תשעה באב
Då det var folket synder, framför allt att man vände sig från Gud som ledde till att templet förstördes så är det detta man begrundar denna dag och de tre veckors sorgetid som har hållit på fram tills nu.
Då jag ju inte är judinna själv tror jag att det är bäst att låta Anna beskriva dagen:
"Innan Tisha be Av är det tre veckors sorgetid, varav de sista nio kännetecknas av att man t ex inte äter kött, inte går och simmar eller lyssnar på musik (lite olika beroende på hur noggrann man är). Icke-religiösa judar gör ingenting alls av detta och vet ofta inte ens när Tisha be Av infaller. För dem är templens fall en historisk händelse, och idag har vi staten Israel och det finns ingen anledning att sörja mitt i sommaren.
Religiösa judar fastar på Tisha be Av, vilket kan vara lite svårt eftersom fastan är från solnedgång till solnedgång och solen går ner relativt sent på sommaren, och det är varmt. Att fasta betyder varken äta eller dricka, men mår man dåligt eller är svag av någon orsak så får man dricka tillräckligt för att inte bli uttorkad.
Kvällen inleds med att man går till synagogan och lyssnar på läsningen av klagovisorna, sittandes på kuddar. Texten med en speciell, sorgsen och väldigt vacker melodi.
Temat för dagen är inte alls uppbyggandet av templet utan snarare sorgen över att folkets synder två gånger lett till fördrivning. Fastan ska få en att fundera över sina gärningar och försöka handla riktigare i framtiden.
Enligt rabbinsk tradition var anledningen till det andra templets förstörelse "sinat chinam", ungefär "grundlöst hat". Det som hjälper mot "grundlöst hat" är dess motsats - ahavat chinam, ungefär "villkorslös kärlek" eller kärleksfulla handlingar som görs utan någon speciell orsak.
Detta är för mig kontentan av Tisha be Av, och det är grunden för att det tredje templet - som enligt rabbinsk tradition inte ska byggas av människor utan av Messias - ska återuppbyggas. Vill du så kan du se det som ett spirituellt tempel, inte ett fysiskt. "
Så till en marginell men högljudd typ av strömning:
Många sörjande börjar naturligtvis längta efter att bygga upp templet igen, men detta är minst sagt komplicerat då Al Aqsa och Klippdomen står där. Det stannar för 99,9 % med en dröm, men några grupperingar förbereder sig på den dag man kan bygga upp templet igen, till exempel en grupp som kallar sig "tempelbergets trofasta". Andra radikala grupper som kvinnor i grönt, väljer att vandra runt stadsmuren till gamla stan i en manifestation om ett "befriat" Jerusalem.
En kommentar från den youtubefilm som finns på kvinnor i grönt´s hemsida är lite skrämmande när man betänker citatets logiska konsekvens: " Så länge templet inte har återbyggts har vi inte nått vårt mål". Att återbygga templet kan inte göras utan att man river al Aqsamoskén. Gör man det är det bara att glömma att ens drömma om fred.
När jag läste Judaistik (tyvärr allt för pyttelite) vid Uppsala Universitet minns jag hur man förklarade en viktig förändring i judendomen så här (på ett ungefär): "judendomen förändrades i och med templets andra fall från att vara en kult- och offerreligion till att vara en regel- och traditionsreligion. Detta på grund av avsaknad av kultplats i kombination med Diasporan" Kan man få vara så pragmatisk och fräck och våga komma med en synpunkt att det kanske var positivt för Judendomen att denna transformering ägde rum? Katastrof och katarsis men "inget ont som inte för något gott med sig". Å andra sidan vet man ju inte vart judendomen hade varit idag med templet och utan förskingring.
Nu efter -48 och -67 och en ökad judaisering av Östra Jerusalem (a.k.a. "befrielsen" av östra J.) kan radikala grupper mer på allvar drömma om ett nytt tempel. En dröm som skulle kasta fredssträvandena om intet och kanske till och med frammana harmageddon (Vakttornets förklaring).
Mer om dagen kan man läsa här eller här eller, varför inte här!
Visst är det smärtsamt att en religiös byggnad är riven, men som den polariserade situationen ser ut nu - Är det verkligen värt att föra fram tanken att riva Klippdomen och bygga ett judiskt tempel? Hur många människoliv skulle det kräva? Är det verkligen värt detta pris? Klippdomen har stått där nu i 1321 år, Salomons tempel i 373 år, Herodes tempel i 580 år. År 638 e.kr intog den muslimska ledaren kalifen Omar. De kristna liksom den lilla gruppen av judar fick behålla sin tro. Ingen påtvingades islam, judarna får åter igen bosätta sig i Jerusalem. Det var inte muslimerna som rev templet, de hade respekt för alla kyrkor som fanns i Jerusalem när de erövrade staden år 638. Jag hade ett intressant samtal med en europeisk muslim i somras, som hävdade att Klippdomen (som uppfördes 687-691eKr ) byggdes som en skyddsbyggnad över en helig plats.
Tanken kanske man kan föra fram, men om man inte vill ha en konflikt av kolossala proportioner handlar det om att "gilla läget". Som tur är handlar det om få människor som går så långt att de skulle kunna vilja realisera sina drömmar om ett nytt tempel just på Haram-ash-sharif/Tempelberget.
"judendomen förändrades i och med templets andra fall från att vara en kult- och offerreligion till att vara en regel- och traditionsreligion. Detta på grund av avsaknad av kultplats i kombination med Diasporan"
Jag tänkte på det här lite grann och skulle vilja modifiera. Det var ju inte så att inom loppet av en dag utvecklades judendomen från en kultcentrerad religion till en "regel- och traditionsreligion". Den utvecklingen startade redan 622 fvt under Yoshias reformer i riktning strikt monoteism, stärktes under fångenskapen i Babylon och fortsatte därifrån under hela andra Tempeltiden. Kristendomens tidiga lära var ju en integrerad del av dåtida judiska strömningar, varav vilka starkt motsatte sig den centraliserade tempelkulten. När templet förstördes förlorade prästerskapet sin makt, och andra grupper - främst fariseerna, med sina lärdomssäten, Torahtolkningar och synagogor, tog över ledarskapet, vilket till en början inte var helt okontroversiellt.
Som vanligt är det en process, och inget som bara "händer" :)
"judendomen förändrades i och med templets andra fall från att vara en kult- och offerreligion till att vara en regel- och traditionsreligion. Detta på grund av avsaknad av kultplats i kombination med Diasporan"
Jag tänkte på det här lite grann och skulle vilja modifiera. Det var ju inte så att inom loppet av en dag utvecklades judendomen från en kultcentrerad religion till en "regel- och traditionsreligion". Den utvecklingen startade redan 622 fvt under Yoshias reformer i riktning strikt monoteism, stärktes under fångenskapen i Babylon och fortsatte därifrån under hela andra Tempeltiden. Kristendomens tidiga lära var ju en integrerad del av dåtida judiska strömningar, varav vilka starkt motsatte sig den centraliserade tempelkulten. När templet förstördes förlorade prästerskapet sin makt, och andra grupper - främst fariseerna, med sina lärdomssäten, Torahtolkningar och synagogor, tog över ledarskapet, vilket till en början inte var helt okontroversiellt.
Som vanligt är det en process, och inget som bara "händer" :)
Anna,
Håller med, inget kan bara förändras över en natt. Naturligtvis spelar Babylon stor roll liksom andra idéströmningar vid den tiden. Tack för påpekandet!!!