jerusalem

Värmeböljan håller i sig, så nu på eftermiddagen beslöt Hania och Jack sig för att ställa till med Barberque i sin trädgård. Jag blev inbjuden och det var så trevligt! Massor med god mat, nån bärs och på det kaffe och röka. Nästan hela Hanias släkt var med, tre av fyra systrar, hennes bror, massor med syskonbarn samt hennes föräldrar. Kände mig lite som en utböling i gänget då huvudspråket förstås var arabiska.  Men alla var så trevliga och gjorde sitt bästa att komma ihåg att åtminstone prata lite engelska emellanåt...

Har nu precis kommit hem. Kom på att jag måste ta tag i detta med deklarationen. Lyckades efter lite bök få till ett bankID, så nu har jag deklarerat via nätet för första gången. Nu är det bara att vänta på skatteåterbäringen som ser ut att bli närmare 14.000 spänn, tjohooo!

Idag tror jag det var varmaste dagen sedan jag började jobba här. Cirka 30 grader skulle jag tro. Jag hann inte ens börja jobba innan jag var dyblöt av svett. Det fullkomligt ångade om gatorna och alla människor som trängdes i bazarerna. Var tvungen att stanna lite varstans för att fylla på vätskeförrådet. Har upptäckt en supergod juice, färskpressad morotsjuice! Här och där i gränderna har det poppat upp ställen som liksom mal ner och centrifugerar fram saften från morötter. Jag inbillar mig att detta borde göra mig både smal och solbränd och ge en hel hop nyttiga vitaminer!

Hania var ungefär lika arbetsskygg som jag idag, så vi spenderade en onormal lång stund på Henrys café nedanför officet. Ganska skönt att komma utanför jobbets väggar och sitta och diskutera livet, jobbet, och kärleken med Hania på det viset. Tål att upprepas!

I övrigt har det börjat kännas avlägset här i Holy Land, så jag blev så glad när jag såg alla kommentarer i förra inlägget, på det viset är jag "alone but not lonley". Kram på er!

Då jag går in "bakom kulisserna" på denna blogg och kikar på besöksstatistiken blir jag nyfiken. I snitt har jag 40 "unika besökare" per dag som loggar in på bloggen. Nu undrar jag givetvis vilka dessa 40 är. Släkten utgör min kända trogna läsarkrets, jag antar att kollegor och elever från Parkskolan också läser då och då... Men vilka är ni andra? Mest spännande skulle det vara att få veta lite om det finns någon bloggläsare som jag inte känner.

Så - nu ett litet upprop. Skriv ett inlägg med en liten kommentar! Snälla, please....  /M

Måste utgjuta mig lite över den översvallande gästfriheten i Holy Land! Detta är både hur trevligt som helst och hur frustrerande som helst. Vart man än går blir jag bjuden på kaffe eller thé. Ikväll blev jag och stipendiaterna bjudna på storslagen trerätters brakmiddag med vin och kaffe efteråt bara för att ena stipendiaten kände en kompis till en av kyparna (!!!). Trevligt, men samtidigt jättejobbigt. Gränsen mellan att njuta och utnyttja denna översvallande gästfrihet är ibland hårfin. För att det skulle kännas helt rätt lämnade jag en fetdrix under ett fat, för än är det lite "mellanmjölk från mellanlandet" i mig.

Efter middagen ringde jag en av "mina" taxikillar som körde hem mig. Det är ganska trevligt att nyttja samma chaufför gång efter gång, för då kan man språka om lite djupare saker än "Where you from?". Då A. släppte av mig där jag bor sa han att han gärna kör mig, "när jag vill" och "jag behöver inte betala om jag inte kan". Återigen växer min misstänksamhet fram. Vad menar han med det? Är det enbart gästfrihet eller är det andra undertoner? Eller är det bara jag med min fantasi som diktar ihop vad han kan tänkas vilja...

