Dags för en bild?

Dags för en bild?
Den nyss avlidne Jesus i sällskap av nära och kära.

På väggen när man kommer in i Holy Sepulchre (Gravkyrkan eller uppståndelsekyrkan) finns en stor och mycket vacker mosaik föreställande Jesus när han precis har blivit nerplockad från korset. Framför mosaiken, på golvet, finns själva stenen där han lades medan man ordnade med svepningen. Själva stenen har blivit utbytt eftersom den nötts ner av ett oräknerligt antal pilgrimmer som varje år kommer till denna plats.

I dagarna har jag blivit guidad runt på några ställen som jag inte tidigare kände till av en kollega till mig som varit här på besök. Det var mycket att ta in och jag måste nog läsa lite till och framför allt sortera alla intrycken efter dessa besök. Bl.a. så fick jag höra hur vikingarna kom hit till "Jorsala" (Jerusalem) på pilgrimsfärder. Jag som mest associerat vikingar till råa sällar som tuggar på sin sköld för att komma in i "bärsäkargång" (bli bindgalna) så de kunde anfalla byar och plundra hejvillt. Den vikingabild som nu träder fram är en helt annan. Århundradet innan korstågen kommer igång (900-talet) kom vikingar hit till Jorsala för att besöka "platserna". En tradition de hade var att bege sig till Jordanfloden och simma över samt knyta en knut i form av ett kors på andra sidan.

Själva teologin är också intressant - vikingar hade ju tidigare sitt
yggdrasil - trädet som sträkte sig ner till underjorden och till gudarna. I mötet med kristendomen byts detta träd ut mot korset. I Adams kapell i Holy Sepulchre där man kan se sprickorna i Golgata såg vikingarna rötterna! En annan cool parallell: Oden offrade sig själv på Yggdrasil för att lära sig runornas hemlighet, Jesus för att ordet skulle bli levande...

Som bloggläsaren märker är jag lite svävande på beskrivningen - mest för att jag försöker sätta mig in i dessa berättelser. Men roligt är det att upptäcka så tidiga kopplingar mellan Norden och Det Heliga Landet.

Självmordsbombare i Eilat

Läser precis på aftonbladets hemsida att det var ett självmordsattentat i Eilat idag. 3 döda. Tydligen var det en medlam av Al-Aksamartyrernas brigader, en 21-åring som låg bakom dådet.

Jaha, vad tänker jag om det när jag sitter i Jerusalem, 35 mil ifrån Eilat? Första tanken är; fy vad hemskt. Fruktansvärt. Undrar hur det är med de jag känner som bor i Eilat? Andra tanken: Ganska knäppt egentligen att få reda på saker och ting genom Aftonbladets hemsida. Nyheten har ju liksom då tagit en ganska lång omväg. Tredje tanken: kommer turismen att minska nu? Vilka drabbas då? Israel, där sprängningen ägde rum eller Västbanken/Gaza där sprängaren kom ifrån? Tanke fyra: Vilka kommer bry sig mest: folk i Örnsköldsvik eller folk i Jerusalem? Tanke fem: vad blir vedergällningen? Tanke sex: Vad blir vedergällningens vedergällning? Tanke sju: att alla orkar hålla på och hålla ut med konflikten... Tanke åtta: nu vill jag hem till Beit Hanina och glo på en Beck-film. Där är det tydligt vem skurken är och man vet att Gunvald Larsson tar hand om honom/henne i slutet och att det goda segrar...

Herrskap och tjänstefolk

Söndag förmiddag och jag sitter och filosoferar över fenomenet "Herrskap och tjänstefolk". Man kan säga att jag lever "det ljuva livet" i holy land, för i skrivande stund har jag husa. Hur skämmigt som helst egentligen. Saken är den att det är dammigt i Holy land och under de dryga två månader som jag har varit hemma har dammet lagt sig som en hinna över allt i min lägenhet. Städning är inte min jenre och speciellt nu med ovigt knä drar jag mig för denna syssla. Därav har jag en kvinna som just nu städar igenom min lägenhet. Jag kanske borde ligga på en soffa och käka praliner eller nåt och riktigt njuta av att jag tillhör de besuttna som kan ha råd med denna lyx, men faktum är att jag tycker det är ganska jobbigt. Jag försöker istället se ut som jag jobbar, men vem lurar jag när jag har "så ska det låta" på webb TV och bloggar några rader?

