jerusalem

Nu har dagen D varit och gått. Sista lördagen i Juli är förevigt inristad i kalendern som Dockstadagen och Traddjazzdagen. Nu börjar släkttraditionerna flyta som ett väloljat maskineri: Mor upp 6, sätter degen. Lisa och Jenny anländer bageriet vid sju och sätter igång bullbaket. Moster Britta och morsan föser undan eventuella knallare som ställt sig för nära och jag kollar så kaffet smakar bra. När klockan drar sig mot nio går jag och Petra (Ny deltagare för i år) en sväng och spanar in knallar och kollar konkurrensen. Sedan tillbaka för att sköta försäljningen av bullar, kaffe, kakor, halsband, sjalar, loppiskläder.... Tio löser vi melodikrysset utan internet men med diverse kaffekunder. Sedan fullkomligt svishar tiden förbi och sedan stänger vi kafét vid femtiden. Räknar kassan och laddar om till traddjazzen på Mannaminne. Masar oss iväg vid sju för att så småningom inta biljettbordet mellan 21 och 23. Surrar med folk och hjälper nån fyllis. Kommer hem till Docksta igen efter midnatt och surrar ur oss det sista innan ögonen far ihop vid tretiden. En lyckad dag. I år igen...


Tre kusiner i samspråk...


Två glada biljettförsäljerskor...

På Skulebergets topp efter två dagar till sjöss. Var på Pubkväll med musik i toppstugan. Trevligt, trevligt!

On the top of Skule mountain (next to my moms place). Have been sailing today and yesterday togheter with two friends I meet in Jerusalem. Tonight on the mountain there was live music, some beer and a nice dinner. And many nice people too!

Har precis varit på Gudstjänst på Dockstas busshållplats. Man tänkte sig att kommer inte folk till kyrkan kan man ju prova ha gudstjänst mitt i byn. Håhåjaja. Jodå, det var väl ok. Men jag satt och drömde mig tillbaka en vecka då jag var i St James på prästordination. Typ gudstjänst på tre timmar (och ändå var jag inte med från början). Högtidligt värre och tjusiga ämbetskläder. Tre nya präster ordinerades, blev smorda, krönta och drogs på mantel. De lovade "fattigdom, kyskhet och lydnad" och fick sedan läsa ur skriften och motta församlingsmedlemmarnas bekräftelse i form av kyssar på händerna. Tjusigt, tjusigt!

Sitter just nu och löser melodikrysset med morsan, moster, gammelmoster och gammelmorbror. Har "livlina" i form av ännu en moster och morbror via telefon och trådlös anslutning så vi kan googla sånt vi går bet på. Nu jämrans ska krysset lösas. Lyckades nyss googla fram "Nino Rota" som kompositör till Fellinis film La Strada så teamworket går utmärkt!

Idag är det perfekt seglarväder, men det är inte förrän på måndag vi kastar loss och då ska det enligt prognosen regna. Blä!

Börjar nu acklimatisera mig till Sverige och semester. Sov till åtta och har inte kikat på nyheterna än. Så det går frammåt!

Nu har semestern börjat, men bara i kalendern. Mentalt har jag inte alls ställt om mig från Jerusalem. I tankevärlden är jag fortfarande där, går på gatorna och pratar med folk. Undrar vad de gör nu, om det är olidligt varmt och om de saknar mig... ? Tänker ofta: "för en vecka sedan vid den här tiden....".  Det kommer ta ett tag till innan jag har återanpassat mig till Sverige. Vad jag saknar mest är nog de urgamla kyrkorna; Holy Sepulchre och St James. När det var som allra varmast brukade jag slinka in och "bara vara". Svalkan, rökelsen och den liturgiska sången ger en speciell känsla! Kom på att jag nog blivit lite religiösare av min tid i Jerusalem. Rent utav ortodox, brukar jag ibland känna när jag "råkar" göra korstecken vid ingången till nån kyrka!

