Graninge kyrka 250 år
Nu börjar jag tappa känsla för dagarna, jag flänger än hit och än dit känns det som. Igår var jag och Biskopen på födelsedagskalas - Graninge kyrka fyllde 250 år och det skulle firas av ordentligt med gudstjänst och efterföljande lunch. Det var hur trevligt som helst! "Extra allt" kan man säga. Gudstjänsten som tog närmare två timmar innehöll: Procession, ungdomskör, konfettiregn, nyskrivna musikstycken, invigning av nytt antependium, biskopspredikan, nattvard, psalmsång med många verser, spelmansgille, två körer på läktaren, trumpetspel, klockringning, klockklämtande... Kyrkan var fylld till bristningsgränsen och det var verkligen feststämning! Väl hemma kände jag mig genuint lycklig - entusiasm och glädje är smittsamt!
I sommar ska jag passa på att besöka kyrkan igen, för den ligger verkligen vackert!
Vårsta
Just nu pågår stiftets kyrkvärdskurs på Vårsta. Det är full aktivitet i alla rum och det verkar av alla glada miner att döma som att folk trivs. Igår hade jag fullt upp, men idag finns tid att prata med människor. En gemensam nämnare är ett brinnande engagemang för sin kyrka. Kyrkvärdarna är en grupp ideella som förtjänar att hamna i fokus lite tydligare än vad de oftast gör. Det är de som hälsar oss välkomna till kyrkan, läser texter, vårdar kyrkans textiler och andra inventarier, hjälper till vid planeringen av gudstjänsten samt fixar med allt möjligt.
Trots att Kalla åker skidor, VM i slalom som pågår, morgondagens vasalopp, kvällens melodifestival och ett sportlov som börjar i och med denna helg har ett femtiotal ideella samlats här på Vårsta för att gå kyrkvärdskurs! Det är vad jag kallar engagemang!
Strömbäck
Så har jag hamnat i vackra Strömbäck och på kursen "Att leda ideella...". Nu är det upptaktsdagar till tredje omgången av denna kurs och jag känner att jag börjar vara lite hemtam i ämnet. Det handlar om hur man ska öka delaktigheten och få ideellt engagemang i Svenska kyrkan. Riktigt intressant - jag känner mig ibland lite bortskämd med min bakgrund i missionskyrkan där det ideella engagemanget varit mycket stort under hela min uppväxt. Kanske jag kan beskriva mej själv som infödd ideell? Mormor var kyrkvärd, med i omsorgsgrupp (städade, bakade och pysslade), morfar sjöng i kyrkokören och satt i styrelsen samt målade om hela missionskyrkan i Örnsköldsvik invändigt. Farmor var ju "Lutherhjälpen" och var kvinnan bakom "pastor Luther" (farfar). Båda mina föräldrar var scoutledare, morsan är fortfarande "träffenledare" och ställer upp ideellt i missionskyrkan i Övik och deras jättearbete med förståndshandikappade. Tror minsann hon vävde antipendiet och tyggrejen som hänger på ambon i Öviks missionskyrka helt ideellt. Och jag då? Scoutledare i åtminstone 15 år ideellt, körsångare, kyrkvärd, resepedagog... har hållit några predikningar, lett några gudstjänster, varit ideell tekniker i Jerusalem på arm. patriarkatets konferrenser, mm. mm.
"Man trivs där man behövs" är rubriken på ett intressant magasin - så jättesant! Pengar är inte allt här i världen! Det välbefinnande man känner när man har gjort något av egen fri vilja som kan glädja andra är fantastiskt! Jag unnar verkligen fler att engagera sig för vettiga saker för att rätt och slätt få må bra!