Nu under bloggen har jag dock fått bevittna annat mottagande... Hörde sirener tjuta utanför så jag gick ut på balkongen för att kolla vad det var. Det visade sig vara en ambulans som körde med sirener och blåljus snett förbi mig och mot checkpointen. Av farten att döma antog jag det var riktigt skarpt läge. Stackare, tänkte jag - hoppas det går bra. Då ambulansen kom till Checkpointen blev den stående i ungefär två minuter. Har man bråttom är två minuter en evighet. Är man allvarligt sjuk i en ambulans med sirener och blåljus kan två minuter vara skillnaden mellan liv och död. Här stod ambulansen och VÄNTADE i två minuter för att passera en kontroll där ambulansmännen och patientens pass ska bli kollade. Konstig värld. Klart man kan säga att det kanske är en självmordsbombare som kanske är på väg att smugglas ut med ambulansassistans, men detta mottagande skapar en sådan frustration att det istället kan LEDA till att folk blir rejält förbannade... Och vad kan hända då?

Tro nu inte att två veckors ihärdigt påskfirande räcker i Holy City! Nu när ortodoxa påsken är över trodde jag det skulle lugna ned sig när det gäller högtidliga parader, men ack vad fel jag hade! När Hania och jag satt och tog vårt morgonkaffe på fiket nedanför kom en pampig procession med en rejäl line-up från det grekortodoxa patriarkatet med Teofilos III i mitten. När kyrkorna ska vandra på detta vis har man några muslimer i fez i början av tåget som stöter med en käpp i backen för att bereda väg för följet. Sedan kommer prästerna i dubbla (ibland tredubbla) led. Nu var Grekortodoxerna på väg till Armenierna för att hälsa dem Glad Påsk. Jag hörde mig för lite och det som sker nu veckan efter påsk är att alla hälsar alla Glad Påsk. Sålunda blir det en hel del processioner att se fram emot. Armenierna ska tåga till Grekerna för att göra samma, syrianer till greker, greker till syrianer, kopter till armenier osv, osv... Även Hania och jag ska göra en runda till de olika kyrkoöverhuvudena och önska Glad Påsk. Allt detta gör att påskfirandet lugnt kan räcka en hel månad i Holy City! Tänk om man skulle anpassa påsklovet till Jerusalem, hur trevligt skulle inte detta bli!

Bra ord att kunna:
Al Massiah kam!   (=Kristus är uppstånden!)
Han kan kam!        (=Ja, han är sannerligen uppstånden!)

Ännu en långfredag i Holy City! Eftersom Elisabeth och Anders skulle åka hem idag tog vi först en jättesovmorgon. Efter det ett rejält balkongsittarpass. Framemot eftermiddagen tog vi oss samman och begav oss ut på nya upptäcktsfärder. Först kollade vi in ett fik i Beit Hanina och testade den lokala delikatessen Knaufe. Typ ost med massor med orange socker på samt lite pistagenötshack på. Riktigt gott, men man får akta sig för att inte överdosera denna sötsak.

Sedan buss in till Jerusalem där vi strosade en sväng i basarerna samt spanade in lite vimmel vid klagomuren.

Dagens höjdare var Jerusalem Hotel och Oud-spelaren och Tableh-spelaren. Nu är det tredje fredagen i rad som jag är där så jag kan snart räkna mig till stammissarna. Middag och vattenpipa med trevligt sällskap och kanonbra musik gjorde kvällen till en njutning. Speciellt roligt tyckte jag det var att mina svenska vänner fick möjlighet att träffa Hania!

Nu har Masen just hämtat dem så de är på väg till flygplatsen. Mycket vemodigt att de far, tiden går alldeles för fort när man har roligt! Jag ska gå och lägga mig och vila inför morgondagens Holy Fire. Rösten är inte vad den brukar vara, låter som om jag inte gjort annat än druckit Whiskey i hela mitt liv. Kanske det är en förkylning som är på väg eller kan det vara vattenpipan? Hur som helts ska jag nog vara tyst ett tag nu...

Patriarken Torkom i färd med att tvätta biskop Aris fötter.

Var på fottvagningsceremoni idag i den armeniska kyrkan i Jerusalem. Det var fullt med folk och en massa fotografer som trängdes. Jag hade fått ett fax med specialinbjudan, så när jag kom visade biskop Aris mig ända fram till podiekanten där jag fick sitta på en uppmärkt stol. Förutom jag så var en hel del präster och biskopar närvarande. Vår Generalkonsul var också där samt borgmästaren, polischefen mm. mm. Av de som satt framme vid podiet var jag den ende "normala", utan ämbetsdräkt. Ganska mäktig ceremoni, men allt utom en liten textläsning var på armeniska. Kören sjöng och biskoparna läste texter. En av korgossarna fattade eld en stund, men annars var det ganska odramatiskt.