Borde kanske fly fältet (huset) och fara in till Jerusalem istället, men S vill inte jobba i öde lägenhet så jag håller mig hemma. En bra grej med S är att hon pratar INGEN engelska alls utan jag tvingas konversera helt och hållet på arabiska. Faktiskt går det riktigt hyffsat. Typ: S undrade om mitt knä, jag: Ahhh, naam eindi rokbe jdida in metallic. Funny ektir when ana min mataar. Security shorta surprised when rokbe "bip bip" in metal detektor". Snacka om arabglish! S skrattar stort och vi tar oss en kopp kaffe.

Fredag

I morse försov jag mig. Vaknade 7.15, slog av alarmet på klockan som brukar få mig att flyga upp ur sängen och "skulle bara blunda en stund". Tjosan! Vaknade 8.45 och kände mig skamsen. Då det går snabbare med buss än taxi in till Jerusalem kryckade jag mig snabbt iväg till bussen. Sedan från Damaskusporten till Jaffaporten åkte jag taxi. Jobbade intensivt i två timmar innan det var dags för fredagslunch. Eftersom jag jobbar själv på kontoret på fredagar har jag och två svenskar till som jobbar på varsina organisationer i gamla stan en tradition av att äta lunch tillsammans. Det blev en härlig lång lunch på Nafouras innergård. Det är typ 20 grader i Jerusalem idag och i solen iförd svart långärmad tröja typ jättevarmt men skönt. Bra också att bli uppdaterad på senaste nytt. En nyhet var att tydligen har man plockat bort arabiskan som ett av Israels officiella språk. Detta ska ha hänt förra veckan. En annan nyhet är att det senare i år kommer att bli visumtvång för att åka till Västbanken. Man kan då undra hur det går för turismen i Betlehem som redan nu är på ett minimum...

Nu skulle en glass i solskenet sitta bra, jag känner mig oerhört less på bokföring. Tänk om man finge åka till Döda Havet och bara slappa... (Dream on...)

I´m back!

Känns kul att vara tillbaka! Alla hejar glatt och frågar hur det är med knät! Har idag tagit det lugnt, Hania och jag har uppdaterat oss på varandras väl och ve samt släktens hälsa och förehavanden. Det är lite mer utförligt hälsningsprocedur här jämfört med hemma. Hej! Hur är läget? Hur är hälsan? Hur är det med familjen? Vad är dina nyheter? Först efter dessa obligatoriska frågor (som gärna kan upprepas ett par gånger) kan man börja prata. Så allt tar längre tid än planerat, speciellt efter ett par månaders frånvaro. Om jag bara rusar på kan jag ju uppfattas som ohövlig...

Kontoret är sig likt! Nu så här på vintern har vi elementet på för det kan lätt bli lite kyligt i stenyggnaden. Lite sporadbesökare kom upp idag så det var "buisness as usual". Nu sitter jag och väntar en liten grupp från BIlda HQ som ska komma på besök. Fick nyss besked att de landat så snart anländer de Jerusalem.

I morse kunde jag till min stora glädje inta thét på balkongen barärmad! Snacka om temperaturskillnader, i går morse lämnade jag Arlanda pulsandes i snö och här skiner solen! Yes, Love it!

Hemma Borta!

Har precis klivit över tröskeln i Beit Hanina. Jag var såååå vemodig i taxin på vägen hit. Det kändes som jag var långt, långt borta. Helt själv, övergiven i främmande länd (ska läsas med vibrato på stämman). Ingen morsa att sitta och surra med på kvällarna och ingen 42 tums platt-TV att glo på längre...
 
Stannade till på Supermartket Jafar och handlade lite nödvändiga saker till kylskåpet, for hem och kollade läget. Det var bastu i lägenheten! Tony slog på värmen igår och en gång i typ november testkörde vi systemet, och för att kunna kolla var alla termostater ställda på 25 grader... Får nästan ta på tofflorna så jag inte bränner fotsulorna! Det var sig likt annars i lägenheten. Några mögliga apelsiner annars som jag lämnade lägenheten.

Jag blev lite glad över att se lite av mina prylar, nu känns det inte längre som jag är jättelångt bort ändå.

Några större misstag på vägen hit: Passet sprack och jag fick fixa "emergency passport" (rosa) för typ 900 spänn, giltigt jättekort stund. Sedan hade jag övervikt (hade stuvat om för att slippa släpa i Wien) så för några ynka kilo fick jag slanta upp 1500 spänn. Det var min reserv, nu blir det nedräkning till löningen på torsdag, får leva på flingor och fil ett tag...

