Silwan
Trots att jag lämnade Silwan och Jerusalem för en vecka sedan kan jag genom youtube fortsätta utforska dessa platser. Eftersom dagens Silwan ligger där ursprungsjeruslem låg för 7000 år sedan är stället "hett" på ELAD´s önskelista. Redan nu har åtskilliga hus övertagits av bosättare.
Ytterligare en intressant youtubefilm
Artiklar om Silwan:
Mia Gröndahl i F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 11-12/97
Anna Veeder på Al Hamatzav blogg
D-Day
Jag utlovade ju en rapport från D-day. Nu har jag lyckats ladda ner bilder från mobilkameran så här kommer ett sammandrag:
Dagen börjar med att mor sätter degen vid 7-tiden. Sedan bakar kusinerna bullar. Första plåten är färdiggräddad lagomt tills dess att Dockstadagen börjar klockan 10. Tanken är att det ska lukta nybakt i caféet när fikasugna gäster kommer.
I år riggade jag en sjal och ikonarmbandsshop. Jag är helt övertygad om att den skulle bli utskrattad på David Street av mina shopägarkompisar där. Men för att vara första gången var det inte såååå pjåkigt. Tyvärr ställde det vackra vädret till det. Mycket få kom på tanken att de behövde en värmande sjal i "äkta pashmina".
Här sammanträder bullprovsmakarkommittén.
Tillrest extrapersonal från Umeå. Här pausar de en stund med bullkrängandet och macktillverkningen.
Själva Dockstagatan i full kommers.
Dock var det bara att lägga ner sjalkrängningsförsöken....
...men bättre gick det senare på kvällen då vi var på TJF (Traddjazzfestivalen) på Mannaminne. Tack vare snygga modeller, släkt och vänner sålde jag två tredjedelar av mitt sjalbestånd:
Lite suddig bild. Men så kan det bli ibland. Kan dock upplysa om att det var JAG som körde hem. Måste varit motiven som frös så de skakade.
Dagen börjar med att mor sätter degen vid 7-tiden. Sedan bakar kusinerna bullar. Första plåten är färdiggräddad lagomt tills dess att Dockstadagen börjar klockan 10. Tanken är att det ska lukta nybakt i caféet när fikasugna gäster kommer.
I år riggade jag en sjal och ikonarmbandsshop. Jag är helt övertygad om att den skulle bli utskrattad på David Street av mina shopägarkompisar där. Men för att vara första gången var det inte såååå pjåkigt. Tyvärr ställde det vackra vädret till det. Mycket få kom på tanken att de behövde en värmande sjal i "äkta pashmina".
Här sammanträder bullprovsmakarkommittén.
Tillrest extrapersonal från Umeå. Här pausar de en stund med bullkrängandet och macktillverkningen.
Själva Dockstagatan i full kommers.
Dock var det bara att lägga ner sjalkrängningsförsöken....
...men bättre gick det senare på kvällen då vi var på TJF (Traddjazzfestivalen) på Mannaminne. Tack vare snygga modeller, släkt och vänner sålde jag två tredjedelar av mitt sjalbestånd:
Lite suddig bild. Men så kan det bli ibland. Kan dock upplysa om att det var JAG som körde hem. Måste varit motiven som frös så de skakade.
Höga Kusten
Skuleberget.
Bloggträffen...
...förlöpte riktigt bra. Jätteskoj att träffa några som faktiskt läst lite av det jag skrivit! Ibland får jag ju för mig att ingen läser detta och att det mest hamnar i en slaskhög någonstans i cyberrymden. Tyvärr var jag tvungen att avvika tidigt från den trevliga middagen för att sätta mig på natt-ybussen som var uppe i Docksta klockan 4 i morse. Sov några timmar och sedan var det mingling mest hela dagen. Mor, moster, kusiner, kusinbarn, bror, brorsans fiancé samt gulliga brorsdottern, tillika guddottern min.
Sedan tripp till far, farsans fiancé, hennes son, sonfiancé samt sondotter. Surströmmingslunch samt dopp i havet (brrr!)
Tillbaka i Docksta igen för att planera DD (Dockstadagen) och träffa fler kompisar som kom på besök. Nu står sängen bäddad och jag är trött. Imorgon blir det rapport med bilder om hur hebronsjalarna gör sig på DD.
Resan hem & bort
Sitter på Cityterminalen och är smått förvirrad. Att resa tar tid. Började igår morse i Silwan med att packa det sista i stora plastbagar med dragkedjor. Det blev SJU stora bagar som nu står och väntar på att få komma till Sverige. En del bagar kommer att vänta länge, länge...
Tog en sista sväng med Ali i Jerusalem. Handlade kaffe på Aroma och satt på Jabal Mukabbe och tog in utsikten därifrån. Sedan var det bara att åka till Ben Gurion för att börja incheckandet. "Var har du bott?", frågade securitysupervisorn. "Strax utanför Dyngporten", svarade jag. "Vad heter gatan?" Jag: "Ingen aning, jag tror inte den har något namn", "Men området heter Silwan". Hon kikade till på mig och gav mig en sexa. Lotta, som åkt med mig från Jerusalem fick en tvåa. Trots att hon hade varit i Gaza. Ibland förstår jag inte systemet...