Åter en dag i solen på Västbanken. Vi började dagen med att promenera till Al-Ram för att åka buss till Ramallah. I Ramallah stannade vi i en kvart för att därifrån åka servicetaxi till Jerico. Servicetaxi är en limousinliknande gul sak med två baksäten. Chauffören körde som en biltjuv och fordonet släpade bitvis i marken i de värsta asfaltsbulorna. Tre snygga pojkar satt i sätet framför oss så Elisabeth och jag tänkte inte på olika vedermödor i form av damm, sol, hetta och gupp.

I Checkpointen till Jerico kom taxin inte längre så vi klev ur och traskade igenom CP´n. Soldaten som kollade oss varnade från att åka in till staden; "It´s dangerous there...". Jag hade på tungan att säga; "Why, are you planning an invasion, or...". Dock behärskade jag mig från denna kommentar. Inne i Jerico hittade vi en toppenrestaurang precis vid centrala rondellen/torget. Vi kunde sitta på en balkong och blicka ut över gatuvimmlet. Jag fick bara varma känslor för Jerico, kanske är det klimatet som gör folk extra vänliga eller så är det för att det inte kommer så många turister dit. När vi gick förbi polishuset log poliserna och hälsade oss välkomna till Jerico! Faktum är att nästan alla vi mötte sa samma sak. Dock visade det sig att soldaten i CP´n kanske får rätt, några inne i Jerico nämnde att det förmodligen var en invasion eller nåt på gång snart (varifrån man nu får sådana uppgifter).

När vi senare framemot eftermiddagen flanerade på en gata kom en man fram och ville guida oss runt lite i en taxi. Speciellt jag var lite trött i benen så det tackade vi ja till. Det blev en tur till några utkikspunkter och en akvedukt med klart vatten där vi badade fötterna en stund innan vi for till Döda Havet och badade mera. Döda havet var inte direkt en höjdare då många är lediga och passar på att fara dit. HELA parkeringen var knökfull med bilar och stranden likaså. Vi trängde ändå ner oss i Havet en stund, smetade lera och flöt runt.

Liftade med ett ungt judiskt par tillbaka till Jerusalem och tog därifrån Bussen till Beit Hanina igen. Ganska präktig rundtur idag med andra ord!

Först sov vi en lång stund. Sedan gjorde vi Jerusalem, ALLA shopperna (där jag känner nån). Detta tog mest hela dagen. Lämpligt utpumpade fick vi ett infall och gick till frisören. Mina kära bloggläsare kan måhända erinra sig att detta har hänt tidigare, några dagar innan storfesten i februari, och att jag då såg ut som en spräcklig hyena. Hyenafrisyren är nu ett minne blott och nu kan man tror jag varit ute i "Purple Rain" istället. Den förtjusande frisören fick nåt religiöst i blicken när jag IGEN sa: "Make me fabulous" och jag alltså gav honom fria händer. Tre färger senare och en hel del fönande staplade jag förstummad ut från frisörsalongen... "I´m crazy with colour" sa frisören. NU förstår jag EXAKT vad han menar...

Idag, efter sovmorgonen, for vi in till Ramallah. Först shopping, sedan kaffe. Sedan mer shopping och dricka. Efter det shopping, pizza på ZOZ-Xpress och drink i baren innan vi tog plats på Al-Kasaba Theatre för två dansföreställningar. Det var en mycket trevlig dag i Ramallah med en massa trevliga människor och många leenden. Efter dansen kände vi på allvaret igen när vi skulle hem till mig. Vid checkpointen i Al-Ram frågade soldaterna först var jag bodde, sedan om jag hade tillstånd till det. Kändes så trist efter en sådan trevlig dag i Ramallah.

Idag sprängdes en massa människor i liften i Tel Aviv, nio döda och ett 40-tal skadade skriver Aftonbladet. Trist och onödigt. Jag hoppas detta inte innebär att en ny våldsvåg är under uppsegling.

