Selma hade koll!
Sitter och grottar ner mig i selma Lagerlöfs "Jerusalem II" och fashineras vilken råkoll hon har på läget i Jerusalem, då som nu.
Det här med att alla bråkar med alla var sannt både för hundra år sedan och nu. Selma beskriver det genom "miss Hoggs" så här när mrs Gordon och ett sällskap vill slå sig ner i Jerusalem för att verka för försoning:
"Tro mig, i den här staden kommer ni att förspilla era krafter utan att göra nytta år någon!
-Vi kan inte förstå varför det ska vara nödvändigt för människorna att leva i ständig fiendeskap i den här världen, sade mrs Gordon.
-Nej, naturligtvis förstår ni inte detta, sade miss Hoggs, men tänk nu på saken en smula! Vad är det för slags människor, som bor här? De är antingen muhammedaner eller judar eller kristna. Antag att ni, unga kvinna, vore en muhammedan!Då skulle denna plats vara en helig plats för er. ni skulle tro, att er profet hade uppstigit till himmelen just från den gamla tempelplatsen här borta, och ni skulle känna er tvungen att hata både judar och kristna, därför att ni vet, att de ingenting högre önskar än att få köra bort er från denna ort. Och om ni vore jude, mrs Gordon, då måste ni ju hata muhammedanerna, därför att de äger era fäders land, och likaså kunde ni inte fördra de kristna, därför att ni vet, att de aldrig skulle tillåta ert folk att komma till herraväldet i denna stad. Eller också mrs Gordon, är ni en kristen, men då är Jerusalem er heliga stad framför alla andra, och då måste ni hata muhammedanerna, som äger den, och judarna, som vill äga den och säga, att denna stad och detta land är deras och att ingen annan har någon rätt till dem. Men är ni kristen, måste ni vidare hata alla kristna, som inte har alldeles samma bekännelse som ni, därför att ni vet, att så snart en av dem kommer till makten här, så ska ni utan misskund bli fördriven. -Ja, så förhåller det sig med den saken och nu hoppas jag att ni är övertygad att det inte lönar sig att predika enighet i Jerusalem."
s. 38
...
"Här är det, som katoliken talar illa om protestanten, metodisten om kväkaren, luteranen om den reformerte, ryssen om armeniern. Här smyger avunden, här misstror svärmaren helbrägdagöraren, här tvistar den renlärige med kättaren, här övas ingen miskund, här hatar man för Guds högre äras skull varje människa.
Och här finner man det man söker. Här är själajaktens Jerusalem, här är de onda tungornas Jerusalem, här är lögnens, förtalets och smädelsens Jerusalem. Här förföljer man utan vila, här mördar man utan vapen. Detta är det Jerusalem, som dödar människor."
s. 53
Om man nu drar slutsatsen att Selma hatade staden bör man läsa "Jerusalem II" och uppleva Jerusalem genom nåsfararnas och Selmas ögon, man blir överaskad och fashinerad!
Det här med att alla bråkar med alla var sannt både för hundra år sedan och nu. Selma beskriver det genom "miss Hoggs" så här när mrs Gordon och ett sällskap vill slå sig ner i Jerusalem för att verka för försoning:
"Tro mig, i den här staden kommer ni att förspilla era krafter utan att göra nytta år någon!
-Vi kan inte förstå varför det ska vara nödvändigt för människorna att leva i ständig fiendeskap i den här världen, sade mrs Gordon.
-Nej, naturligtvis förstår ni inte detta, sade miss Hoggs, men tänk nu på saken en smula! Vad är det för slags människor, som bor här? De är antingen muhammedaner eller judar eller kristna. Antag att ni, unga kvinna, vore en muhammedan!Då skulle denna plats vara en helig plats för er. ni skulle tro, att er profet hade uppstigit till himmelen just från den gamla tempelplatsen här borta, och ni skulle känna er tvungen att hata både judar och kristna, därför att ni vet, att de ingenting högre önskar än att få köra bort er från denna ort. Och om ni vore jude, mrs Gordon, då måste ni ju hata muhammedanerna, därför att de äger era fäders land, och likaså kunde ni inte fördra de kristna, därför att ni vet, att de aldrig skulle tillåta ert folk att komma till herraväldet i denna stad. Eller också mrs Gordon, är ni en kristen, men då är Jerusalem er heliga stad framför alla andra, och då måste ni hata muhammedanerna, som äger den, och judarna, som vill äga den och säga, att denna stad och detta land är deras och att ingen annan har någon rätt till dem. Men är ni kristen, måste ni vidare hata alla kristna, som inte har alldeles samma bekännelse som ni, därför att ni vet, att så snart en av dem kommer till makten här, så ska ni utan misskund bli fördriven. -Ja, så förhåller det sig med den saken och nu hoppas jag att ni är övertygad att det inte lönar sig att predika enighet i Jerusalem."
s. 38
...