Sedan missöde med väskan som inte kom fram. Saknar ps 2, alla dvd, den spännande deckaren, kläder, adaptrar samt strömsladd till datorn. Därav kort blogg idag. God natt!

Selskre!

Upp tidigt, bil till Midlanda, släp av väska* i snömodd, flyg till arlanda, släp av väska till arlanda express, släp av väska från arlanda express till T-centralens förvaringsboxar, pendel till Älvsjö, träff med chef/kollega, pendel till T-centralen, träff med visionär, tunnelbana, träff med bror+tjej, tunnelbana, släp av väska till arlanda express, släp av väska från arlanda express och till hotellbuss, in på hotellet... Nu känner jag mig som ett selskre** efter ett varmt bad. Ska sova som en stock i morgon (frukosten serveras till 11 (Brunch).  Ögonen faller ihop av sig själva nu... Go´natt!

________

*Väskan väger 22 kg. plus bildaryggan på några kilon plus datorväskan, plus två st. kryckor.
**Selskre=det som blir kvar när man rensat en sill (minus sillen). Ångermanländskt uttryck för att man är slut som människa och artist.

År och veckor

En tankelek som jag gillar att roa mig med är tidsresor. Typ: "För prick ett år sedan var jag..." eller: "Om en vecka vid den här tiden är jag i...." Det ger perspektiv att hålla på så. Om en vecka (torsdagskväll) sitter jag nog och kikar på "Matador" vid den här tiden (Har lånat med mig hela serien, ska bli kul då många säger den är så bra). För ett år sedan vid den här tiden höll jag också på att packa. I morgon bär det av! För ett år sedan var jag mer spänd, förväntansfull och nervös än vad jag är ikväll. Nu är jag mer vemodig. Foppa (hunden) börjar bli gammal och grå. Han är som nåt slags extrasyskon, håller ihop ganska mycket och hittar på saker. Tibble, katten är det också vemodigt att lämna. Han är som katter är, kommer förmodligen inte att känna saknad utan lever mer i stunden. Men jag kommer sakna hans fluffiga päls och värme då han gillar att ligga och gosa i knät när man ser TV. Naturligtvis kommer jag också sakna mor, far, bror, mostrar... Men där går det ju att hålla kontakten via telefon och msn.


Så... yalla bye, Docksta. See you in march!


Snö och TL

Dagen började i våndor. Hade tid hos tandläkaren på morgonen och det är inte mitt favoritställe direkt... Som tur är hade jag inget riktigt hål, bara en lagning som fått karies och en vass tand som behövde slipas till. Men obehagligt var det ändå med borren och allt vatten som man nästan sätter i halsen. Som tur är har jag en vänlig tandläkare som tar det lugnt. Och som en extra säkerhetsåtgärd har jag fyllt i att jag har lite tandläkarskräck så därför är de nog extra snälla när jag kommer...

Framemot lunchtid hade bedövningen släppt så det gick att besöka skolan för lunch. Riktigt kul att träffa gamla kollegorna. Jag har kommit på att jag nog saknar kollegorna och skolan en hel del, men skolan finns ju kvar även efter Jerusalem.

Snö!

Nu har det snöat precis hela dagen. När jag vaknade hade det snöat ett bra tag, för det var helvitt ute. Nu ligger snön flera decimeter djup! Typiskt nog har batterierna tagit slut i kameran, för några vinterkort hade varit skoj att haft med sig till Jerusalem om en vecka...

Om ganska precis en vecka landar jag på Ben G (lokal tid). Även om knät lämnar lite övrigt att önska ska det bli skönt att komma igång igen. En massa räkningar måste betalas och så ska det bli spännande att se hur många blommor som överlevt därhema i Beit H. Sedan börjar det droppa ner folk redan dan efter ankomst så det blir säkert en del att stå i.


Puh!

Äntligen tillbaka i Docksta igen efter utflykt till Hufvudstaden och Linköping! Det var en pärs att resa, men framförallt att sitta upprätt i en stol större delen av dagen. Jag som legat horisontellt i typ sex veckor hade nog skämt bort mitt ömma knä lite. Men nu är jag som sagt åter. Med ära och heder i någorlunda behåll.

Brrr...

Nu  är det kallt! Jag och mor har varit uppe på förådsvinden där jag har en hel del av mina grejer i pappåsar. Vi skruvade ihop en hylla och stoppade in grejerna där istället. Nu kan man komma fram på vinden!