Mina vänner Elisabeth och Anders vid Checkpointen mellan Jerusalem och Bethlehem. Nästan hela dagen har det regnat, men för att göra CP´n riktigt jävlig hade Vår Fader beordrat skyfall. Som om det inte räckte som det var, menar jag, med denna betongterminal man ska igenom för att kunna färdas mellan Jerusalem och Bethlehem...

Tidigt tidigt på morgonen, vid femtiden kom äntligen mina nära vänner Elisabeth och Anders. De ska vara här en vecka och så här i påsktider jagade jag upp dem efter endast några timmars sömn.

Vi började med att fara in till Jerusalem för att se lite processioner. De ortodoxa kyrkorna firar palmsöndag idag så det var en hel del "gubbar i hattar" att titta på som Elisabeth uttryckte det. Vi kikade först på Grekortodoxe patriarken med sällskap som tågade från Holy Sepulchre till sitt patriarkat. Därefter trängde vi in oss i kyrkan för att se lite av syrisk ortodoxa, armenisk ortodoxa och koptiska kyrkan som gick i procession tre varv runt rotundan (Jesu grav). Det var riktigt kul att få vara med om detta! Människor trängdes runtom för att nudda flaggorna och ikonbilderna som prästerna höll upp på standar. Den armenisk ortodoxa herrkören sjöng för full hals och alla var finklädda.

Efteråt visade jag centret för Anders och Elisabeth. Vi passade på att käka lunch där - jag ringde efter hoummos, chatta och bröd och vi satt och mumsade detta vid fönstren. Plötsligt fylldes gatan nedanför med en massa säckpipeblåsande scouter. En av dem i äkta kilt, som svängde käckt på höfterna när han marcherade förbi.

Kaffepaus på salla-eh-din och eftersom klockan var bara tre tog vi bussen till Bethlehems CP och taxi till krubbtorget. Vi slank in en stund i födelsekyrkan och shoppade sedan lite i Bethlehem. Elisabeth köpte en fin handbroderad tunika med tillhörande byxor för endast 200 shekel! Det blir något att glida in i på Jerusalem Hotel på fredag!

Promenerade till restaurangen med alla räkrätterna. Mums! Sedan till checkpointen igen och två busar senare var vi tillbaka i Beit Hanina. Nu har mina utpumpade gäster slocknat och jag funderar om jag kanske kört lite väl hårt med dem idag? I morgon stundar Ramallah, men först efter en rejäl sovmorgon!

Idag har jag varit på trevlig påsklunch hos Karin som jobbar på diakonia. MASSOR med spännande folk var där så vips hade det gått fem timmar! NOG-arbetare, folk från konsulatet, journalister, m.fl, m.fl. Kul att träffa så många svenskar som på olika sätt arbetar i Jerusalem och runtom i landet.

Nu, hemma igen, ska jag fixa iordning gästrummet till mina kära vänner Elisabeth och Anders som är på ingång i natt för att vara här en vecka. Ska blil hur kul som helst med detta besök, äntligen ska jag se lite mer än "bara" Jerusalem. Den trogna taxikillen Masen ska hämta vid flyget, han visade en fin skylt som han hade textat så de ska hitta rätt taxidriver.

Längtar mig grön efter detta besök!

Huga nu pågår storstädning i min lägenhet! Jag hade nämnt för Hania att jag kanske borde leja bort fönstertvätten till någon. Idag ringde Hania och sa att the Cleaning Lady är på väg, bara gå ut och möta vid dörren. En liten gullig gumma uppenbarade sig och satte igång att gno på fönstren! Då språkförbristningen är massiv är det gissningslekar och charader som gäller. Jag ringde Hania när vi inte förstod varandra ett skvatt och då visade det sig att gumman var hungrig och undrade om jag kunde göra en macka. Naturligtvis bjöd jag gumman på både macka och dajmkaffe, jag är så glad att äntligen kunna se ut genom fönstren igen!

Det är med lite blandade känslor jag sitter och skriver nu. Å ena sidan är jag inte helt bekväm med att tillhöra den priviligierade överklassen som har råd att hålla sig med städhjälp trots jag är singel och knappt skräpar ned. Å andra sidan blir det nu en möjlighet för gumman att tjäna lite extra sä här i kärva tider...