Det tog kanske en timme att kolla igenom mina tre väskor samt röntga skorna tre gånger. Supervisorn fick komma igen då det pep om mitt knä. Att jag visade intyg från sjukhuset ansågs lite misstänkt. Till slut kavlade jag upp byxbenet och visade ärren.
Extremt kaffesugen kom jag sedan till Austrian-disken eftersom jag hade bokat om biljetten. Kvinnan i luckan hade skolkat från alla sina charmlektioner så det blev hetskt en stund. Pappersbiljett? Eticket? Resebolaget hade strulat lite så jag stod en stund utan biljett. Det ordnade sig till slut och jag konstaterade lite galghumoristiskt att "Det var tur jag var här i så god tid". DÅ exploderade Austriantjejen och orden fullständigt ven om öronen. Hon hade tagit min anmärkning som ett personligt påhopp. Håhåjaja. Just då längtade jag extremt mycket efter Sverige.
Svepte en stor Cappuccino och tog en rök med Lotta som väntat någon timme på mig. Hann precis in på taxfreen för att handla lite cigaretter till morsans granne samt ett tvåpack Ahava handcreme till morsan.
Lugn och händelselös flygtur (till skillnad från den förra resan...(humhum) OBS Cliffhanger!!! Om det blir läsarstorm lovar jag att komma med en sensuell historia....)
Har nu sovit ut på Arlöandia och sitter och väntar på att Ybussen ska komma in så jag kan dumpa mina väskor och "Göra Stockholm". Ska träffa ett gäng människor som jag mest känner genom bloggvärlden. Tre från Al Hamatzav, palestinabloggaren och jag ska ta en fika. Bäddat för livlig diskussion kanske? Men jag är i ett tillstånd där jag helst bara vill ligga i en hängmatta och läsa klart en deckare som jag påbörjat.
Tog en sista sväng med Ali i Jerusalem. Handlade kaffe på Aroma och satt på Jabal Mukabbe och tog in utsikten därifrån. Sedan var det bara att åka till Ben Gurion för att börja incheckandet. "Var har du bott?", frågade securitysupervisorn. "Strax utanför Dyngporten", svarade jag. "Vad heter gatan?" Jag: "Ingen aning, jag tror inte den har något namn", "Men området heter Silwan". Hon kikade till på mig och gav mig en sexa. Lotta, som åkt med mig från Jerusalem fick en tvåa. Trots att hon hade varit i Gaza. Ibland förstår jag inte systemet...
Det tog kanske en timme att kolla igenom mina tre väskor samt röntga skorna tre gånger. Supervisorn fick komma igen då det pep om mitt knä. Att jag visade intyg från sjukhuset ansågs lite misstänkt. Till slut kavlade jag upp byxbenet och visade ärren.
Extremt kaffesugen kom jag sedan till Austrian-disken eftersom jag hade bokat om biljetten. Kvinnan i luckan hade skolkat från alla sina charmlektioner så det blev hetskt en stund. Pappersbiljett? Eticket? Resebolaget hade strulat lite så jag stod en stund utan biljett. Det ordnade sig till slut och jag konstaterade lite galghumoristiskt att "Det var tur jag var här i så god tid". DÅ exploderade Austriantjejen och orden fullständigt ven om öronen. Hon hade tagit min anmärkning som ett personligt påhopp. Håhåjaja. Just då längtade jag extremt mycket efter Sverige.
Svepte en stor Cappuccino och tog en rök med Lotta som väntat någon timme på mig. Hann precis in på taxfreen för att handla lite cigaretter till morsans granne samt ett tvåpack Ahava handcreme till morsan.
Lugn och händelselös flygtur (till skillnad från den förra resan...(humhum) OBS Cliffhanger!!! Om det blir läsarstorm lovar jag att komma med en sensuell historia....)
Har nu sovit ut på Arlöandia och sitter och väntar på att Ybussen ska komma in så jag kan dumpa mina väskor och "Göra Stockholm". Ska träffa ett gäng människor som jag mest känner genom bloggvärlden. Tre från Al Hamatzav, palestinabloggaren och jag ska ta en fika. Bäddat för livlig diskussion kanske? Men jag är i ett tillstånd där jag helst bara vill ligga i en hängmatta och läsa klart en deckare som jag påbörjat.
Last shopping
Sista shoppingen (borträknat BG imorgon) skedde här i den nyhittade koptiska bookshopen på väg till patriarkatet. Allehanda kyrkliga utensilier fanns att inhandla här. Ja, mor, jag kom ihåg ikonarmbanden! 20 st, blir det bra så? Tänkte också slå till på ett decimeterlångt krucifix i seg röd plast med blinkande lysdioder men jag behärskade mig i sista stund då batterierna var slut...