"Här är det, som katoliken talar illa om protestanten, metodisten om kväkaren, luteranen om den reformerte, ryssen om armeniern. Här smyger avunden, här misstror svärmaren helbrägdagöraren, här tvistar den renlärige med kättaren, här övas ingen miskund, här hatar man för Guds högre äras skull varje människa.
Och här finner man det man söker. Här är själajaktens Jerusalem, här är de onda tungornas Jerusalem, här är lögnens, förtalets och smädelsens Jerusalem. Här förföljer man utan vila, här mördar man utan vapen. Detta är det Jerusalem, som dödar människor."
s. 53
Om man nu drar slutsatsen att Selma hatade staden bör man läsa "Jerusalem II" och uppleva Jerusalem genom nåsfararnas och Selmas ögon, man blir överaskad och fashinerad!
Världens fest!
Oj, vilken fest det är här i Visby, nej: Växjö! Jag vet att jag inte kommer att kunna göra festen rättvisa, men jag känner ändå att jag måste blogga ett par smakprov...
Vaknade tidigt, klev ut i sommarvärmen och traskade iväg för att höra ärkebiskopen tala. Rejält inspirerande var det och MASSOR med folk! Detta blev inledningen till en intensiv dag av seminarier, mässor och apeller. Jag var och hörde Ylva Eggerhorn m.fl prata om "teologiska redskap mot främlingsfientlighet", Yosef Daher talade om Kairosdokumentet, Alice Bah höll ett lysande inlägg om miljön, Stefan Edman likaså... Så höll dagen på och när jag inte orkade vara intellektuell slank jag in en stund på en Wiehemässa i parken, Winnerbäckmässa på torget, minglade med goda vänner (gamla och nya), knöt kontakter och pratade om Jerusalem för ett gäng från Arnäs. Naturligtvis var jag även med på FESTEN!
Festen måste få ett eget stycke. Säger bara WOW! Man hade dukat med vita dukar i stora tältet för typ tvåtusen gäster eller så. Förrätt, varmrätt och efterrätt till rolig underhållning från en gigantisk scen. Men pricken över i var all Taybeh som någon driftig person importerat från Taybeh, Ramallah, Palestine. För vänner "i svängen" i Holy Land förstår att det nästen blir en religiös upplevelse att kunna beställa en Taybeh i baren! Jag blir typ tårögd av sentimentalitet och drömmer mig till American Colony eller Bulgurghij. ÅÅååååååå.....
Klockan elva var det sedan dags för att (för min del) avsluta världens fest med en "Kristina från Dufvemålamässa" i domkyrkan. Tayben i all ära, men den här mässan var en riktig höjdare! ÅÅåååååå.... igen! Själva kommunionen ramades in med sång och musik från musikalen samt textläsning (både dikter, monologer och bibelläsning). WOW!
Kristinas ängsliga undran i "Du måste finnas" var gripande och jag såg ganska många som diskret torkade en tår. Sändningen var det som jag fastnade allra mest för - vi skulle "Ut i det okända" (här pekade talaren mot kyrkdörrarna) och liknade oss vid ett skepp som ligger för ankar vid en brygga. "Om vi ligger så länge att vi börjar tro att båten är ett hus är det dags att ge sig av, om båten börjar få rötter ner i dyn under bryggan måste vi bejaka seglarsjälen..." Nåt sånt sa han och DÅ var det plötsligt jag som fick gnugga en tår.
När jag såg ljusbäraren i glas i domkyrkan kunde jag inte låta bli att göra en egen liten tolkning. Figuren närmast är jag som likt Kristina står som ett frågetecken och undrar över både Guds och min egen existens. Figuren längre bort är Jesus (men det ser väl alla?).
Du fördrev mig Gud.
Från mitt hemland slets jag bort.
Här är jag en flykting och en främling, och det ödet finner jag mig i.
Men du tog mitt barn, och du tar mej från min man,
jag kan inte längre se en mening.
Vad är det du vill? vad ska jag tro?
Tanken är svindlande, framför mig gapar en avgrund.
Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej.
Frågan är väckt och nu darrar min själ innför svaret.
Att du inte finns till, fast jag trodde på dig.
Vem skulle hjälpa mig uthärda livet härute?
Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få?
Vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden?
Om du inte fanns till, ja vad gjorde jag då?