Rent blir det i lägenheten, och för att också ha rent samvete gnor jag på och städar jag med. Det bär emot att sitta och sola på balkongen när någon gnor i min lort.

Idag är det skärtorsdag för katoliker (och protestanter). Inne i Jerusalem har massor med kyrkor fottvättsceremonier. Även jag har dagen till ära stoppat fötterna i långbad och försöker få dem lena som en barnrumpa (med små framsteg...). Har gått aldeles för mycket barfota i sandaler på sista tiden.

Har tillbringat större delen av dagen på balkongen med Lisa Marklunds bok "den Röda Vargen". Bra att jag har några romaner med mig så det inte bara blir fackböcker om konflikten. Jag har upptäckt att det lätt blir överdos av konflikt annars; både i teorin och i praktiken. Begränsar mig därför till max en bok i veckan om konflikten och minst en roman i veckan. Vet inte hur länge detta kan hålla i sig. Men fördelen med bra intentioner är att mna kan sätta upp nya hela tiden...

Qalandia CP, på väg till Ramallah

Cirka en kvarts bilresa från min bostad ligger Ramallah. En trevlig stad som lämpar sig bra till shopping eller hänga på caféer. Dock är det några Checkpoints som gör resan betydligt längre. In gick det lätt eftersom vi skulle besöka UNWRAs klinik och se hur de arbetar och kunde åka UN-buss. Ut var det betydligt bökigare. Jag lämnade gruppen tidigare då jag skulle till Bethlehem och tog mig via TRE olika taxitransporter till Jerusalem. En bil kunde köra till Qalandia, en servicetaxi åkte ytterligare några kilometer till Al-Ram CP och slutligen min vanliga buss in till Jerusalem.

Trots allt bök är Rammallah väl värt ett besök! Det är så orört av turister där och MASSOR med billiga affärer! Ska dit igen inom kort och leta klädbutiker!

Strålande sol när jag tittar ut på morgonen! Eftersom jag inte hade något för mig förrän eftermiddagen passade jag på att sitta på balkongen och pressa. Balkongen fungerar perfekt att sola på. Först är det sol på ansiktet och armarna fram till 11-tiden. Sedan benen fram till tre. När jag idag hade solat klart ansiktet och armarna var det dags att bege mig in till Jerusalem för att vara med om katolska påskvandringen från Olivberget till St Annas kyrka i gamla stan. Då jag var lite tidig passade jag på att spana in Dominus Flevit och det vackra fönstret varigenom man får en underbar bild av Jerusalem. Stötte ihop med Jessica, den ena av våra stipendiater. Vi bestämde oss för att hänga på ett café i väntan på processionen.

På cafét satt vi i solgasset och pressade och pratade med kul typer från USA. Det var ett äldre par som rest runt i en massa arabländer och då det inte var helt komfortabelt med att vara från USA i vissa länder de besökt hade mannen sytt på en stor svensk flagga på sin ryggsäck, och det hade fungerat perfekt! Leve Sverige!

Efter några timmars väntande kom processionen. Det var främst en massa scouter och pilgrimmer. Flera tusen människor tågade upp mot Jerusalem och viftade sina palmblad. Riktigt roligt att få vara med om denna folkfest!

Vi tog oss sedan till centret och efter det vidare till American Colony för att vara med på ännu en booklaunch; denna gång var det professor Shlomo Ben Ami som höll en lektion kring sin bok: "Scars of War, Wounds of Peace: The Israeli - Arab Tradgedy". Hur intressant som helst att lyssna till! Ska nog dit igen och köpa boken!

När jag kom hem fick jag en smärre chock när jag kikade i spegeln! Röd som en kokt kräfta i nyllet med tydliga märken efter solbrillorna!!! I morgon är det jag som handlar solskyddscreme med faktor hundra!

En bit av muren vid Abu Dis

Jag har nu på morgonen suttit och filosoferat en bra stund. Kanske det faktum att "Stilla Veckan" börjar idag gör att jag plötsligt blev lite religiös och började fundera på Yttersta Tiden. Judar väntar på Messias. Kristna väntar på Messias återkomst och muslimer väntar på Al-Mahdi. När denne person (Jag är personligt övertygad om att det är en och samma filur) kommer tror många att det ska bli fred på jorden och att allt som är fel i världen ska ordna upp sig.