Copy Cat
Idag klockan två var det en "copy cat" som utförde en ny attack i Jerusalem. Mannen, en 22-åring från Umm Tuba i Östra Jerusalem klättrade upp i en bulldozer och skövlade uppe vid King David-street. Jag stod och väntade på min taxi utanför Mt Zion nån kilometer därifrån när jag blav varse att något hänt. Först kom en massa polisbilar, militärbilar och ambulanser. Sedan kom poliser och soldater RUSANDES förbi på gatan. Mycket skrämmande var det när jag vid den tidpunkten inte visste vad som hänt. 19 skadade, en allvarligt. Bulldozkaparen sköts till döds. I Östra Jerusalem har det under eftermiddagen varit polisräd efter polisräd. Oklart vad polisen är ute efter, kanske vill man spåra upp någon medhjälpare? I Wadi Hillwe syntes ganska många tillfångatagna palestinier med plasthanklovar.
Enligt en palestinsk nyhetskälla "Maan" så hade gärningsmannen inga kända kopplingar till någon beväpnad palestinsk grupp. President Abbas fördömde idag terrorattacken: "I condemn the attack and as always I wholeheartedly oppose all acts of terror, I wish to send wishes for a speedy recovery to those injured."
Hebron
Var i Hebron idag. Besökte mosken/synagogan samt gick och shoppade sjalar i bazaren. Många sjalar blev det. Ska nog ta och kränga några på Dockstadagen och Traddjazzfestivalen nu till helgen:
Handlade också en moskéoutfit som ska få bli kvar i Jerusalem. Tror inte den gör sig på vare sig Dockstadag eller Traddjazzen. Eller också blir det en succé? Här är Stipendiat-Åsa och Jag i Ibrahimmoskén. Gulligt, heller hur?
Տէր Ողորմեա!
Äntligen har jag lyckats få till en Der Voghormia på film! Idogt processerande och långa väntestunder i standbyläge med kameran har det varit. Jag har mest häckat i Holy Sepulchre för att fånga denna vackra melodi, men det är i Getsemane man gör det lättast och utan inblandning av katolikernas orgel. Ställde väckarklockan på sju, tog bussen till morgonliturgin vid Marias Grav som ligger i Getsemane. Massor av trappsteg leder ner till denna vackra grekortodoxa/armeniska kyrka. Kören var där. Prästerna på plats. Mycket processerande upp och ner för trapporna samt runt i kyrkan blev det (Like it!).
Jag har också fått eukaristin grundligt förklarat för mig och bjöds på välsignat bröd (agapemåltid, men inte kommunion) efter själva mässan. Fick också mailadress till en arkemandrit, så nu kan jag fråga på om allt jag grubblar över. Känns så oerhört bra att fira min sista söndag i Holy Land på detta sätt.
Här kommer så Der Voghormia Տէր Ողորմեա (Herre förbarma dig):
Jag har också fått eukaristin grundligt förklarat för mig och bjöds på välsignat bröd (agapemåltid, men inte kommunion) efter själva mässan. Fick också mailadress till en arkemandrit, så nu kan jag fråga på om allt jag grubblar över. Känns så oerhört bra att fira min sista söndag i Holy Land på detta sätt.
Här kommer så Der Voghormia Տէր Ողորմեա (Herre förbarma dig):
Kändisar!
Var på Mt Zion hotell idag och låg vid poolen med Jessica. Detta ställe kan jag å det varmaste rekommendera! Om man blir less på att hänga vid poolkanten kan man med fördel sitta i foajén och spana kändisar. Idag såg vi Liam Neeson, han som spelar Oscar Shindler i Shindlers list. Häromdagen såg jag denne man, också en känd skådespelare. Gissa vem det var!
Sista rycket
Lördag och procession. Riktigt vemodigt efterom det var min sista lördag i Holy Land på ett tag. Naturligtvis passar jag på att tåga med i lördagsprocessionen. De flesta i kören är nu tillbaka från sommarledigheten så det börjar låta rigtigt maffigt igen. Det blev ingen optimal Der Voghormia framför graven idag. Dels dränktes sången i katolikernas orgel och dels var det idag en annan melodi på Der Voghormia. Och inga stämmor. Ska försöka hitta en CD med denna vackra sång istället.
På bilden syns kören framför stället där Maria svimmade när hon såg sin döde son bäras till graven. Sista anhalten för processionen.
Imorgon stundar Getsemane. Och sedan poolen. På kvällen kanske grillning och en sväng till Azzariyya. Behöver handla sängar till min bosättning.
Nej!
Jakob Stadell och Petra Nielsen i Musikalen "En vacker dag" i Kramfors.
Ibland kan jag försjunka i Youtube och hitta riktiga fynd. Idag råkade jag hitta detta klipp från musikalen "En vacker dag" som spelades i Kramfors för några år sedan. Då jag kan bli lätt besatt av saker jag gillar (nu tex processioner) så gick jag även på denna musikal FYRA gånger. Eftersom jag också är lite av en idealist så fastnar jag för denna sång "Nej!". Texten är lite som uppmaningen i Bröderna Lejonhjärta: "Det finns vissa saker man måste göra, annars är man ingen människa utan bara en liten lort".
Den rollfigur som Jakob Stadell gestaltar är en sann idealist och frihetskämpe. Här handlar det om att vara uthållig i strejken 1931 för att arbetarna skulle få fyra öre mer i timmen för att stuva i och ur båtarna som kom upp på Ångermanälven. Strejken ledde till kravallerna i Ådalen där fem civila människor sköts ner av den ditkallade militären. Här sjunger han "Nej" för sin mor, spelad av Petra Nielsen.
