jerusalem

Nu har startskottet för påskfirandet gått! Var i Holy Sepulchre och kikade på processioner en rejäl stund. Kopter, syrianer, armenier, katoliker, protestanter, etiopier, turister, lutheraner, muslimer och judar trängdes för att spana in vad som hände. Typ kyrka efter kyrka marcherade in mot rotundan. Där spriddes lite rökelse och utfördes lite ceremonier. Alla kyrkorna hade något olika traditioner. Syrianerna hade en jättegren från ett olivträd som de höll upp, grekortodoxerna hade guldskrin som de gick fram och tillbaka framför graven med. Bäst var det när armenierna sjöng (de har en fantastisk kör!) för samtidigt brakade orgeln loss från katolikernas del av grav- och uppståndelsekyrkan. Magnifikt! Maffigt! Och bara synen av alla präster i full utstyrsel, tämligen respektingivande!

I morgon är det palmsöndag och då ska jag och Jessica bänka oss med picknic på nåt strategiskt ställe på olivberget. Kameran är med och kamerasladden är återfunnen, så inshalla blir det bilder om buggarna på denna domän kan fixas till...

Imbäreh (igår) var det en fullspäckad men rolig dag!

Först hamnade jag i Betlehem på lunch hos en rektor och hennes familj...

...sedan hade vi på filmkväll på centret. En massa digniteter från diverse kyrkor var representerade. En ärkebiskop, en biskop, många präster, en pilgrimsgrupp från Sverige samt några Jerusalembor och några internationella var på plats och såg en dokumentärfilm om syrisk-ortodoxa kyrkan samt ett bildspel. Det var jätteintressant och mycket, mycket trevligt. Höjdpunkten blev ett inslag i filmen som handlade om Syrisk-ortodoxa kyrkan i Sverige. Den tillresta pilgrimsgruppen skrattade, applåderade och sjöng med i sångerna.


(Bilder kommer när blogg.se fungerar bättre igen...)

...tycks ha gått och gömt sig. Jag som har några bra bilder i kameran och allt. Det får bli ännu ett textinlägg istället. Sitter nu och bloggar från kontoret, ska testa bäddsoffan inatt. Ganska ödsligt och lite kusligt på centret nattetid, men man vänjer sig. Det blev lite sent ikväll då jag och några kompisar gick på bio och såg "West Beirut" på al kasawati. Himla bra och rolig film! Rekomenderas varmt! I övrigt har det varit en vanlig grå tisdag, ganska kallt och inget speciellt. Jo, en sak. Ganska hemskt egentligen att man kan bli så avtrubbad. När jag skulle upp på centret efter att ha handlat mjölk till théet hade två poliser tryckt upp en palestinier mot räcket till centret. Jag fick klämma mig förbi när de höll på att gå igenom hans sockor i jakt på bomber eller nåt. Egentligen en såpass vanlig syn att man iibland inte längre lägger märke till det. Nu var det på "min" trappa så det var svårt att inte se. Vore det så att polisen stoppar alla för att kolla ID eller leta bomber skulle det vara helt ok, men när det systematiskt är en slags människor som kollas för detta är det trist. Skägg och mörk hudton; fardjini il-hawie!!! (Show ID!)

Var på möte i Ramallah igår. Som vanligt gillar jag den staden skarpt! Trots allt brök och stök är det en härlig känsla att strosa runt på gatorna där. Bäst gillar jag frukthandeln. En massa gatuförsäljare trängs och ropar ut priserna på sina varor. Det är hutlöst billigt, gott och färgglatt! Tyvärr han jag inte shoppa idag, jag skulle iväg på ett möte med generalkonsuln och en hel del NGO´s. Kul att träffa alla, det var ett tag sedan. Vi blev uppdaterade på vad Carl Bildt gjorde när han var här häromdagen.

Söndag och ledig dag. Sov ut till åtta och började sedan känna rastlösheten komma krypande. Gjorde lite potatis och löksoppa och städade lite. Helt otroligt vad med damm som finns i området!

Fick ett SMS av en bekant som fick mig med på Vesper i St James (Armeniernas katedral i Jerusalem). Vi bänkade oss längst bak och kikade på gudstjänsten. Då det var på armeniska förstod ajg inte mycket, men tjusigt var det. Kören sjöng enstämmigt och det lästes en hel del ur bibeln. En korgosse gick runt med rökelse och det var stillsamt och vackert.