Nej du måste finnas, du måste. Jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.
Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting. Om du inte fanns.
Aldrig förut har jag haft dig i tal eller tanke.
Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så.
Ordet är om, om jag bett alla böner förgäves?
Om du inte finns till vad ska jag göra då?
Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta?
Friden i själen, ja vem skulle skänka mig den?
Vem skulle så ta emot mig till slut efter döden?
Om du inte fanns till, vem tog hand om mig sen?
Nej, du måste finnas, du måste, jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.
Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting. Om du inte fanns
Du måste finnas du måste, hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting.
Om du inte fanns.
Vaknade tidigt, klev ut i sommarvärmen och traskade iväg för att höra ärkebiskopen tala. Rejält inspirerande var det och MASSOR med folk! Detta blev inledningen till en intensiv dag av seminarier, mässor och apeller. Jag var och hörde Ylva Eggerhorn m.fl prata om "teologiska redskap mot främlingsfientlighet", Yosef Daher talade om Kairosdokumentet, Alice Bah höll ett lysande inlägg om miljön, Stefan Edman likaså... Så höll dagen på och när jag inte orkade vara intellektuell slank jag in en stund på en Wiehemässa i parken, Winnerbäckmässa på torget, minglade med goda vänner (gamla och nya), knöt kontakter och pratade om Jerusalem för ett gäng från Arnäs. Naturligtvis var jag även med på FESTEN!
Festen måste få ett eget stycke. Säger bara WOW! Man hade dukat med vita dukar i stora tältet för typ tvåtusen gäster eller så. Förrätt, varmrätt och efterrätt till rolig underhållning från en gigantisk scen. Men pricken över i var all Taybeh som någon driftig person importerat från Taybeh, Ramallah, Palestine. För vänner "i svängen" i Holy Land förstår att det nästen blir en religiös upplevelse att kunna beställa en Taybeh i baren! Jag blir typ tårögd av sentimentalitet och drömmer mig till American Colony eller Bulgurghij. ÅÅååååååå.....
Klockan elva var det sedan dags för att (för min del) avsluta världens fest med en "Kristina från Dufvemålamässa" i domkyrkan. Tayben i all ära, men den här mässan var en riktig höjdare! ÅÅåååååå.... igen! Själva kommunionen ramades in med sång och musik från musikalen samt textläsning (både dikter, monologer och bibelläsning). WOW!
Kristinas ängsliga undran i "Du måste finnas" var gripande och jag såg ganska många som diskret torkade en tår. Sändningen var det som jag fastnade allra mest för - vi skulle "Ut i det okända" (här pekade talaren mot kyrkdörrarna) och liknade oss vid ett skepp som ligger för ankar vid en brygga. "Om vi ligger så länge att vi börjar tro att båten är ett hus är det dags att ge sig av, om båten börjar få rötter ner i dyn under bryggan måste vi bejaka seglarsjälen..." Nåt sånt sa han och DÅ var det plötsligt jag som fick gnugga en tår.
När jag såg ljusbäraren i glas i domkyrkan kunde jag inte låta bli att göra en egen liten tolkning. Figuren närmast är jag som likt Kristina står som ett frågetecken och undrar över både Guds och min egen existens. Figuren längre bort är Jesus (men det ser väl alla?).
Du fördrev mig Gud.
Från mitt hemland slets jag bort.
Här är jag en flykting och en främling, och det ödet finner jag mig i.
Men du tog mitt barn, och du tar mej från min man,
jag kan inte längre se en mening.
Vad är det du vill? vad ska jag tro?
Tanken är svindlande, framför mig gapar en avgrund.
Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej.
Frågan är väckt och nu darrar min själ innför svaret.
Att du inte finns till, fast jag trodde på dig.
Vem skulle hjälpa mig uthärda livet härute?
Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få?
Vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden?
Om du inte fanns till, ja vad gjorde jag då?
Nej du måste finnas, du måste. Jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.
Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting. Om du inte fanns.
Aldrig förut har jag haft dig i tal eller tanke.
Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så.
Ordet är om, om jag bett alla böner förgäves?
Om du inte finns till vad ska jag göra då?
Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta?
Friden i själen, ja vem skulle skänka mig den?
Vem skulle så ta emot mig till slut efter döden?
Om du inte fanns till, vem tog hand om mig sen?
Nej, du måste finnas, du måste, jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.
Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting. Om du inte fanns
Du måste finnas du måste, hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting.
Om du inte fanns.