Ja jag gjorde vad jag måste,
jag har aldrig tvekat att stå upp för det jag kallar sanningen.
När jag ser fanorna i vinden, ja då vet jag vem jag är.
Det som är och blir mitt öde det finns inte någon annan väg
om hela världen står emot oss ska jag kämpa tills jag dör
det jag föddes till och det du lärde mig.
Det var att altid våga säga nej
Att våga säga nej!
Jag ser verkligheten som den är
inte som en illusion en vacker dröm med lyckligt slut,
ett ögonblick som ingen kan förändra.
Vi måste sätta hårt mot hårt! Ta tillbaka det som var vårt!
Blir man slagen så får man slåss!
Vem ska annars försvara oss?
Det finns så många som sticker huvet i sanden och
hoppas att plågan blir kort jag vill inte bli ännu en siffra
i mängden som nyttjas och sen sållas bort
ja jag vet att mit blod kanske svallar för hett
men jag kan inte alltid vara still
men vad skulle jag göra?
Ja jag gjorde vad jag måste!
jag har aldrig tvekat att stå upp för det jag kallar sanningen!
När jag ser fanorna i vinden, ja då vet jag vem jag är.
Vad som är och blir mitt öde, det finns inte någon annan väg!
Om hela världen står emot oss ska jag kämpa tills jag dör!
Det jag föddes till och det du lärde mig
Det var att alltid våga säga nej.
Att våga säga NEJ!
Snacka om att sången passar bra i "Blodröda Ådalen"! Men den kan också passa bra på andra ställen, till exempel Jerusalem. Problemet här är bara stt det finns många fanor som vajar i vinden och båda sidorna vill "sätta hårt mot hårt". Men uppmaningen; att inte sticka huvudet i sanden och hoppas att plågan blir kort är bra. Vi måste stå upp för sanningen och våga säga NEJ!
Det jag vill stå upp och säga nej till är det svartvita tänkandet, syndabocksletandet och den enögda förenklingen av tillvaron!
Kontraster
Om man åker en liten bit österut från Jerusalem räknat hamnar man på Västbanken. Ibland när man hör begreppet "Västbanken" kan man få för sig att det är ett homogent ställe. Men icke, det är exremt stor variation ibland. I eftermiddag spelade jag in denna lilla film som visar på skillanden mellan den israeliska bosättningen Maale Adumim och det palestinska samhället Azariyya. En liten ynka rondell skiljer dessa samhällen åt, men det känns mer som om det vore två helt olika länder. Trottoarer, planteringar, parker, fungerande renhållning... ALLT ändrar drastiskt karaktär när man åker över den annars osynliga gränsen mellan dessa två ställen.
Magen?
Vad är det med palestinier och magar? Det verkar finnas en helig sanning i Holy Land om hälsa, det är att allt börjar med magen. Nu när det är varmt, sorry HETT i Holy Land så får man försöka coola ner sig på olika sätt. Jag duschar ett par tre gånger per dag. Råkade nämna detta för en bekant. Ya Haram! Det mest skadliga man kan göra är att kyla ner magen! När jag sedan sa att jag på nätterna när jag inte kan sova på grund av värmen kliver upp, tar en kall dusch och ställer mig framför fläkten så höll han på att svimma. Detta är tydligen livsfarligt att göra! "Du blir ju kall om magen!", sa han. Jag: "Jo, det är precis det jag VILL bli", "plus resten av kroppen".
Är det någon som vet om det ligger någon sanning i detta? Eller är det som den svenska föreställningen att man får kramp och drunknar om man badar inom en timme från det man ätit något?
Är det någon som vet om det ligger någon sanning i detta? Eller är det som den svenska föreställningen att man får kramp och drunknar om man badar inom en timme från det man ätit något?
Nice party!
En lärdom som jag dragit under min tid i Holy Land är att utbildning är bra. Utbildning leder ibland till bra jobb, OK lön och intressanta arbetsuppgifter. MEN, det man ofta förbiser är mingling, personliga kontakter och det sociala kapital som man inte kan läsa sig till. Antag att jag i framtiden vill ha ett intressant jobb. Min standardlösning är då att läsa mer, tenta oftare och samla akademiska poäng. Varför det? Är det inte bättre att lära känna fler människor, socialisera sig och knyta nya vänskapsband?
Varför upplyser inte studievägledarna om detta?
I framtiden kommer jag fokusera mindre på att plugga hårt och mer på att lära känna fler människor. Varför vara en trist bokmal när man kan vara en social butterfly?
Idag belv det både lunch och middag med intressanta människor som utvidgar mitt tänkande och tvingar mig till att lämna mitt eget trygga revir för nya upptäkter. Kul, kul, KUL! Dock gör detta att återinträdet i höst i någon slags normalitet så pass svårare.
7,5 dagar kvar i Holy Land och separationsångesten börjar visa sig....
Varför upplyser inte studievägledarna om detta?
