jerusalem

Efter tips från min goda vän Anna fick jag syn på denna blogg! En från Gaza och en från Sderot som driver en gemensam blogg där de berättar om sina respektive vardagsliv. Ett bra initiativ i en konflikt som annars kännetecknas av att man INTE pratar med varandra.

Förra fredagen hade vi en dramatisk och känslosam dag. På morgonen begav vi oss till Yad Vashem för att påminna oss om det judiska folkets lidande under Holocaust. Under tre timmar vandrade vi runt med en audioguide. Man knappade in olika nummer som satt vid olika föremål och fick då höra berättelser förknippade med föremålet. Det blev en mycket tung vandring genom den stora utställningskorridoren.

Efter en lunch på Jerusalem Hotel skulle vi sedan göra en annorlunda Via Dolorosa med Sabeel, en grupp som ägnar sig åt befrielseteologi i palestinsk kontext.

Den första stationen på denna Via Dolorosa var vid Lifta, en av de byar som tömdes på folk när staten Israel bildades 1948.

Den andra stationen var i Sheikh Jarrah där vi hälsade på familjen al-Kurd, som fått halva sitt hus invaderat av ideologiska bosättare. Det som var lite annorlunda med denna familj var att familjen inte flyttat från huset trots dessa nya människor som huserade i delar av huset. De delar till och med gårdsplan med varandra och därför blir det också ständiga konfrontationer. Detta är inte bara olagligt enligt internationell lag, Israels domstol har också i en dom bestämt att bosättarna ska avhysas.

När vi satt och hörde Umm Kamel berätta om det lidande det är att leva på detta vis så måste bosättarna ha ringt gränspolisen, för plötsligt kom fyra-fem gränspoliser in på gården och ville köra iväg oss samt beslagtog Sabeelkillens ID-kort. Vi kunde därför inte göra så mycket annat än vänta på att han skulle få tillbaka ID-kortet. Så vi väntade och väntade.

Under tiden vi satt där funderade jag mycket på hur bosättarna egentligen känner sig när de sitter i sin sukka som de byggt precis utanför dörren och samtidigt rivit sönder Umm Kamels solskydd. Tänk att sitta där och fira sukkot när man måste veta det lidande det innebär för de grannar vars hus man våldgästar.

Efter ett tag (ca 20 minuter) fick vår guide tillbaka sitt ID-kort och vi kunde fortsätta. Vi valde att istället för att beta av några fler stationer på denna alternativa Via Dolorosa istället gå igenom vad som hänt och varför.
----------------

* Viktigaste erfarenheten är att man inte ska börja generalisera! Då jag igår berättade om denna incident på skolan var det några av mina elever som sa typ: "Djävla Israel, sätt en stor jävla bomb på dessa motherfuckeridioter" Det var alltså inte bara bosättarna själva som skulle få ta emot bomben enligt mina elever utan "Hela Israel". Håhåjaja. Två invändningar: 1. Varför bomba de som i sin domstol visat att de är MOT dessa ideologiska bosättare? 2. Hur bombar man Israel utan att bomba palestinska områden?

* Många, kanske majoriteten av israelerna är MOT dessa hustjuvar, så man kan inte ta detta exempel som ett svartvitt hataisrael-älskapalestina-fall.

* Tyvärr är det många som letar i varje enskilld händelse anledningar till att polarisera. Trist!

* Man borde istället stödja Israel så de tar itu med dessa hustjuvar och huliganer! Även om man älskar Israel så behöver man faktiskt inte älska alla som viftar den israeliska flaggan!