Helhet och fragment
Nu pågår Världens Fest för fullt i Växjö. Cirka 2500 människor är här på detta stora event som Svenska Kyrkan arrangerar. Ett par hundra olika aktiviteter finns att välja på så dagarna fylls med riktigt spännande innehåll. Då jag ofta längtar tillbaka till det Heliga Landet kunde jag inte motstå att gå på vernissage i Visby Domkyrka. Det var den palestinska konstnären Faten Nastas som ställde ut en installation som heter "Helhet och fragment" i ett av kyrkans rum.
Faten hade varit på ett besök tidigare i Visby och när hon såg rummet längst nere i kyrkan kom inspirationen, berättade hon. Det var mycket lätt att förstå, för i den ganska moderna och luftiga kyrkan med många utsmyckningar i glas, avviker rummet längst ner lite... Ingången till rummet påminner om ett valv från Jerusalem eller Betlehem - välvt och "halvfärdigt" - ungefär som man hittat nån valvbåge i en arkeologisk utgrävning. Ett fragment av väggmålning understryker detta akrkeologiska intryck ytterligare.
Installationen bestod av ett stort antal lerskärvor som låg utspridda på golvet och i mitten av rummet utgjorde den arabiska texten från Matteus 11:28-30 (Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor och jag ska skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig som har ett milt och ödmjukt hjärta, så ska ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda lätt). Texten var i ett vitt material och det såg ut som en krona i mitten av alla skärvor på golvet.
Själva lerskärvorna hade fått mönster från de palestinska folkdräkter kvinnorna i Palestina brukar bära - Faten hade valsat folkdräkter och lera så att korsstygnen på klänningarna fått göra avtryck i leran. När leran sedan bränts har de slagits sönder i mindre bitar.
Innan jag gick in i rummet med skärvorna hade jag fått höra att efter söndagens gudsstjänst kunde den som ville få plocka med sig en skärva.
Jag började då fundera på den diaspora som nu många palestinier lever i. Det finns nu mer palestinier utomlands än i Det Heliga Landet. Det var lätt att förstå sorgen och smärtan i detta när jag såg alla lerskärvor. Så gick mina tankar åtminstone och de förstärktes när någon råkade trampa på en lerskärva så den pulvrisserades under en sko med ett kras-ljud. Starkt!
Faten hade varit på ett besök tidigare i Visby och när hon såg rummet längst nere i kyrkan kom inspirationen, berättade hon. Det var mycket lätt att förstå, för i den ganska moderna och luftiga kyrkan med många utsmyckningar i glas, avviker rummet längst ner lite... Ingången till rummet påminner om ett valv från Jerusalem eller Betlehem - välvt och "halvfärdigt" - ungefär som man hittat nån valvbåge i en arkeologisk utgrävning. Ett fragment av väggmålning understryker detta akrkeologiska intryck ytterligare.
Installationen bestod av ett stort antal lerskärvor som låg utspridda på golvet och i mitten av rummet utgjorde den arabiska texten från Matteus 11:28-30 (Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor och jag ska skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig som har ett milt och ödmjukt hjärta, så ska ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda lätt). Texten var i ett vitt material och det såg ut som en krona i mitten av alla skärvor på golvet.
Själva lerskärvorna hade fått mönster från de palestinska folkdräkter kvinnorna i Palestina brukar bära - Faten hade valsat folkdräkter och lera så att korsstygnen på klänningarna fått göra avtryck i leran. När leran sedan bränts har de slagits sönder i mindre bitar.
Innan jag gick in i rummet med skärvorna hade jag fått höra att efter söndagens gudsstjänst kunde den som ville få plocka med sig en skärva.
Jag började då fundera på den diaspora som nu många palestinier lever i. Det finns nu mer palestinier utomlands än i Det Heliga Landet. Det var lätt att förstå sorgen och smärtan i detta när jag såg alla lerskärvor. Så gick mina tankar åtminstone och de förstärktes när någon råkade trampa på en lerskärva så den pulvrisserades under en sko med ett kras-ljud. Starkt!
I love Visby!
Visby är vackert! Idag har solen skinit lite på oss och det har varit lättare att se skönheten i staden! Det har varit en dag med skiftande inslag, först ett pass om arbetsmiljö och sedan ett studiebesök på stiftskansliet. Bästa repliken var när Lennart Koskinen stack ut huvudet i dörröppningen och sa på klingande finlandssvenska; "Va står ni här och hänger för?". Vi blev bjudna på kaffe och en information om hur man jobbar som på Gotland.
Jag provade också gotlandsglass idag. Det blev en strut med pepparkakdegsglass, hjortronglass och mörk chokladglass. Mumsigt trots kyla och blåst, jag kan föreställa mig hur oemotståndlig glassen blir om det är en varm dag!