Jag kom sedan tänka på vad fiffigt det är ordnat här i Jerusalem när det gäller "vilodagen". Idag, söndag har kristna sin vilodag. Dagen till ära är det dessutom Palmsöndag (Minne av att Jesus red in i Jerusalem med fredsbudskap). Igår firade judarna sin Shabbat, och snart ska de fira Pessach (Minne av hur Moses befriade sitt folk från slaveriet i Egypten). Muslimerna hade sin helghögtid i fredags och i morgon firar de minnet av Profetens födelsedag (Mawlid an Mabawi). Fiffigt av Gud tänkte jag att ordna det så att de tre religionerna kan fira helg utan att det kolliderar för mycket!

Så till yttersta tiden, det som teologerna kallar eskatologin. Jag tror att människorna själva måste lära sig ett och annat innan Messias eller Al-Mahdi kommer alternativt kommer tillbaka. Bland annat och viktigast måste vi lära oss hålla sams. "När vi minst anar det" kommer Jesus enligt de kristna. Om vi lärt oss hålla sams och gjort murar mellan människor överflödiga kommer en sådan harmoni råda på jorden att ingen längre sitter och ber förtvivlat över att en frälsare ska komma. Då kan man samtidigt inse att frälsningen redan kommit. Jesus, Messias eller Al Mahdi blir överflödig eftersom han/hon redan finns inom oss!

Men det är lång väg att gå...

Lever loppan i Jerusalem! Igår var jag på invigning av en utställning; "The Wall". Det var barn som ritat muren och konflikten som pågår här. Särskillt tragiskt var det att höra att när barnen ombads rita vad de tänkte på när de hörde ordet "Fred", så ritade många stridsvagnar och checkpoints. De har bara hört "fred" som ord. Inte upplevt den.

Senare hamnade jag och en stipendiat, Jessica, på Jerusalem Hotel. Där var en Oudspelare från Nablus och en trummis. Det blev en folkfest utan like, folk började dansa på stolar och bord. Yes!

Morgonen och förmiddagen har jag tillbringat på balkongen i strålande sol. Framemot eftermiddagen gled jag i nyinköpta blåsan för att åka in och inviga vår ikonutställning. I Jerusalem har vi en negativ gubbe som stryker runt och tror allt ska bli pankaka, men utställningen blev en succé! Ca 80 personer kom för invigningen och redan nu efter två timmar är ungefär 30% av konstverken sålda! Jag tror minsann att gubben blev besviken över att det kom så många människor hit.

I Morgon börjar påskfirandet med palmsöndag, så nu blir bloggen förmodligen lite religiös en stund...

Sitter på mitt office och är fortfarande småförbannad! Kan bero på att jag inte hade nån frukost hemma. När jag kom till Jaffagate tänkte jag köpa ett bröd och en falafelboll. Brödmannen begärde sex shekel! Detta trots Hania varit där och förklarat att jag inte är en vanlig turist och han minsann kan vara snäll med mig och ta samma pris som han tar av henne. Ett kort stycke ner i gränderna i Muristan säljs samma bröd och falafelboll för tre shekel (Nåja, Hania betalar 2,5 där). Då mannen vid Jaffagate nu ville ha dubbla Muristanpriset lackade jag ur och försökte resonera, men han bara tog tillbaka påsen och vägrade sälja för tre shekel. Marknadskrafterna har talat! Han får säkert sälja till andra turister istället. Min hämd blir givetvis att nästa gång jag har en grupp vid Jaffagate förklara detta för gruppen (Han kan inte svenska förstås, men han förstår innebörden i gester och nämnandet "Muristan, tre Shekel").

Hämden är ljuv? Mycket väsen för tre (5 SKR) shekel? Nu är jag hungrig och vill inte gå till Muristan egentligen, men till Jaffamannen går jag INTE! Men snart är det lunchdags...

En annan sak gjorde mig också uppretad i morse: Utanför min balkong bor som mina trogna bloggläsare känner till beduiner med sina får. Där finns också soldater i omlopp, med jeep, utan jeep, ridandes och gåendes. När fåraherden skulle ta sina får på bete förbi en militärjeep gjorde soldaterna sitt bästa för att skrämma de stackars fåren. Först klickade de med högtalarna, sedan körde de sirenerna. När fåren bara blev måttligt skrämda av detta BRÄKTE någon soldat i mikrofonen. Jädra onödigt, jädra fårskalle!