I ett papper jag fick av sakristan står det att läsa att detta är den allra första kristna kyrkan. Som den förste biskopen i kyrkan räknar man St. James som kallas "Herrens broder" i Bibeln.  Mest "kända" reliken i St James är en grav där aposteln James´ huvud ligger begravd.

Hamnade på en jazzkonsert på kvällen. Det var ett gäng tvättäkta amerikaner från New York som var på turné. Klaviatur, trummor, bas och saxofon. Helt ok bitvis, men också en hel del plingplongande. Jag hörde att de var urskickliga, men ändå är det inte riktigt "my cup of tea".

Efteråt vilade jag öronen hos mina vänner Halsbandsmannen och mr A. För några dagar sedan började "level 2 spoken arabic" , men jag vet inte riktigt om jag ska fullfölja kursen. Dels visade det sig att level 1 inte riktigt slutade där level 2 började, det är ett gap på ca 20 sidor. På just dessa sidor är det späckat med grammatik så det skulle bli tufft att jobba igen detta. Dels var läraren lite sarkastisk med de som inte var snabba nog i huvudet. Varför betala 350 dollar för att sitta och känna sig genomdum? Halsbandsmannen och mr A tyckte jag skulle skippa kursen och istället skulle de lära mig allt jag behöver. Jag funderar skarpt på att nappa på detta erbjudande.

Jaha. Så har man kommit varvet runt käns det som. Att jag överhuvudtaget hamnade i Jerusalem har att göra med att jag var så urbota less på allt vad skola och läroplaner heter. Ändå hamnade jag idag i läroplansdiskussioner på Betlehems universitet. Jag hade blivit ditbjuden att prata med en grupp gymnasiepojkar från en byskola från södra Västbanken. Det blev ett långt samtal om allt mellan himmel och jord. De var mycket intresserade av att dels få berätta om sin skola och den verklighet de befinner sig i och dels att höra mina åsikter om ditten och datten:

-Vad anser du om ockupationen?
-Vad gör man i Sverige på fritiden?
-Hur ser du på israelerna?
-Ser du oss som terrorister?
-Vad tycker du om vårt examensförfarande (Tauji)?
-Hur är vädret i Sverige?

Vi (jag hade med mig två utbytesstudenter från Sverige) hade fullt sjå att svara dessa mycket vetgiriga killar. Läraren hade valt ut de "brightaste" killarna att få komma på en liten tripp in till Betlehem för att träffa utlänningar att prata med och nu ville de alla testa sin engelska i "skarpt läge". De berättade i sin tur om sina vardagsproblem; soldaterna som trakasserar dem när de ska gå till och från skolan, problemen med att ha fått bytt från den jordanska till den palestinska läroplanen mitt i sin utbildning, sina stora familjer med många syskon som ska försörjas och föräldrar som kämpar för att få råd med deras skolavgifter. 

Jag vet inte vilka som var gladast efter mötet; killarna, deras lärare eller vi. Det vart tre härliga timmar med mycket skratt och mycket allvar. När vi frågade om deras framtidsplaner så ville nästan alla bli ingenjör av något slag. En ville till arabemiraten och bli soldat. Ingen verkade vilja låta ockupationen hindra dessa drömmar. Jag småmös lite av att få diskutera dessa skolfrågor igen. Ganska festligt att hamna i Betlehem och bli sentimental över skolplansdiskussioner, men det var det som hände...

Nu när jag varit med en grupp i en vecka börjar man lära känna olika personligheter. Det är ett fantastiskt kul gäng som är här med stor spridning av personer. Lite som ett personlighetsgalleri faktiskt. En störtskön kommentar i bussen: "Om vi fortsätter bakåt kommer vi snart till Hebron!" Nu är emellertid alla så trötta att vi skrattar åt nästan vad som helst.

En riktig ökendag! På eftermiddagen var jag med en grupp till öknen öster om Jerusalem. Wadi Kelt, Jerico, Döda havet... Sedan mount of olives och klagomuren. Nu riktigt längtar jag efter musikkvällen på Jerusalem Hotel!


Trött åsna i Wadi Kelt. Jag var i ungefär samma sinnesstämning så jag avstod promenaden till utkiken över klostret. Ibland är det skönt med fler att dela ansvaret med.


I Jerico blev vi bjudna på gurka av en koptisk abuna. (Abuna=fader) En höjdarupplevelse att se präst i ämbetsdräkt plocka gurkor till oss. Snacka om vänlighet personifierad!

En mycket märklig känsla! Det känns som jag inte varit hemma i Sverige alls! Plötsligt är jag här igen. Samma gator, samma människor, samma diskussioner. Som om Sverige bara var en dröm, så fort gick det.