Ett roligt inslag var under arbetsmiljödagen då vi skulle ge positiv feedback till varandra. Jag trodde att ingen skulle kunna säga något om mig eftersom jag är så ny. Men nope! Det blev en del vackra ord att ta fram när det känns motigt! Bäst var nog att jag "verkar vara nyfiken, ambitiös och engagerad". Tjohoo! Jag som trodde jag skulle uppfattas som en "wallflower"...
Annars blev det en hel del fotograferande, i domkyrkan finns den här häftiga Jesusfiguren som har på ett mycket konkret sätt illustrerat Jesu himmelfärd under medeltiden - man har brukat hissa upp honom genom hålet i taket!
Jag provade också gotlandsglass idag. Det blev en strut med pepparkakdegsglass, hjortronglass och mörk chokladglass. Mumsigt trots kyla och blåst, jag kan föreställa mig hur oemotståndlig glassen blir om det är en varm dag!
Ett roligt inslag var under arbetsmiljödagen då vi skulle ge positiv feedback till varandra. Jag trodde att ingen skulle kunna säga något om mig eftersom jag är så ny. Men nope! Det blev en del vackra ord att ta fram när det känns motigt! Bäst var nog att jag "verkar vara nyfiken, ambitiös och engagerad". Tjohoo! Jag som trodde jag skulle uppfattas som en "wallflower"...
Annars blev det en hel del fotograferande, i domkyrkan finns den här häftiga Jesusfiguren som har på ett mycket konkret sätt illustrerat Jesu himmelfärd under medeltiden - man har brukat hissa upp honom genom hålet i taket!
På en ö i havet
Så har jag hamnat på Gotland, närmare bestämt Visby. Vi är på personalresa hela gänget (ca 40 pers), och ska bli lite klokare och svetsas samman ytterligare. Igår, när det rapporterades sol och värme i Härnösand stod vi och huttrade i läckande regnställ och kämpade med vinden som slet i paraplyerna medan vi blev guidade det Visby som ligger innanför ringmuren.
Jag tänkte att det skulle vara ett omöjligt uppdrag att guida ett gäng som oss, men undan för undan drogs man med av guidens fantastiska berättelser! I botaniska trädgården fick vi höra om ett träd som varit utdött i 4000 år, men efter det att frön hade hittats i en ask vid en arkeologisk utgrävning hade man lyckats liva upp den utdöda arten igen och nu frodas ett stort antal träd i botaniska trädgårdar världen över. Coolt!
Visby är vackert, även i regn!
Här en plantering som jag ska försöka härma... Blå penséer och förgätmigej. Snyggt!
Naturligtvis följer jag också nyheterna via min iPhone och förfasas över att israels armé agerar sjöpirater mot "Ship to Gaza" på internationellt vatten. Jag fattar ingenting! Har Israels samtliga medieanalytiker gått i pension? Hur tänker man? Kanske tur för Israel att en del fredsaktivister försvarade sig? Men ändå?! Inte så smart agerande tycker jag! Nu kommer snart ett stort antal människor hem som var där och de kommer sitta i TV-soffor världen över och berätta skrämmande historier om israeliskt övervåld...
Och i Gaza fortsätter kampen mot blockaden, lidandet och instängdheten...
http://www.shiptogaza.se/
Jag tänkte att det skulle vara ett omöjligt uppdrag att guida ett gäng som oss, men undan för undan drogs man med av guidens fantastiska berättelser! I botaniska trädgården fick vi höra om ett träd som varit utdött i 4000 år, men efter det att frön hade hittats i en ask vid en arkeologisk utgrävning hade man lyckats liva upp den utdöda arten igen och nu frodas ett stort antal träd i botaniska trädgårdar världen över. Coolt!
Visby är vackert, även i regn!
Här en plantering som jag ska försöka härma... Blå penséer och förgätmigej. Snyggt!
Naturligtvis följer jag också nyheterna via min iPhone och förfasas över att israels armé agerar sjöpirater mot "Ship to Gaza" på internationellt vatten. Jag fattar ingenting! Har Israels samtliga medieanalytiker gått i pension? Hur tänker man? Kanske tur för Israel att en del fredsaktivister försvarade sig? Men ändå?! Inte så smart agerande tycker jag! Nu kommer snart ett stort antal människor hem som var där och de kommer sitta i TV-soffor världen över och berätta skrämmande historier om israeliskt övervåld...
Och i Gaza fortsätter kampen mot blockaden, lidandet och instängdheten...
http://www.shiptogaza.se/