I Docksta är det blåsigt och kallt och det var skönt bara en halv dag. Nu saknar jag värmen. Lite tomt också när ingen rycker i en och vill bjuda på kaffe. Bara sådär. Utan egentlig anledning. Saknar också gatulivet, myllret och kitchen. Som denna gatubild från Ramallah, en sjalförsäljare som visar upp olika stilar på huvudbonader:

Häromdagen var jag i Bethlehem. På hemvägen gjorde jag ett experiment jag länge funderat på att göra. I Beit Jala DCO (checkpointen vid stora vägen) står soldater och bestämmer vilka som ska kontrolleras extra och vilka som bara ska släppas igenom. Det är en selektion baserat på utseende. Då jag hittills aldrig blivit stoppad där har jag funderat på vad som krävs för att de ska stoppa just mig. Jag hade en svart t-shirt och jag draperade bara en sjal över huvudet. Inte med "muslimsk" vikning utan snarare som en slags madonnavikning. Lite löst över håret bara. Direkt vid DCO pekade soldaten att vi skulle in för noggrannare kontroll. Det lustiga var att plötsligt tilltalade de mig på arabiska; "Hawwiyye!" (ID-kort). Vad är då lärdomen av detta? Jo, med sjal blir man stoppad som presumptiv terrorist? En stilla kommentar; om jag lätt kan hänga på mig en sjal, kan då andra inte lätt hänga av sig sjalen? Att soldaterna som tillhör en av världens skarpaste arméer och är toppledande inom underrättelsetjänst; hur kommer det sig att de går på dessa schablonbilder? Vad för andra orsaker kan det finnas att konsekvent stoppa dem med sjal som kommer från Bethlehemshållet?

Har nu vaknat hos min bror och svägerskaämne i Tullinge. Resan från Wien gick ok. enda kruxet var när jag skulle in till gaten då de tog parfymen till mor och moster och slängde det i en stor soptunna. Security reasons. Blä! Jag som borde veta bättre. Å, vad jag grämer mig. 150 dollar åt he----e... Jag provade med att försöka gråta igenom Calvin Klein, inget resultat. Provade en humoristisk/snyftig historia om hur jag handlat detta till släkten för mina sista slantar. Nope! Föreslog att jag kunde vänta lite med att gå igenom, kanske där var någon som ville låna parfymen en stund som inte redan hade sin tilldelade mängd vätska. Not Allowed! Frågade om securitytjejerna ville ha lite av den nyaste Ck-parfymen, för det var ju ändå bra dumt att de skulle till soptunnan... Nope, sedan öppnade de bara tunnan och dumpade ner Calvin Klein utan känsla alls. Snyft. Mor och moster, jag försökte verkligen!!!

Tog taxi till Tullinge då det var så sent på natten och jag ändå inte skulle bo på hotell. Trevlig chaufför som ville ha svarta pengar. Då jag bara hade shekel var det inte lika kul för honom, men det ledde till att han testade mina arabiskakunskaper lite. Tror inte han egentligen pratade arabiska, för det kändes plötsligt som jag kunde mer. Härlig känsla. Shukran ektir, Yatikelaäfi! Masalama.

Ska nu koppla av och njuta av semestern. Utanför hör jag ett mycket svenskt ljud, gräsklippare som kommit igång... Har en del stories från Holy Land med tillhörande bilder så misströsta inte. Jerusalembloggen kommer fortfarande handla om Jerusalem. Åtminstone ibland...

Bloggar från Wiens flygplats! Är äntligen på väg hem!!! Har shoppat järnet på BG och även här i Wien då jag hade en storbeställning från Mor, morsans granne, Moster. Dessutom ska jag ju gästa brorsan och Karin i natt...

Resan gick bra. Förberedde med floridatröjan igen och det blev lätt kontroll. dock stupade det lite på mina arabiskakunskaper. securitykillen frågade om jag kunde några språk. Arabiska? "Little", svarade jag. Hm... misstänkt... sedan kom en fråga på hebreiska. Jag chansade på att han frågade om jag pratade hebreiska och svarade. "Lo, ani lo metaberet ivrit". Hm. Undrar vad han frågade om för han blev mer misstänksam. sedan lapp på väskorna med siffran 5 (av 6 möjliga). De har bytt ut färgerna mot siffror. Innan brukade jag få rött. nu undrar jag om det är ett eller sex som betyder "heavy checking".