Idag regnar det igen i Holy Land! Det avrnades till och med för en tornado uppe i norr. Här i Jerusalem vräkte det ner så mycket regn att sikten blev kraftigt försämrad. På jobbet har vi donat med lite av varje, mest monterat stafflier till ikonutställningen vi ska ha inom kort. Var sedan på ett NGO-möte och blev uppdaterad när det gäller säkerheten och möjligheterna för olika organisationer att förflytta sig i och ur Västbanken. Inga goda nyheter, utan fortfarande är det bökigt och tidskrävande.

Ikväll kommer gruppen som är i landet till Jerusalem och äntligen blir det lite variation av jobbet igen. Ska stråla samman med dem ikväll för en middag.

Nu på förmiddagen har jag visat Lars molins "Midvinterduell" för Hania. Jag kan varmt rekomendera filmen, den handlar om den lille bondens kamp mot vägverket. En slags David mot Goliat med andra ord. Jag har hört om filmen att oavsett vart man visar den så kan människor leva sig in i kampen. Hania blev till sig i filmen och föreslog att vi ska visa den på vårt center. Tyvärr är den bara textad på svenska, det får väl bli så att jag skriver textremsor på engelska så får vi hålla upp dessa remsor under bioduken...

Tänk att jag livas upp så mycket av måndagar! Igår var det lite pest i Holy Land. Regn ute och inget att göra. På kvällen var jag i och för sig och välkomnade en stipendiat som ska vara här en månad och äntligen kunde jag gå ut och käka! Det är inte så kul att gå på restaurang helt solo, så jag passar på när det kommer folk.

Idag var jag på ett par intressanta besök efter jobbet. Först var jag och lämnade en försenad julklapp från Sverige och träffade en mycket trevlig kvinna och hennes son. Det "klickade" som Mr Kent brukar säga och vi hade jättetrevligt. Sedan var jag och besökte Mr T, vår reseagent. Sonderade terrängen inför sommarens tur till JOrdanien och Egypten som jag ska göra med vänner från Docksta. Fick många värdefulla tips om "måste"-platser, så nu längtar jag lite efter denna semester!

Nu regnar det i Holy Land! Då jag planerat att sitta på balkongen och jobba på min skrytbränna har jag lite kluvna känslor inför detta regn. Å ena sidan blir det nu ingen balkongsittning. Å andra sidan är regn livsnödvändigt här där grundvattennivån sjunker och sjunker för varje år pga ett överuttag av vatten för att "få öknen att blomma". Jag passar på att utnyttja min lediga dag med de nyinköpta DVD-filmerna jag shoppade i Sverige. Har nu kikat på ca halva "Skärgårdsdoktorn - hela serien" och på "Indiana JOnes - the Last Crusade". Funderar nu på att antingen glo igenom "Luther" för att låtsas vara lite nyttig (Kristendomens historia á la Hollywood) eller se klart säsong 2 av "Skärgårdsdoktorn". Då jag har en liten svaghet för solbrända doktorer tror jag jag vet var det blir... Med denna DVD-box kom det skrivbordsunderlägg och skärmsläckare med "Johan Steen".  Också Hania tyckte det minsann var en pudding att titta på...

Jag är under attack av myggor. Har redan blivit biten fyra gånger och det är besvärligt då jag är allergisk. Ett myggbett på pekfingret gör att halva handen nu är uppsvälld, för inte tala om det myggbett jag har under ett öga... Som tur är har jag tidigare fått några antiallergitabletter av en läkare här, men snart tar dessa slut och jag måste gå på ny jakt efter något som rår på dessa reaktioner.

Igår var det lite oroligt vid checkpointen intill. Ganska många skott avlossades, men enligt vad jag hört ska det inte vara någon dödad. Konstigt nog kan man vänja sig med det mesta, jag kikade till slut inte ens upp mot checkpointen utan fortsatte lugnt titta på "Skärgårdsdoktorn" (Har köpt DVD-boxen för att få lite längtan till havet och svenska sommar).