I framtiden kommer jag fokusera mindre på att plugga hårt och mer på att lära känna fler människor. Varför vara en trist bokmal när man kan vara en social butterfly?
Idag belv det både lunch och middag med intressanta människor som utvidgar mitt tänkande och tvingar mig till att lämna mitt eget trygga revir för nya upptäkter. Kul, kul, KUL! Dock gör detta att återinträdet i höst i någon slags normalitet så pass svårare.
7,5 dagar kvar i Holy Land och separationsångesten börjar visa sig....
Filmfestival
Nu pågår Jerusalems filmfestival för fullt! Mängder av olika filmer på en rad olika biosalonger. Igår lunchade jag ihop med Lotta som är här för att skriva om denna filmfestival och jag blev då inspirerad att gå på åtminstone någon film. Fick ytterligare draghjälp av några fler goda vänner som också är i stan.
Vi såg "The Deal"; en skruvad film om en filminspelning. MASSA förvecklingar som var lite svåra att hänga med i då de pratade fort och ibland i munnen på varandra. Men bitvis jätteskojig! Klart sevärd.
Mer om festivalen här:
http://www.jff.org.il/?cl=en
Invigning!
Hade första festen i lägenheten ikväll! Riktigt trevligt var det och bra, för nu kunde jag kolla vad jag saknar i utrustningsväg. Man KAN öppna en vinflaska utan korkskruv, men det kräver list och oömma kläder. Ska inhandla en korkskruv i morgon! Vad jag däremot HADE inhandlat var en liten grill. Fattar inte att jag inte tänkt på det tidigare. Nu är det tio dagar kvar och NU har jag kommit på vad trevligt det är med grillat!
Ny attack!
Hade knappt hunnit slumra till då jag hörde en helikopter hovra över Silwan. Slog på datorn och kollade in några nyhetssajter. Tydligen har det för tio minuter sedan skett en ny attack i Jerusalem. Denna gång har någon öppnat eld mot en grupp israeler. Lite läskigt att det är så nära, bara ungefär en kilometer. Och eftersom man lätt kan gömma sig i gyttret i Silwan är det här man nu letar för fullt...
http://www.haaretz.com/hasen/spages/1001293.html
Scen på ett café
Följande scen utspelade sig i förrgår på Aroma coffeshop utanför Jaffa Gate:
Två kvinnor satt och pratade med varandra vid ett bord. De talade arabiska. Kvinnan bredvid säger: "Ursäkta, men jag tycker inte om att ni pratar arabiska här på detta café". Kvinnorna rycker på axlarna och fortsätter prata. En man bredvid kvinnan som ogillar arabiska säger till henne: "Ursäkta, men kan Du släcka cigaretten, jag gillar inte cigarettrök!". Kvinnan går då därifrån, förnärmad. Mannen tänder då en cigarett och blinkar menande till de arabisktalande kvinnorna.
Vad kan man dra för slutsats av detta? Jo, här i Holy Land finns de som trackar ner på arabisktalande kvinnor. Och här finns folk med civilkurage och humor!
Två kvinnor satt och pratade med varandra vid ett bord. De talade arabiska. Kvinnan bredvid säger: "Ursäkta, men jag tycker inte om att ni pratar arabiska här på detta café". Kvinnorna rycker på axlarna och fortsätter prata. En man bredvid kvinnan som ogillar arabiska säger till henne: "Ursäkta, men kan Du släcka cigaretten, jag gillar inte cigarettrök!". Kvinnan går då därifrån, förnärmad. Mannen tänder då en cigarett och blinkar menande till de arabisktalande kvinnorna.
Vad kan man dra för slutsats av detta? Jo, här i Holy Land finns de som trackar ner på arabisktalande kvinnor. Och här finns folk med civilkurage och humor!
Riskabelt väglag!
Så här ser det ut längs den slingrande vägen till Wadi Kelt. På denna väg färdas varje dag ett antal turistbussar och massor med personbilar. Vinterns regnande har urholkat vägen så här hänger asfalten i tomma luften med ett ordentligt stup på sidan. Någon har tagit initiativ att rada upp stenar så man inte ska köra för nära, men en del bussar som kör fort ginar ändå över stenarna. Bara en tidsfråga innan man kan läsa i tidningarna om "Dödskrash med turistbuss". Skrämmande!
Om det vore fred
Igårkväll var jag på konsert i Citadellet, Jaffa Gate. Jag och Jessica hade blivit inbjudna av fader G som leder den armeniska kören. Miljön var underbar, en ljum och härlig sommarkväll. Inte för varmt och inte för kallt. Hade glidit in i en nyinköpt "lilla svarta" från Crazy Line och när vi fick sitta på prominent plats kändes det helrätt. En hel del folk, knessetledamöter, munkar, socitetsfolk och musiker blandades huller om buller.
Scenen var hur läcker som helst. Bra belysning. På senen hade man radat upp en muslimsk kör med table, Oud och flöjt. I mitten var där en judisk grupp med sångare. Några småpojkar bildade en liten barnkör och cirka 8 män en manskör. Uppe på en läktare på scenen stod den armeniska kören. Kristna, judar och muslimer i skön blandning alltså. Tyvärr var allt på hebreiska så det var synnerligen svårt att förstå något mer än just religionsgrupperna.
Först sjöng grupperna mest var för sig med olika soloartister mm. Fader G är som vanligt strålande som soloartist. De andra gjorde också mycket bra ifrån sig. Typisk judisk körmusik blandades med böneutropssång från en muslims solist. Vackert! Det gav en försmak om hur det skulle kunna vara oftare om här fanns fred.
På sista sången sjöng alla tillsammans. Nån kompositör hade skrivit musiken så klangerna från de tre grupperna skulle blandas. Ljudet var lite sisådär, men lyssna och kän stämningen i klippet ovan!
Silwan
Så har jag blivit bosättare i Silwan. Sedan tre nätter tillbaka bor jag i en liten nyrenoverad etta med miniträdgård mitt i Silwan. Andra människor handlar husvagn, sommarstuga eller andelslägenhet i Spanien. Jag har rustat ett litet skyffe till en liten men funktionell lägenhet. Cirka 35 kvadratmeter inne och 15 kvadratmeter ute. Varje skrymsle har genomgått en extreme makeover. Det var redan en lägenhet här, men en övergiven sådan. Nu känns det riktigt fräsht! Några turer till IKEA har det blivit och nu ska jag iväg och handla kylskåp och mickro.
Sedan är det nästan klart! Bilder kommer när jag fått upp bokhyllan och inte har golvet täckt med böcker. Det ska bli så roligt att kunna åka hit och bara njuta. Centralt ligger det också, bara typ 5 minuters promenad till Dyngporten. Så nu vet jag var jag gör på semestrarna de kommande åren. Far till lilla bosättningen...
Sedan är det nästan klart! Bilder kommer när jag fått upp bokhyllan och inte har golvet täckt med böcker. Det ska bli så roligt att kunna åka hit och bara njuta. Centralt ligger det också, bara typ 5 minuters promenad till Dyngporten. Så nu vet jag var jag gör på semestrarna de kommande åren. Far till lilla bosättningen...
Mt Zion!
Det är viktigt att sätta sig in i ALLA sidor när det gäller Mellanöstern! För att leva som jag lär har jag tillbringat halva dagen vid poolen på Mt Zion hotell. Tänk att jag bott i Holy Land i två och ett halvt år och inte hittat detta ställe tidigare! Men min efterträdare hittade den efter några minuters googling under introduktionsveckorna för ett tag sedan. 5 minuter från Jaffa Gate ligger detta paradis! Lite dyrt inträde (110 shekel), men då slipper man också trängsel och barnfamiljer. Jag och Jessica var så gott som solo i poolen under de fyra timmar vi var där. Kan också rekomendera de kolgrillade hamburgarna som man kunde handla i poolbaren för 42 shekel stycket. Men då med en rejäl hög pommes och en fräsh sallad.
Känner att jag behöver studera denna aspekt av Mellanöstern ytterligare ett par gånger innan jag far hem...
Etiopisk-ortodoxa kyrkan
Om man är vid Holy Sepulchre (Grav- och Uppståndelsekyrkan) så ser man till höger en liten dörr. Inte helt sällan sitter en etiopisk munk vid dörren. Många missar detta ställe, men man kan med fördel gå in i det lilla kapellet och fortsätta längs den vänstra väggen, upp för en trappa, in i ett liknande kapell för att därefter komma ut på taket till Holy Sepulchre. Däruppe är det ett litet munkkloster.
Att de håller till på taket beror på att de 1852 när Status Quo fastlades för Holy Sepulchre ansågs vara för fattiga för att vara med och dela kostnaderna för kyrkan. Uppe på taket gick det däremot bra att vara.
Etiopien blev kristet tidigt, redan under 300-talet. Länge var den etiopisk-ortodoxa kyrkan beroende av den koptiska kyrkan (egyptens kyrka). Först i mitten av 1900-talet blev de självständiga. Precis som de andra orientaliska kyrkorna (koptiska-, armeniska- och syrianska kyrkorna) tog man avstånd från vad som sades på kyrkomötet i Calcedon år 451 om att kristus skulle ha två naturer, en gudomlig och en mänsklig. Man hävdar bestämt att kristus bara har EN natur.
I och med kyrkomötet i Calcedon bled det en chism mellan de orientaliska och de ortodoxa kyrkorna vilket ledde till en första förgrening av kristendomen. Lite förvirrande är det därför att etiopiska kyrkan kallar sig ortodox. Men ortodox betyder renlärig, och det är det man är.
Vad jag förstår har alla de orientaliska kyrkorna nattvardsgemenskap och kan därför fira mässa tillsammans. Däremot har man det inte med övriga ortodoxa (Grekisk-, rysk-, serb- och så vidare). Naturligtvis inte heller med katoliker och protestanter och andra "moderna" påfund.
Kändisar!
Waooow, jag har träffat några kändisar. Tydligen var en av dem också en Robinsson-kändis! Jag som tröttnade på den såpan långt innan "Robban" blev blå.