Jag saknar Jerusalem redan! Det kändes riktigt tungt att sitta på planet och vara på väg bort från alla vänner och det hektiska tempot som jag håller mig med där. Jag tror jag kommer få en semesterdepression nu. Så morsan; förbered dig på en zoombie som kommer att sova bort nån vecka i början...

Planet är försenat och shopperna har stängt nu här i Wien, men jag har hittat "Starbucks" och deras sköna fåtöljer med fotpall. För min del skulle jag kunna sova här, men vill ju träffa bror och blivande svägerska också...

Sitter och gor det sista pa kontoret och runt omkring i stan innan jag kan packa vaskan och fara till Sverige pa semester. Natvarket ligger nere sa jag saknar prickar och ringar over de sista bokstaverna. Kan inte heller ladda upp bilder. Inshalla loser det sig inom kort.

Musikturnen blev en hojdare! Pa spelningen pa centret kom en fin lineup med en biskop i spetsen tillsammans med ett gang korkillar. Sneglade lite om de skulle gilla rocken, men atskilliga fotter gungade med i takterna. Kul, sa kul!

Nu har alla musiker akt hem och jag saknar lite rushen som var. Har sovit ikapp lite idag och igar, det tog pa att fara runt med musikerna. Men det trevliga och roliga overvagde!

Nu är Festivalen över och vi drar en suck av lättnad över att det gått bra och av saknad för det var så kul. Har precis firat oss själva med en utgång till Beduintältet i Beit Sahour där vi käkade lite och hällde i oss nån öl och andades in lite argeelaångor. riktigt ösig sista kväll blev det där det mesta flöt på bra. Riktigt roligt blev det att höra och se vad musikerna och dansarna kommit fram till i sina olika workshops. Lysande "encounter" blev det med mixen av alla olika stilar!


Kiss and tell från Borlänge


George från Bethlehem

Ikväll brakar det loss i Bethlehem och "Inshallah" kommer det att rocka fett och vara fullpackat med folk... Håll tummarna att allt går bra!

Så kom dom till slut. alla musikerna som ska vara här och spela...

Jag for till Ben G för att möta upp. Redan i entrén till flygplatsen blev bussen stoppad. Trots att det var en sprillans buss och bara jag som var passagerare hamnade vi tydligen i kategorin "misstänkta personer". Kan bero på att i chaufförens ID stod det "nationalitet: Arab". Vilket det gör i alla palestiniers ID-handlingar som bor här. Undrar vad som skulle stå i mitt ID om jag flyttade hit? "Vit europé?".

Chauffören fick köra åt sidan och det blev lite utfrågning. Jag fick ta med mig väskorna för kontroll. Som vanligt pep det om mitt metallknä och vakten gick för att leta en kvinnlig kontrollant. Jag sa att jag kunde kavla upp byxbenet och vissa ärret och han kunde köra med handmetalldetektorn på knät för att kolla min story. Men nope, han skulle ha mig kroppsvisiterad. Efter en lång stund kom han tillbaka utan kvinnlig vakt. Tydligen var hon på lunchpaus eller nåt. Han bestämde att jag inte var säkerhetsrisk och att då ingen kontroll skulle behövas. Ibland är det skönt att veta att även dessa strikta soldater kan vara pragmatiska!

Väl inne på Ben G hade jag tagit med mig en affish på eventet vi skulle ha i Bethlehem. Jag ställde mig med planchen i strömmen av människor som kom från de olika flygen. Mest gjorde jag det för att passa på att göra reklam för musikfestivalen och OM någon ur gänget kom som jag inte tidigare träffat. Det var mycket intressant att kolla reaktionerna på folk som såg affishen med mestadels arabisk text. Först en blick på affishen, sedan antingen ett bläng eller ett leende med tillhörande nick. Aldrig tidigare har jag haft något som markerar grupptillhörighet. Som "vit europé" är man både hemma och främmande såväl på den palestinska sidan som den israeliska. Nu var det annat och det var mycket intressant!

Alla kom igenom på hyffsad kort tid så vi hoppade in i bussen och drig till Bethlehem. Käkade på en nyöppnad restaurang i Beit Jala som heter "Opera". Kanonställe! Vi var de allra första gästerna där så för personalen var det lite extra högtidligt. Grymt god trerätters måltid och sedan en slurk kaffe på det. Sedan stöp alla i säng...