta eller för alltid fundera på vad som hänt om man vågat ta steget?

Nu lämnar jag Parkskolan för en stund! I januari flyttar jag till Jerusalem för att jobba på ett studiecenter som direktor! Det känns lite gruvsamt eftersom jag ändå varit här i tio år och trivs oerhört bra, men samtidigt lockar äventyret. Det är lite av samma känsla jag hade när jag lämnade gymnasiet till den stora ovissheten av vad jag skulle göra sedan. Egentligen hade jag kunnat stanna kvar här på skolan till pensionen, så bra trivs jag. Men på senare år har tanken på att prova något nytt börjat snurra i skallen. Har man väl börjat fundera fortsätter man snart med att kika runt efter vilka alternativ man har… Så plötsligt händer det! Såg en jobbannons, siktade och satsade allt jag hade på att kvalificera mig, och jackpott! Nu har jag alltså fått chansen att ge mig ut i världen på mitt livs äventyr. Många har frågat varför jag byter bort mitt bekväma liv i Örnsköldsvik och på Parkskolan mot några år i Israel/Palestina, ett område som tyvärr ofta hamnar i fokus p.g.a. den konflikt som råder.

Ibland vet man vad man vill och siktar på det, ibland snubblar man över tillfällen… När man är som mest osäker över vad man ska göra är det bara att ta ett djupt andetag, försöka lyssna till sitt hjärta och ”våga språnget”. Beslut kan vara tuffa! Ibland kan valen vara så svåra att man helst skulle vilja gömma sig under ett täcke och avvakta. Snopet kanske man då senare vaknar till av att man står kvar på perrongen och tåget redan gått.

Hur som helst, av någon anledning vågade jag ta tag i livet när jag såg min chans, och nu är jag på väg till ett område som skulle kunna vara hämtat från sagornas värld. Jerusalem är en oerhört fascinerande stad, med ett myller av olika intressanta typer. Miljön inom ringmuren, där min nya arbetsplats ligger, som utgör gamla stan är som hämtad ur tusen och en natt! Så nu känns det nästan som att bege sig till Sagornas land, tyvärr lite för lika Törnrosdalen med muren som byggs…

…och känner man inte igen det från sagorna kan man bara slå på nyheterna på TV. Det går sällan en vecka utan reportage från Mellanöstern. Nya självmordsbombare och nya hus som demoleras eller nya korruptionsskandaler. Samtidigt, i skuggan av nyhetsflödet går livet på som vanligt, barn föds och man håller bröllop och begravningar samt går och handlar.

Sensmoralen i denna spretande krönika är: Ta vara på livet, våga när utmaningar kommer, förmodligen blir det mindre dramatiskt än vad du föreställt dig!

Kommentarer
Postat av: Kusin Nisse

Håller helt med. Jag gillar våra äventyrsgener/äventyrsuppfostran. Kalla det vad du vill men kul har man!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback