שמחת תורה
Ibland när jag ser de allvarliga ultraortodoxa judarna i Jerusalem undrar jag hur roligt de har. De ser så gravallvarliga ut när de vandrar från Mea Shearim till Västmuren och tillbaka igen. Ock detta med att ägna ett liv åt Torastudier, kan det verkligen vara kul?
Idag firar de en högtid som heter Simchat Torah, nu har man kommit igenom hela Torah och kan börja om läsningen igen från början. Visst är det glädje! Kolla in youtubefilmen! Jag undrar bara om han är glad för att ha avslutat läsningen eller om det är för att man får börja om igen?
Det judiska följer inte "vårt" år exakt så därför infaller högtiderna på lite olika datum år för år.
Mer om Simchat Tora.
Kul är som kul gör antar jag. Jag kommer heller aldrig att förstå ett liv ägnat enbart åt djupa studier av ordet och dess mening. Men det kanske bara ser så utåt. Har du läst Chaim Potoks böcker? "The Chosen"?
Om glädjen är det nog ett tredje alternativ: att ha fått lagarna öht. Det är väl där - fråga Anna - judarna talar om den utvaldhet som orsakar sån hätskhet från omgivningen. De fick toran och kände sig speciellt hedrade att ha fått den. Undra på det. Det var nog ganska speciellt för ett par tre tusen år sen. Inte nån överlägsenhet som belackarna talar om utan att de fick toran, en bok. Och vi - du och jag och andra lyckligt lottade kan känna oss hedrade och speciellt utvalda för att vi växte upp i landet som skapades när Gud både vredgades och log (Höga Kusten, Pelle Molin...)! :)
P.S. Nu vet jag varför han är så "glad": Läs om Simchat Tora hos Akiva på
http://attvarajude.blogspot.com/
Hej AK,
Jag hörde en gång Rabbi Norton ha en utläggning om att utvaldheten inte var något "pilutta-alla-andra" utan snarare en ganska betungande grej; man är utvald att leva på ett sådant sätt att man är ett föredöme för andra folk när det gäller etik och moral. Kort och gott, man ska: "Vara som ett ljus för andra människor".
Just precis, Maria. Men så finns också en märklig insikt - för att vara av så gammalt datum som Toran - att människan felar (inte 'spelar fiol')och kommer att fortsätta att fela och därför ska man göra bot - be om förlåtelse - till dem man har gjort fel mot i sina personliga förehavanden under året och det är vad Jom Kippur handlar om. Och så börjar man på nytt med Toran: In the beginning...B'reisheet...
Undra på att det finns material för midrash från den boken!
Så ja säj ba som de ä: Förlåtels' allihop! Förlåtels' i sju akter om, snarare att, ja ha vöre dum mä nån! (Inspiration: Ljuger gör ja inte, sa Janne Vängman)
Jag skulle inte själv vilja leva deras liv, men jag är glad att de finns, eftersom de håller judendomens innersta levande.
Jag tror an kan säga detsamma om de flesta religiösa. Tänk att behöva leva i celibat som måånga kristna. Kan väl inte vara särskilt roligt. Eller att be fem gånger om dagen på golvet, som muslimerna?
Allt detta är nog svårt för oss mindre religiösa att förstå.
Jag både förstår det och inte förstår det samtidigt. Att en individ väljer att dedikera sitt liv och energi till religiösa studier kan jag förstå. Mystiken är ju fashinerande och tjusig! Men när jag ser MASSOR av människor som lever ett strängt religiöst liv sida vid sida blir det lite komiskt och det känns lite som en "kollektivanslutning" till Gud utan egen reflektion. Å andra sidan ger nog den kollektiva riten en enorm gemensamhetskänsla.
Haha, fy vad festligt. Rolig och spontant klipp det där