jerusalem

Trädgården bredvid trädgårdsgraven.

Om man går rakt ut genom Damaskusporten, tvärs över vägen så kommer man efter ett par hundra meter till ett busstorg på vänster sida. Till höger har man då ingången till trädgårdsgraven. Inget inträde men kommer man med grupp ska man boka i tid för ibland kan det vara köbildning. Idag var det lungt och skönt, bara två små grupper som strosade omkring.

Nån som hette Gordon kom till Jerusalem 1882-3 och hittade platsen. En liten kulle som ligger intill ser faktiskt ut som en skalle med ögonhålor och allt. Gordon gick då igång på platsen och lanserade stället som Golgata. Intill hittades en gammal grav.



Så..... är det detta som är Graven med stort G eller var det i graven i Holy Sepulchre som är den rätta? Man kan inte veta detta till 100% säkerhet, men skulle jag satsa en peng på detta skulle det ändå bli på Holy Sepulchre. Jag kan hålla med om att trädgårdsgraven är vacker, fridfull, en oas.... och att berget bredvid faktiskt ser ut som en skalle med lite fantasi. MEN... Ett av Gordons argument var att trädgårdsgraven ligger utanför stadsmuren (sant), men Holy Sepulchre låg ju också utanför stadsmuren på Jesu tid. Arkeologer säger också att graven vid trädgården är av mycket senare datum än graven i Holy Sepulchre som mer stämmer in på hur gravarna såg ut år -33.

Men ändå. Tusentals pilgrimmer, speciellt protestanter och "Born Again - kristna" föredrar Gordons Golgata framför HC. Jag förstår dem. Det är fridfullt där och man kan lättare föreställa sig graven så som den kan ha sett ut. Men det är ändå i HC som jag får den rätta känslan trots stök och brök av pilgrimmer och turister som vallfärdar dit. Men till trädgårdsgraven går jag säkert någon fler gång för att få lite lugn och ro eller studera "the newborn"  när de sjunger lovsånger eller talar i tungor. Fiffigt att det finns två platser så alla kan känna sig hemma någonstans!

Den uppmärksamma läsaren (läs släkten) har kanske noterat att länkarna på denna sida inte längre ser så familjär ut. Jag har helt sonika rensat bort släkt och (en del) vänner från min länklista. Orsaken är ingalunda någon plötsligt uppkommen aversion eller dylikt utan mer ett försök att få lite mer inriktning på min blogg. Nu samlar jag länkar till bloggar och annat som handlar om Mellanöstern. Ni trogna (ca 50 pers/dag) som följer min blogg och har tips på BRA och INTRESSANTA sidor som på något vis skildrar Jerusalem, Israel och Palestina är välkommna att skicka tips. Det gör inget om länkarna är "vinklade" på ena eller andra sättet. Jag tycker det är roligare att läsa en tydligt vinklad blogg än att följa en luddig "objektiv" blogg (som min förmodligen klassas som).

Ett PS till släkt och vänner som så snopet blivit bortrensade: Naturligtvis är ni laggda under "favoriter" i internetmenyn... Kram på er och vi ses snart!

Livet är inte alltid enkelt och ibland är det rent utav lite tungt. Men denna vecka har det plötsligt blivit lite roligare igen. Vattnet har börjat spruta ANINGENS snabbare i min lägenhet, TV-kanalerna har kommit igång men framför allt; nu har jag INTERNET i min lägenhet! Men det har tagit tid. Lång tid. Till slut fick min hyresvärd tag på ett riktigt geni när det gäller nätverk och sånt och lyckades dra en lång IT-kabel till min takvåning så nu är jag uppkopplad mot världen igen. Slipper nu sitta och häcka på kontoret i väntan på att släkt och vänner ska komma hem från jobbet så man kan chatta. Nu har jag iordningsställt en liten datorhörna med fåtölj och webbcamera i lägenheten så det är bara att börja msn-a...

Efter regn kommer solsken! I gårkväll såg jag Jordanien från min balkong. Oftast är det disigt, men i går regnade det ordentligt och efter regnet i solnedgången bjöds jag på denna fantastiska vy. Nu känndes det verkligen hur nära det är till Jordanien. Det är de solbelysta bergen som är jordanien. I dalen hitanför ligger Döda Havet.

Nejdå, jag har inte glömt bort bloggen. Det har bara varit lite mycket nu. Först fira Astrid Lindgrens 100 årsdag sedan hasta iväg till Jordanien på ett turistseminarium. Mycket lite turistande hann vi med på detta turistseminarium, bara ett besök på Mt Nebo som piggade upp.


Ganska trevligt med alla olika turister som kikade på mosaiken. Mt Nebo är annars mest känt som berget där Moses stod och blickade ut över Kaanan innan han dog där. Någonstans i närheten lär han ligga begravd, ingen vet var.

Idag har vi grejjat på centret för att styra iordning inför Astrid Lindgrens födelsedag imorgon. Vi ska ha en egen reception och  bjuda på tårta, tal, sång och dramagrupp. Så spännande när man inte vet om det blir flipp eller flopp. Vi har chansat och beställt en tårta för 70 personer, så går det inte vägen lägger jag nog på mig nåt kilo till...

En kul grej att bildblogga om dök upp i förrgår. Jag var in till Tel Aviv för att greja visum till Jordanien. Jordaniens ambassad ligger på 10:onde våningen i ett höghus och i hissen upp såg jag något kul:



Eftersom folk är skrockfyllda undviker man ofta våning 13 i ett höghus. Sålunda borde det inte finnas en hissknapp med siffran 13 på. Hissföretaget har satt ett nyckelhål eller mojäng där siffran 13 skulle funnits. Problemet här är att man både på hebreiska och arabiska läser från höger till vänster, därför finns i denna byggnad inte våning 14 istället. 

Tyder detta på att israeler inte är skrockfyllda???

...klädde upp oss en dag och gick på reception. Först högtidliga tal av digniteter, sedan åt vi oss mätta på ambassadsnittar i patriarkatets mottagningssal. Vi konstaterade efteråt att det var som att vara med i ett kostymdrama. En höjdarkväll helt enkelt!

Här ett bildbevis:

Kotel, Västra Muren eller klagomuren. Kärt barn har många namn. Jag har aldrig sett plazan framför muren vara tom. Undrar hur många böner denna mur egentligen tagit emot? Häromdagen hittade jag en sajt på internet som man kan maila sin bön till muren. Då går någon och pillrar in ens mailade bönelapp i någon skreva. Man kan också kika in på muren via en webbcamera vart man än befinner sig i världen.