Sankt Hieronymus
Utanför ingången till den katolska delen av födelsekyrkan står St Hieronymus staty. Han är känd för att ha översatt bibeln från hebreiska och grekiska till latin. Denna latinska översättning heter Vulgata.
Jag ahr hört av någon att döskallen som ligger vid hans fötter var en slags motivator - det gällde att jobba på med bibelöversättningen innan döden skulle ta honom ifrån detta viktiga arbete!
Numera kan man besöka St Hieronymus religer i Rom, i basilikan Santa Maria Maggiore.
Vad har jag gjort?
Ibland händer det att jag funderar på varför jag inte kan vara bara NÖJD?
Jag har inget dåligt jobb på Parkskolan som lärare i synnerligen intressanta ämnen (religion, psykologi, filosofi, livskunskap, människan-socialt-och-kulturellt, internationalisering). Kollegorna är de allra bästa tänkbara och för det mesta har/får vi fina elever i samhällstrean.
(Jag säger inget om skolledningen. Det blir bäst så.)
Så ändå går jag runt och surar och närker tecknen i mig själv att jag egentligen vill vara någon helt annan stans. Söker jobb. Blir intervjuad. 69 sökande. Blir uppgiven. Blir intervjuad igen. Två kvar. En vecka går... sedan. BING-BING-BING-JACKPOT!
Har fått nytt jobb! Nystart mitt i livet och ny energi rinner till. Glädje och jubel! Nedräkning till jobbstart...
VEMOD!?!? Vad är det jag gjort? Ska jag verkligen lämna mitt fina skrivbord, toppenkollegorna och de mysiga samhällstreorna. Ska jag, "superpedagogen av Guds nåde", inte längre vara lärare???
Något nytt står för dörren. Det blir inte Jerusalem den här gången, bara en kortare flytt till Härnösand. Nytt jobb, nya kollegor, ny arbetsplats och ny bostad. Jag går som i väntans tiden och bara längtar till att få sätta igång. Men ändå. Ett sting av vemod finns där.
Jag har inget dåligt jobb på Parkskolan som lärare i synnerligen intressanta ämnen (religion, psykologi, filosofi, livskunskap, människan-socialt-och-kulturellt, internationalisering). Kollegorna är de allra bästa tänkbara och för det mesta har/får vi fina elever i samhällstrean.
(Jag säger inget om skolledningen. Det blir bäst så.)
Så ändå går jag runt och surar och närker tecknen i mig själv att jag egentligen vill vara någon helt annan stans. Söker jobb. Blir intervjuad. 69 sökande. Blir uppgiven. Blir intervjuad igen. Två kvar. En vecka går... sedan. BING-BING-BING-JACKPOT!
Har fått nytt jobb! Nystart mitt i livet och ny energi rinner till. Glädje och jubel! Nedräkning till jobbstart...
VEMOD!?!? Vad är det jag gjort? Ska jag verkligen lämna mitt fina skrivbord, toppenkollegorna och de mysiga samhällstreorna. Ska jag, "superpedagogen av Guds nåde", inte längre vara lärare???
Något nytt står för dörren. Det blir inte Jerusalem den här gången, bara en kortare flytt till Härnösand. Nytt jobb, nya kollegor, ny arbetsplats och ny bostad. Jag går som i väntans tiden och bara längtar till att få sätta igång. Men ändå. Ett sting av vemod finns där.