För ett par veckor sedan träffade jag ett gäng som skulle på Västbanken och filma. Jag är ju nästan jämt nyfiken av naturen och bad dem berätta mer. "Vart filmar man orättvisor bäst?", frågade de mig. De skulle med oklar landkunskap ut på Västbanken och filma. Jag hade ju inget med dem att göra men jag rekommenderade dem att till exempel fara med någon till Yajjous där följeslagarprogrammet finns (Palestinsk by på Västbanken nära en bosättning). Tänkte att där kan de se orättvisor MEN inte fara och äventyra själva på vinst och förlust. Konsulatet avråder ju faktiskt från resor på Västbanken och Gaza.
Nu sitter de fast i en by någon annanstans och skapar nyheter:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2842750.ab
Jag vet inte riktigt vad jag ska kommentera, klart att orättvisorna, belägringen och ockupationen är både förjävligt i sig och rent idiotiskt för en kommande fred och så vidare....
Men jag kan störa mig på den äventyrsturism som florerar i vissa kretsar. Komma från trygga och tråkiga Sverige, dimpa ner med kamera här och bli fast i en by, skottlossning, drama, nyheter! Det var säkert jätteannorlunda med just dessa ungdomar, men ibland stöter jag på action-wannabees som kommer hit i syfte av att skildra orättvisorna. Naturligtvis med sig själv som huvudperson framför kameran.
För ett par veckor sedan träffade jag ett gäng som skulle på Västbanken och filma. Jag är ju nästan jämt nyfiken av naturen och bad dem berätta mer. "Vart filmar man orättvisor bäst?", frågade de mig. De skulle med oklar landkunskap ut på Västbanken och filma. Jag hade ju inget med dem att göra men jag rekommenderade dem att till exempel fara med någon till Yajjous där följeslagarprogrammet finns (Palestinsk by på Västbanken nära en bosättning). Tänkte att där kan de se orättvisor MEN inte fara och äventyra själva på vinst och förlust. Konsulatet avråder ju faktiskt från resor på Västbanken och Gaza.
Nu sitter de fast i en by någon annanstans och skapar nyheter:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2842750.ab
Jag vet inte riktigt vad jag ska kommentera, klart att orättvisorna, belägringen och ockupationen är både förjävligt i sig och rent idiotiskt för en kommande fred och så vidare....
Men jag kan störa mig på den äventyrsturism som florerar i vissa kretsar. Komma från trygga och tråkiga Sverige, dimpa ner med kamera här och bli fast i en by, skottlossning, drama, nyheter! Det var säkert jätteannorlunda med just dessa ungdomar, men ibland stöter jag på action-wannabees som kommer hit i syfte av att skildra orättvisorna. Naturligtvis med sig själv som huvudperson framför kameran.
2 nyheter
Nu har livsandarna börjat återvända. Gårdagen tillbringades ömsom sovandes och ömsom läsandes "Villospår" av Mankell. Satt jag mig upp i sängen kom svimmningskänslor. Jag är helt slut! Hade en halvofficiell avslutningsmiddag tillsammans med en underbar syriansk-armenisk grupp som var här. De skulle fara hem dagen efter och jag skulle sluta dagen efter så vi firade av oss själva på Bulgurghji (nyöppnad restaurang som nog ska få ett eget blogginlägg senare).
Då gruppen till 92% bestod av syrianer och bara 1,25 armenier hade deras resa haft rejält med syrianska förtecken. Jag hade testat min kyrkopolitiska förmåga genom att nämna för en armenisk ärkebiskop att det vore trevligt om gruppen också kunde få lite mer armeniska möten innan de skulle hem. Ja, jämarns vad bra det blev! Gruppen fick kika in i St James som egentligen var stängd för renovering och sedan förärades vi under middagen av ärkebiskopen själv tillsammans med en präst som sedan också bjöd in oss 00.15 till Holy Sepulchre. Eftersom också den syrianska ärkebiskopen ville säga hejdå till gruppen så blev det en mycket högtidlig avskedsmiddag!
När jag sedan officiellt avslutat min tjänst traskade vi ner till Grav- och Uppståndelsekyrkan efter midnatt. I kyrkan fick vi en dos av den rigida Status Quo. Gruppen var inne i St Nikodemus för att be lite. De sjöng också lite, mycket tyst och diskret, men just då var det rökelsevandring och en grekortodox munk kom in i St Nikodemus och bad dem bryskt avsluta bönen. Naturligtvis gjorde vi som han sa men det blev lite smolk i bägaren. det kan vara lite svårt att smälta för oinitierade, men syftet med Status Quo är att bevara Holy Sepulchre, och då kan det till och med bli så att alla böner inte alltid är välkomna. Som tur är trevlige fader G som var armeniernas präst för natten och han bjöd in oss till deras rum (sakristian?) där vi satt på de pampiga stolarna och samtalade.
Detta var i förrgår...
Igår sov jag!
Idag när jag vaknade fick jag höra två nyheter, en god och en ond. Jag börjar med den onda nyheten. Det var ett attentat idag på Jaffa Street i Västra Jerusalem. En palestinier från Sur Baher (östra Jerusalem) snodde en bulldozer och bulldozrade några bilar samt en buss. Han lyckades till och med lyfta upp bussen och välta omkull den. Fyra döda och ett trettiotal skadade säger man på nyheterna. Polisen sköt sedan gärningsmannen.