En sak har dock förändrats. Nu är det soligt och varmt i Jerusalem! Nästan T-shirtväder faktiskt. Lite fler turister verkar också ha kommit. En hel del från Sydamerika och en hel del från Nigeria shoppar loss i Gamla Stan. Av någon anledning går överkast och stora resväskor åt som smör i solsken när dessa grupper är här. En shopägare förklarade att olika nationaliteter går igång på olika saker. Svenskar handlar broderade kuddar och vattenpipor. Nigerianer överkast. Ingen direkt vetenskaplig undersökning, men intressant var det att höra vad olika folk föredrar att lägga pengarna på!

Själv är jag lite mättad på shopping. Jag skulle kunna öppna egen affär av alla halsdukar jag köpt på mig i "äkta" pashminaull.

Då jag redan i morgon eftermiddag befinner mig i Jerusalem igen gick jag ut för att få lite snökänsla...


Foppa & Jag!


Foppa


Mor


Sådärja, nu har jag frysit nog för i vinter. Jalla Bye Docksta!

Så var det dags för tremånadersbesiktningen av mitt knä. Det var IG-varning! Böjningen usel (60 grader) och sträckningen dålig (fattas ca 5 grader). Jag har nog suttit på stol för mycket utan att ha benet på pall. Dessutom kan det nog vara så att jag inte varit flitig nog med sjukgymnastiken. Men DET kunde jag ju inte säga till den trevlige sjukgymnasten. Hur som helst blev det en liten varningsklocka. Ska avsätta mer tid till övningarna när jag kommer ner till Jerusalem igen. Bäst vore att hitta bassäng att träna i. Kanske Döda Havet en gång i veckan?  ;-)

Återresan till Jerusalem råkade bli två dagar tidigare än vad jag trott. Redan i morgon ska väckan packas för avfärd. Som vanligt lite dubbla känslor att lämna Docksta. Skönt att komma till värmen igen och slippa snön, plus hinna förbereda kursen vi ska ha som börjar på lördag. Trist att lämna mor, släkt och vänner.

Var med stor del av släkten på Hornöberget och åt middag igår. Mycket trevligt sällskap och tjusig utsikt. Här syns Högakustenbron i vinterskrud.

...var målarmästare. Därför tyckte vi att en knallblå kista var helrätt! Jag tror morfar skulle vara nöjd med både kulör och kvalité!


Alla barnbarnen var på plats. Sången var "Bästa tänkbara" och det var lagomt med folk som slöt upp. Efteråt hade vi smörgåstårta och kaffe i huset bredvid. Trots att det egentligen var en sorglig tillställning var det trivsamt att ha denna stund tillsammans med släkt och vänner!

Så har jag efter mycket resande kommit upp till Norrland. Resan har gått bra, men utfrågningen på BG var massiv! Särskillt misstänksamma blev de på grund av att jag idag ska på min morfars begravning. Jag hade bokat om biljetten till tre dagar tidigare, och de som securityn mest hakade upp sig på var när jag fått reda på att min morfar dött, då detta var petigt kikade jag i almanackan och såg att det var cirka 4 veckor sedan. FYRA VECKOR!!!??? Why keep the body this long??? Alla i heliga landet, judar, kristna och muslimer begraver den döde om inte omedelbart efter dödsfallet, dagen efter. Då jag inte passade in i "deras horizont" (som min morfar skulle ha sagt) blev jag föremål för heavy investigation. Nu vet jag vad man gör med personer med metallknän som det piper om - man klämmer NOGA igenom kroppen istället. Lämpligt irriterad och förudmjukad han jag sedan inte med taxfreebutikerna som jag planerat utan fick bege mig direkt till gaten.

Nu har jag kommit till Nyadal till moster, morbror och kusiner. Vi plus några andra i vänkretsen sitter och laddar inför begravningen om några timmar.

Nu står väskan packad igen. Ska hem i en dryg vecka. Läkarkontroll och sjukgymnastikkontroll. Jag bävar då jag känner på mig att de kommer att skälla på mig. Jag HAR varit aktiv och promenerat en del, men sträckningen och böjningen av knät är fortfarande usel. Det ska också bli intressant att se vad securityn på Ben Gurion säger om mitt metallknä...

Har varit rejält busy de senaste dagarna med att förbereda en kurs som vi ska ha i Jerusalem direkt jag kommer tillbaka. Mycket att förereda, mycket att handla, mycket att boka. Nu tror jag jag han med allt, men jag håller tummarna ändå för att jag inte glömt för mycket grejer.