jerusalem

Det finns stora likheter mellan att köra skolbuss på morgonen och att gå till ett ridskolestall. Man kommer på morgonen och pysslar med bussen (kollar olja, fyller på spolarvätska och kollar så det lyser och blinkar som det ska). Därefter varmkör man lite (värmer upp kusen med lättare skritt). Sedan bär det av...

I ett stall råder en given hierarki, de äldre tuffa tjejerna har stora hästar och rör sig vant i stallet, medan andra får hålla tillgodo med småponnyerna. Jag kör sprinten - en liten söt buss med automatväxel. Hade sprinten varit häst skulle han hetat Pricken, och varit småtjejernas favorit. Sedan finns det stora läskiga bussar, till exempel 15 som är svårväxlad och som den vane skötaren Johan alltid laddar med tryckluft i slang innan start. Han har bra hand om 15! Jag skulle inte vilja byta, men i helgen körde även jag en stor buss, 28:an, mellan Hudik och Härnösand. Det var riktigt kul, man känner sig mäktig med många hästar under huven och lite power på vägen. Men i längden är det Sprinten och jag som gäller.

Slutsats: Det är samma prat i fikarummet, både när det gäller småtjejer och hästar... "Same, same. But Different."