Kejsarens nya kläder

Jag brukar vara snäll i mina bloggar. Alltför snäll, riktigt mjäkig är det vissa som tycker. Låt vara, jag är för det mesta ganska snäll. However, ikväll tänkte jag vara o-snäll, ja riktigt elak i min blogg!

Det pågår i dagarna ett kulturprojekt i Gamla Stan; "
Sounding Jerusalem". På olika håll hålls konserter. Ikväll var det dags för ett riktigt spektakulärt event. På fyra tak befann sig en brassorkester. Publiken var antingen uppe på något av taken eller nere i gränderna för att därifrån spetsa öronen efter musik som skulle ljuda.

Det var ganska vacker målsättning med det hela:
"Music might achieve what is not yet possible on the ground: the equal participation of an ethnic, religious and cultural diversity in a peaceful and stimulating dialogue. "

Håhåjaja. Stora ord. Kunde kanske ha blivit bra om inte tonerna blåste bort så man inte hörde nån samklang alls, bara några stackars kycklingpip från nån fagott lyckades nå mitt öra från Redeemer Church. Musiken var "modern" som det heter. Kanske kultursnobbarna av överklassen som hittat upp på taket satt och njöt bakom slutna ögonlock. Eller var det rent utav fler än jag som fattade nada och bara låtsades njuta för att inte spoilera sitt rykte som finsmakare av modern musik. Jag kom så plötsligt att tänka på kejsarens nya kläder och kvävde ett infall att hojta "Stäm åtminstone instrumenten!". Jag behärskade mig. På granntaket satt två tjejer som inte behärsklade sig utan började yla lite fnittrigt i de många pauserna.


Oj. Jag läser vad jag skrivit och inser hur elak jag är. Faktum är att min elakhet förmodligen är en yttring av total tondövhet och dålig smak. Vad vet jag?


Fin stämning var det dock på taket, önska det vore Lena Stompers jag satt och lyssnade på istället för pling-plong-musik med brassorkester.



Pilgrimsdag



Idag har jag varit på pilgrimsseminarium på SCSC. Det blev en fullspäckad och intressant dag om olika aspekter på pilgimstemat. Pilgrimmer i olika tidsepoker, skillnader i synen på den "heliga geografin", ortodoxa pilgrimmer, armeniska pilgrimmer, katolska pilgrimmer, protestantiska pilgrimmer... ja, till och med muslimska pilgrimmer och vad de gör i The Holy Land.

Det var så spännande och intressant att jag nu på allvar funderar på att gräva mer i ämnet, får se hur DET går, men jag har fått några namn på forskare som skulle kunna lotsa mig vidare i detta ämne.

Ett tag har jag haft tanken på att skriva en bok om nunnor och prästers klädsel. Idag träffade jag en svensk nunna som fick mig att lägga ner det projektet. Bara i Spanien finns det 250 katolska nunneordnar... OJ. Får snabbt tänka om och bli pilgrimsforskare istället!

Men medge att nunnedräkter är vackra! På bilderna ser ni birgittasystrarnas dräkter med de obligatoriska fem röda prickarna på kronan. De symboliserar Jesu fem sår.



Arlanda!

Jag sitter på ett frukostfik på Arlanda med en väska packad bradvid mig...

Känns det igen?

Jo, nu är jag på väg igen till the Holy Land. Den här gången ska jag vara nere tre veckor på egen hand utan just några specifika planer. Ska mest drälla omkring och "bara vara". Säkert blir det många vändor till St James och Holy Sepulchre, men också Betlehem, Döda Havet och Nasareth. Möjligtvis Tel Aviv och Hebron. Men allra mest Silwan och pyssla om lägenheten. Jag läser väderprognosen, den varierar inte speciellt mycket. +35 och sol på dagarna och +25 på natten. I Jerico adderar man på 10 grader...

Några planer har jag dock, kom jag på! På fredag är det ett seminarium om pilgrimmer. Of Course ska jag dit! Sedan har jag fått en inbjudan till nåt seminarium hos armenierna också, i början av juli. Men jag har glömt vad det handlade om. Av vänner och bekanta har jag fått olika shoppinguppdrag. Turkosa sjalar från Hebron, Glasänglar från Betlehem, Arrak, Kryddor (hjälp mig minnas...) samt en kalott med speglar på. HJÄLP!, Jag som hade tänkt få med mig böcker hem också. 20 kg känns med ens ganska futtigt...


Virtuell värld!

Så är det sommarlov igen och jag har temporärt försvunnit in i en virtuell värld igen. Den här gången är det inte Second World utan Sims 3. Ett sjukt roligt spel som är beroendeframkallande. Tur jag snart åker till Holy Land så jag kan leva mitt eget liv igen...

I sims 3 håller jag på att bygga en sportstjärnedynasti bestående av sportfånar. Jag lever alltså ut grejer som är omöjliga i Mitt Riktiga Liv. Nu består dynastin av pappa Anthony som är superstjärna och hanses dotter Maria som är Rookie i stadens fotbollslag. En dag kom Maria hem med en främmande kille, och pappa Anthony bestämde sig för att skrämma bort honom. Först smög han sig på killen bakifrån och ropade "BU!", och sedan hetsade pappa Anthony killen på löpbandet. Nu återstår frågan om killen kommer tillbaka efter denna behandling....



snart sommarlov!

I fredags checkade så äntligen treorna ut från Parkskolan. Som vanligt var det både högtidligt och vemodigt att se dem uppklädda på lastbilsflaken.

Själv jobbar jag en vecka till innan jag sätter mig på flyget till Holy Land igen. Ska "bara vara" i min lägenhet hade jag tänkt, men det blir visst lite plugg och ett par konferenser att gå på också. Plus en hel del hänga med vänner plus sol och bad. Ska försöka vara mer systematisk med kameran den här svängen också och inte bara ta på måfå vad som råkar komma framför linsen.

Men först ska jag flytta. Igen. Hu!