En vanlig dag
Sitter nydurshad och försöker summera dagen. Det var en ovanlig variationsrik dag idag. Kom till jobbet efter ett snabbt besök på banken och fann att möblerna på kontoret stod huller om buller. Vi har en synnerligen energisk städerska som verkligen går till botten med städningen till tonerna av arabisk kampmusik á la nån konstig bokstavskombination. Knappt hade jag ställt iordning stol, skrivbord och dator innan det plingade på dörren. En aningens förvirrad man kom upp och undrade om jag var Danish Church. Artigt svarade jag att så inte är fallet och letade upp korrekt adress till nåt ställe i French Hill. När mannen gick kom en kvinna som letade efter Christian Embassy. En stund senare kom en man av okänd etnicitet och frågade om jag hade någon bok om Jesus. Ungefär DÅ började jag misstänka att jag var med i Dolda Kameran eller nåt sånt.
På eftermiddagen var jag iväg på ett möte i Deheishe flyktingläger i Betlehem. Som vanligt blir jag beklämd av alla berättelser från detta flyktingläger. Trånga gator, många barn, lyhört och skräpigt. På en knapp kvadratkilometer bor 15000 människor.
Sedan blev det Jalla Jalla tillbaka till Jerusalem för att hinna med ett möte med en ekumenisk grupp. som vanligt är det fashinerande och bitvis riktigt underhållande. Allehanda kyrkliga diskussioner gås igenom. Då typ hälften av gänget HAR firat påsk och hälften SKA fira påsk blir det lite rörigt med påskhälsningarna. En äldre gentleman berättade att pilgrimmerna går fram och tillbaka till Holy Sepulchre hela natten och eftersom han har sovrummet över vägen där de traskar har han inte kunnat sova riktigt på måga nätter. "Inte nog med at vi har en israelisk ockupation", sa han, "We also have an alien ockupation of The Holy Sepulcher by all the foreigners"... "and I don´t know wich one is worst!"
Efter detta möte femton minuters omladdning innan jag skulle gå på invigning av ett nytt hotell. Jag hade fått en inbjudan till detta tidigare på dagen. Vid det laget kände jag mig lite sliten, men jag tänkte att jag skulle kunna gå en liten stund och sedan smita diskret efter talen så for jag dit. Hm. Jag skulle ha åkt hem istället! Jag var liksom mer klädd för Deheishe än för en reception. Då jag väl kom in i trädgården till hotellet märkte jag att ALLA var uppsvidade till tänderna och att jag inte kände just nån. Det kändes ungefär lika bekvämt som Bridget Jones i Bunnykostym på trädgårdsfesten (i Bridget Jones dagbok). Jag som hade Crazy Linejeansen med designerhål i. Då ingen förstår att det är dyra hål i jeansen uten bara ser att det är hål i mina jeans var det inte så kul.
Men, i sammanhang som detta är det bara att "gilla läget" (som min exchef skulle ha sagt), bita ihop och låtsas som man äger en guldgruva (Titanic). En tröst var att det bland alla ambassadsnittar fanns rikligt med sushi! När vi sedan blev inkallade att lyssna på talen passade jag på att smita...
På eftermiddagen var jag iväg på ett möte i Deheishe flyktingläger i Betlehem. Som vanligt blir jag beklämd av alla berättelser från detta flyktingläger. Trånga gator, många barn, lyhört och skräpigt. På en knapp kvadratkilometer bor 15000 människor.
Sedan blev det Jalla Jalla tillbaka till Jerusalem för att hinna med ett möte med en ekumenisk grupp. som vanligt är det fashinerande och bitvis riktigt underhållande. Allehanda kyrkliga diskussioner gås igenom. Då typ hälften av gänget HAR firat påsk och hälften SKA fira påsk blir det lite rörigt med påskhälsningarna. En äldre gentleman berättade att pilgrimmerna går fram och tillbaka till Holy Sepulchre hela natten och eftersom han har sovrummet över vägen där de traskar har han inte kunnat sova riktigt på måga nätter. "Inte nog med at vi har en israelisk ockupation", sa han, "We also have an alien ockupation of The Holy Sepulcher by all the foreigners"... "and I don´t know wich one is worst!"
Efter detta möte femton minuters omladdning innan jag skulle gå på invigning av ett nytt hotell. Jag hade fått en inbjudan till detta tidigare på dagen. Vid det laget kände jag mig lite sliten, men jag tänkte att jag skulle kunna gå en liten stund och sedan smita diskret efter talen så for jag dit. Hm. Jag skulle ha åkt hem istället! Jag var liksom mer klädd för Deheishe än för en reception. Då jag väl kom in i trädgården till hotellet märkte jag att ALLA var uppsvidade till tänderna och att jag inte kände just nån. Det kändes ungefär lika bekvämt som Bridget Jones i Bunnykostym på trädgårdsfesten (i Bridget Jones dagbok). Jag som hade Crazy Linejeansen med designerhål i. Då ingen förstår att det är dyra hål i jeansen uten bara ser att det är hål i mina jeans var det inte så kul.
Men, i sammanhang som detta är det bara att "gilla läget" (som min exchef skulle ha sagt), bita ihop och låtsas som man äger en guldgruva (Titanic). En tröst var att det bland alla ambassadsnittar fanns rikligt med sushi! När vi sedan blev inkallade att lyssna på talen passade jag på att smita...
Kommentarer
Trackback