Knät börjar bli bättre, men det går i små, små steg. Nu är jag emmellertid less på att gå hemma och dra så jag tänkte börja jobba på måndag. Lite skrivjobb plus besök på skolan. Tisdag blir det Stockholm och onsdag till fredag Linköping på nån slags kurs tror jag. Veckan därpå blir det mer skolbesök, SIDA samt packa för att åka ner till Jerusalem igen på lördag. Ska bli trevligt att komma ner igen även om en rapport därifrån idag sa att det var kallt värre och blåsigt. Det får alltså bli vinterkläder som packas! Konstigt att det är mer vinter där än här!




julklappspengen...

Gissa vad jag köpt!

Beit Hanina

Det kom en "kommentar":

Hej Maria,
tack för en spännande blogg att läsa. Har tyckt mig förstå från din blogg att du bor i Beit Hanina och blev väldigt nyfiken eftersom jag ska iväg på en praktikplats i Beit Hanina till sommaren. Du kan väl berätta mer om byn, hur du bor, hur säkerheten känns, hur lätt det är att komma in till Jerusalem m.m. Jag är så nyfiken!


Beit Hanina är mer än en by. Det är en avlång förort till Jerusalem. Pulsådern är "Beit Hnina highway", gatan som går parallellt med road no one. Det hör till östra Jerusalem och är palestinskt område. Runt omkring finns diverse bosättningar; Pisgat Zeév, Neve Jakov mm.
Jag bor i en stor och ljus lägenhet ganska nära checkpointen mot Ramallah (närmare Jerusalem än den beryktade Qalandia CP). Då det finns många små affärer i Beit Hanina antar jag att hängställena kan variera. Jag för min del går på "supermarket Jafar" om jag ska handla. De har det mesta man kan tänkas behöva, till och med Vasa knäckebröd! På "Jafar Hälluwajat" kan man med fördel sitta och sörpla en kaffe med nåt slisk till. Den varma kaloribomben Knaufe måste alla mina besökare pröva. Antingen älskar man knaufe eller så får man sockerchock. Jag har inte än mött någon som är likgiltig...
Säkerheten känns bra i Beit Hanina. Jag som ensam tjej går dock ogärna på vissa oupplysta gator (men det skulle jag inte göra i tex. Stockholm heller). Rädd för självmordsbombare behöver man inte vara i Beit Hanina. Åker man med en israelisk/judisk taxichaufför kan man få en utläggning om hur farligt det är i Beit Hanina, men jag tror det mesta av det är fördomar mot arabiska områden generellt. Få judar besöker Beit Hanina (med undantag av ryssar som kan komma för att shoppa billigt och ta sig en fika). In till Jerusalem kommer man lätt med de små lokalbussarna som åker fram och tillbaka hela dagarna. Bara att stå längs vägen i färdriktningen och hålla ut handen. Finns det plats i bussen stannar den. I början försökte jag kartlägga NÄR bussarna kommer, men det är meningslöst. De kommer när de kommer. Tillräckligt ofta när man behöver åka. Många linjer går förbi på Beit Hanina Highway: 74 (Beit Hanina), 18 (Ramallah), 81 (Al RAm), 45, 54, 78.... Alla bussarna kan man ta för att komma in till Jerusalem med. De stannar på busstorget mellan Jerusalem Hotel och Damaskusporten. Kostar 3.50 shekel (=Billigt!).
När du kommer ner - hör av dig! En svensk fikakompis i Beit Hanina vore kanon!

Nyårslöften

Så här en liten bit in på 2007 är det dags för nya nyårslöften. Jag har hållt denna tradition i typ 20 år nu. Kul att lova trots man ibland inte kommer att kunna hålla sina löften! Det gäller ju att sätta ribban lämpligt högt så man får lite "strävandemål" som man säger i skolvärlden.

Så här kommer mina löften inför 2007:

Minska till 75 kg innan 071231 (Ganska nära nu, kan kanske gå)
Klara av level 2, 3 och 4 i spoken arabic, jerusalem accent
Läsa en pluggliknande bok varannan vecka i snitt

Spara i fonder så jag nästa nyår har dubbelt som nu på kontot
Komma igång med någon slags träning
Säga "jajjemänsan" oftare än "nja eller knappast"!
Testa saker som jag inte brukar göra!


Utvärdering om ett år!