Jag sitter nu på Coffe Bean (på Jaffa Street) och filosoferar kring detta. Min väninna Anna har redan hunnit skriva ett utmärkt inlägg som jag varmt rekommenderar! många människor gräver ner sig i olika pro-läger när det gäller konflikten här i Israel/Palestina. Man gräver ner sig i sin skyttegrav och övar sig i argument som ska dra ner brallorna på motståndaren så effektivt som möjligt, men få utsätter sig för "den andres" realitet. Jag tror inte jag hittar några andra propalestinier (än mig) här på Coffe Bean idag. Och jag tror inte jag hittar några andra proisraeler (mer än jag) som beger sig till Sur Bahir för att träffa gärningsmannens familj.
Den mentala barriär som pro-arna sätter upp kan vara mycket värre än betongmuren eller gallerstängslet. Försöker komma på hur citatet lyder... "Att gå i någons mockasiner...?" Det handlar om att våga utsätta sig för olika "sidor" eller argument innan man själv ställer sig och börjar peka finger! Men hur?
Så den goda nyheten! Jag blev idag erbjuden ett litet vikariat på Sida! Det handlar om att hjälpa till på en "utresandekurs" i augusti. OK, det är bara tre veckor jag ska jobba där men det känns ändå som jag har fått in en lilltå åtminstone! Jag funderar nu om det är dags att gå på Crazy Line en vända för att se om de har någon outfit passandes en Sidaarbetare...
Då gruppen till 92% bestod av syrianer och bara 1,25 armenier hade deras resa haft rejält med syrianska förtecken. Jag hade testat min kyrkopolitiska förmåga genom att nämna för en armenisk ärkebiskop att det vore trevligt om gruppen också kunde få lite mer armeniska möten innan de skulle hem. Ja, jämarns vad bra det blev! Gruppen fick kika in i St James som egentligen var stängd för renovering och sedan förärades vi under middagen av ärkebiskopen själv tillsammans med en präst som sedan också bjöd in oss 00.15 till Holy Sepulchre. Eftersom också den syrianska ärkebiskopen ville säga hejdå till gruppen så blev det en mycket högtidlig avskedsmiddag!
När jag sedan officiellt avslutat min tjänst traskade vi ner till Grav- och Uppståndelsekyrkan efter midnatt. I kyrkan fick vi en dos av den rigida Status Quo. Gruppen var inne i St Nikodemus för att be lite. De sjöng också lite, mycket tyst och diskret, men just då var det rökelsevandring och en grekortodox munk kom in i St Nikodemus och bad dem bryskt avsluta bönen. Naturligtvis gjorde vi som han sa men det blev lite smolk i bägaren. det kan vara lite svårt att smälta för oinitierade, men syftet med Status Quo är att bevara Holy Sepulchre, och då kan det till och med bli så att alla böner inte alltid är välkomna. Som tur är trevlige fader G som var armeniernas präst för natten och han bjöd in oss till deras rum (sakristian?) där vi satt på de pampiga stolarna och samtalade.
Detta var i förrgår...
Igår sov jag!
Idag när jag vaknade fick jag höra två nyheter, en god och en ond. Jag börjar med den onda nyheten. Det var ett attentat idag på Jaffa Street i Västra Jerusalem. En palestinier från Sur Baher (östra Jerusalem) snodde en bulldozer och bulldozrade några bilar samt en buss. Han lyckades till och med lyfta upp bussen och välta omkull den. Fyra döda och ett trettiotal skadade säger man på nyheterna. Polisen sköt sedan gärningsmannen.
Jag sitter nu på Coffe Bean (på Jaffa Street) och filosoferar kring detta. Min väninna Anna har redan hunnit skriva ett utmärkt inlägg som jag varmt rekommenderar! många människor gräver ner sig i olika pro-läger när det gäller konflikten här i Israel/Palestina. Man gräver ner sig i sin skyttegrav och övar sig i argument som ska dra ner brallorna på motståndaren så effektivt som möjligt, men få utsätter sig för "den andres" realitet. Jag tror inte jag hittar några andra propalestinier (än mig) här på Coffe Bean idag. Och jag tror inte jag hittar några andra proisraeler (mer än jag) som beger sig till Sur Bahir för att träffa gärningsmannens familj.
Den mentala barriär som pro-arna sätter upp kan vara mycket värre än betongmuren eller gallerstängslet. Försöker komma på hur citatet lyder... "Att gå i någons mockasiner...?" Det handlar om att våga utsätta sig för olika "sidor" eller argument innan man själv ställer sig och börjar peka finger! Men hur?
Så den goda nyheten! Jag blev idag erbjuden ett litet vikariat på Sida! Det handlar om att hjälpa till på en "utresandekurs" i augusti. OK, det är bara tre veckor jag ska jobba där men det känns ändå som jag har fått in en lilltå åtminstone! Jag funderar nu om det är dags att gå på Crazy Line en vända för att se om de har någon outfit passandes en Sidaarbetare...