Soldatens hjärta

Vi å dom
Matleverans till "tappra" trupperna.

Satt och njöt en kopp kaffe på Henry´s och filosoferade. Detta var i fredags. Gamla Stan kryllade av soldater i vanlig fredagsordning och ID-kontrollerna vid portarna var omfattande. Turister av alla slag, israeler av alla slag släpptes in. Muslimska kvinnor släpptes in samt muslimska män över 45 släpptes in. Otur för muslimska män under 45 år som ville till moskén för att be. Fel religion, fel kön och fel ålder.

I varje port stod cirka 50 soldater och kollade ID. Innanför portarna ännu en kontroll. Nere i bazaren flygande kontroller i vart och varannat gatuhörn....

Framför cafét där jag satt kom då en polisvan och parkerade, poliserna började packa matpaket till de olika posteringarna i Gamla Stan. Jag har tänkt på att soldaterna ofta står och mumsar på nån baguette eller halv kyckling, nu fick jag se lite av logistiken kring detta.

Förvisso helt logiskt att soldaterna ska ha käk, men så tänkte jag också vilken enorm känsla av sammanhållning detta måste skapa hos soldaterna. De står och måste kanske vara taskiga mot vissa människor, men så värnar de så om varandra, får gott käk lite då och då av sina förstående befäl. Detta stärker vi-dom-känslan ganska rejält så man kan fortsätta stå och vara tuff mot de muslimska män under 45 som man har instruktioner att inte släppa in.

Skulle gruppen soldater INTE få denna matkontakt skulle de säkert stå och frysa och vara småhungriga. Kanske rent utav handla en skvätt kaffe, en shwarma eller en majskolv av fredagsförsäljarna! Då kanske man också skulle börja samtala om vardagsting med lokalborna, vilket ur militärledningens synvinkel säkert är helt förkastligt!

"Vägen till mannens hjärta går genom magen."

Kommentarer
Postat av: Ruben

Så rätt, så rätt.

2007-02-26 @ 07:13:42
Postat av: Marianne

Varför stoppas bara muslimska män under 45 år?

2007-02-26 @ 14:28:03
Postat av: Maria

För att de per definition är terrorister?

Postat av: Marianne

Jo, men varför i så fall inte stoppa alla....inte bara de under 45 år, kan man ju tycka.

2007-02-28 @ 10:48:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback