Mot nya domäner...

Efter mycket velande har jag valt att testa "blogger" istället för "blogg.se". Blogger är lite lättare att uppdatera och har fler möjligheter än denna blogg.
Följ med!
adressen är: http://mtrqa.blogspot.com/
Vi ses där!

Bön

"Jag ska be för dig att du ska hitta kärleken du med"

Så sa en ganska ytlig bekantskap till mig för inte så länge sedan. Jag känner hur orden äter sig in i mig och klibbar fast, och jag kan inte släppa det. Känner att jag får fler och fler invändningar:
.
.
1. Vad vet denne person om mitt kärleksliv?
2. Är inte "singel" ett OK civilstånd? Är jag inte fullvärdig medmänniska som singel??
3. Varför erbjuda bön utan att veta om mottagaren (jag) i detta fall vill bli bedd för?
4. "...du med" - det låter som om jag skulle vara ett synnerligen hopplöst fall! Är det så? Tror folk så?
5. Vill jag att en som jag inte riktigt känner ska sitta och tänka på mitt kärleksliv i sina böner?
.
.
Häpp, nu har jag kräkt ur mig lite. Känns genast bättre. Ska försöka gro lite teflon på skinnet mot liknande påhopp
fortsättningen! (Alternativt ladda med några passande repliker).
.
.

Sydafrikaresan

Torsdag: Resdag. Vi strålade samman på Alanda och flög via Munchen och via Johannesburg till Port Elisabeth.

Fredag: Ankomst till Port Elisabeth och the Prayers Woman league. Vid tvåtiden kom Åsa och jag till centret där womans league höll till. Kvinnorna hade startat på torsdagen och först var det tänkt att vi bara skulle presentera oss lite snabbt och säga hej för att sedan åka till hotellet för att duscha och sova. Vi blev kvar ganska länge på deras möte då det kändes oartigt att bryta upp. En video om ”emotional intelligence” tog nästan knäcken av oss. På en TV visades en video från ett möte med en karl som surrade och surrade om ”emotional intelligence” om och om igen. Det tog liksom aldrig slut. Vi hörde knappt vad som sades då ljudet var svagt. MYCKET trötta fick vi till slut åka till hotellet. Vi bodde på ”Stadion Hotel” nära den nybyggda fotbollsarenan. Foajén var mycket fräsh men själva rummen var en besvikelse. Fyra vita betongväggar utan fönster! Lite klaustrofobiskt var det men vid det laget var vi så trötta att vi bara slocknade.

Lördag: Denna lördag var planerad som en heldag med workshop kring frälsarkransen. När vi anlände på fredagen hade vi dock fått höra att vi bara kunde hålla workshop på förmiddagen då kvinnorna var tvungna att vika eftermiddagen åt andra möten. När vi kom på lördagen visade det sig dessutom att de behövde en stund på förmiddagen att sammanträda på. Lite snopet kändes det, men tiden det slutligen blev för frälsarkransen - kl 10-13 blev lyckad. Åsa började med att prata om dopet. Ett dopljus fick brinna på en bricka som stod på gult och vitt tyg mitt i en halvcirkel av stolar. På stolarna hade vi lagt ett värmeljus och en frälsarkrans. Var och en fick tända sitt värmeljus och ställa den på brickan bredvid dopljuset. Det blev mycket starkt och några av kvinnorna blev riktigt rörda och tårögda. Sedan blev det information om de olika pärlorna, workshop med post it lappar där kvinnorna fick skriva associationer till valfri pärla. Sedan satt de också en stund i grupper och funderade på vilka sånger, psalmer och bibelställen som de tyckte man kunde använda till de olika pärlorna. På kvällen var det ”social evening” med olika uppträdanden. Det var helt underbart galet, denna kväll! Någon sorts insamlingsmetod användes där man kunde avbryta pågående sångnummer med att bjuda pengar. Man kunde också utmana varandra att bidra med något genom att bjuda pengar. Ville man sedan inte sjunga kunde man köpa sig fri... Många skratt blev det. Ett av bidragen var plötsligt mycket allvarligt, det var en pjäs som ungdomarna framförde som handlade om en tonårsgraviditet som slutade med att den unga nyblivna modern dog i samband med förlossningen. Mycket starkt och rörande och en smula underligt kan jag tycka att det bidraget klämdes in bland de i övrigt mycket uppsluppna bidragen.

Söndag: Vi åt en snabb frukost på hotellet och åkte sedan till kyrkan. Det blev inmarch till ”We are christian soldiers” (!!!) och sedan en tretimmars högmässa. Joy ledde gudstjänsten och Biskop Bill celebrerade mässan. Under gudstjänsten fick också kvinnorna som varit med i workshopen högtidligt lova biskopen att jobba vidare med frälsarkransen. Åsa var med i mässdelen och delade först ut vinet. Efter en stund böt de och Åsa delade brödet. Några barn stod med framme i cirkeln och när Åsa kom med brödet sträckte de ut händerna, men biskopen sa att de inte skulle få något bröd. Lite konstigt kändes det. Det sjöngs många körer under utdelandet (jag tror utdelandet tog minst en halvtimme). En av sångerna var ”My father was a protestant...” Ganska udda sång under utdelandet då jag mer är van stillsam och mer innerlig musik. Kontrasten kändes samtidigt ganska cool.





Efter gudstjänsten och efter lunch blev vi sedan sittandes på hotellet utan fönster och det kändes trist och deprimerande, men då kom Raymond och Sandra och tog oss med på en sight seeing i Port Elisabeth. Vi for ner till vattnet och gick ut på en pir och kände vinden. Sedan blev vi bjudna på kvällsmat hemma hos dem.

Måndag: Upp tidigt, packade väskorna och blev skjutsade av Raymond och Sandra till flygplatsen. Via Johannesburg kom vi på eftermiddagen fram till Kimberley där vi blev mottagna av pastor Chris Hendricks som visade oss Kimberley och släppte av oss på ett underbart litet Guest House. Det kändes som en befrielse att få komma till detta mysiga ställe efter den fönsterlösa bunkern som vi bott på de senaste tre nätterna. När vi skulle gå och lägga oss upptäckte jag till min stora fasa en jättestor spindel på väggen i mitt rum. Då jag är ganska rädd för spindlar rös jag från hårrötterna till tånaglarna och blev tvungen att knacka på Åsas dörr för att fråga om spindlarna i Sydafrika kunde vara giftiga. Åsa, även hon tveksamt inställd till spindlar flög upp, och tillsammans spanade vi av även hennes rum och upptäckte en spindel havvägs gömd bakom en tavla. Nu bröt hispigheten ut hos oss och vi började överlägga hur vi skulle klara detta. Vi sms:ade Jan för att om möjligt få reda på vad det kunde vara för spindel och huruvida de var giftiga eller ej. De hade dock inga röda fläckar på sig och därmed var de troligtvis inte några svarta änkor. De var också betydligt större än vad svarta änkan uppges vara. Åsa var den modigaste av oss och kunde dräpa spindlarna med en tidning. Men sedan, somna lungt?? Nä, vi låg vakna nästan hela natten och spanande av väggarna efter fler spindlar.

Tisdag: Efter frukosten där samtalsämnet var spindlar kom Chris och hämtade oss på Guest Houset och vi åkte till sjukhuskomplexet där Chris sitter i styrelsen. Vi fick komma in på barnintensiven som var mycket modern och välutrustad och där det låg fyra små barn svårt sjuka. Sedan gick vi till en reception och fick ut en lista på vilka lutheraner som var inlagda för tillfället. En av dessa besökte vi sedan, det var en kvinna som fallit och slagit sig utanför kyrkan. Åsa sjöng ”Tryggare kan ingen vara” för henne och bad en stund. Sedan besökte vi några skolor. Först en högstadie/gymnasieskola (Green Point) där vi fick tillfälle att prata inför en grupp av 64 studenter. De satt blickstilla och fullkomligt sög i sig allt vad vi sa. Åsa gick igenom de olika pärlorna i frälsarkransen och de hängde verkligen med. Efteråt gav vi några studenter som dröjde kvar några frälsarkransar. En katolsk pojke var mest nyfiken på en rosary jag hade haft med mig som jag köpt i Betlehem så han fick den som gåva. Det kändes helrätt att den skulle komma till användning här i Sydafrika! Nästa skola var Beacom - en grundskola där vi fick en rundtur samt träffade en grupp lärare för samtal och fika. Sedan besökte vi prosten och fick även där fika och höll en rejäl andakt. Sedan ett snabbt besök på ett museum där vi mest hastade igenom konst från säkert 1700-talet till mer contemporary art. Jag gillade nutidskonsten allra bäst, speciellt en stor (ganska ful) metallskrotinstallation/skulptur som hämtat inspiration från apartheidtiden på 80-talet då kravallerna bröt ut. Efter det for vi till St Paul och fick delta en stund i ett planerings- och finansmöte. Det var lite nedslående att höra hur de har problem med inbrott och att det är motsättningar mellan stiftet och St Paul. Vi åt sedan middag på vårt Guest House och delade en flaska vin och blev lite fnissiga. Vi hade också fått en kraftig insektsspray som vi impregnerade våra rum med. Kanske var det vinet eller så var det kemikalieångorna och allmän trötthet - men åtminstone jag somnade som en stock och brydde mig nästan inte alls huruvida jag hade sällskap av någon spindel.

Onsdag: På onsdag morgon var pastor Chris lite upptagen så vi fick lägga in ett studiebesök i ”Det stora hålet” - ett jättestort dagbrott för diamantbrytning. Vi shoppade en del och gick sedan igenom museet. Dels kunde man gå ut på en spång över hålet och se hur djup det var! En hisnande känsla! Från där vi stod kunde man också se hur skrämmande nära hålet som Kimberley brett ut sig. Några gator inne i Kimberley var avstängda för det var underminerat och riskerade dråsa ner i hålet. Men till exempel ett höghus stod nästan på randen till hålet! Jag fattar inte hur man vågar bo där! Efter ”spången” skulle man fortsätta i en hiss ”ner i underjorden” Hissen var jätteläskig, den gnisslade och man hörde kedjerassel och annat skrammel på vägen ner. Efteråt förstod vi att vi bara åkt cirka två meter ner, de hade lagt på ljud och rörelser i hissen för att ge intrycket av att det var djupt i underjorden som vi hamnat! Väl nere gick man igenom några gruvgångar för att komma ut i en större hall med bilder, tidslinjer och utställningsföremål. I ett stort kassavalv fick man också se diamanter. Mycket fashinerande! Sedan hann vi ta oss en kopp kaffe och handla några presenter innan vi blev upphämtade av Chris och dagens olika besök. Först blev det tre hembesök i rask takt där vi träffade folk och höll korta andakter. Sedan åkte vi fyra mill till ett närliggande samhälle som drabbats hårt av översvämningar i januari i år och där människor bodde i torftiga plåtskjul. Misären var stor och det var verkligen beklämmande att se hur livet kan te sig om man är i samhällets bottenskikt. Vi guidades runt av Dennis som arbetar på något planeringskontor för kommunen och som läser till Pastor på egen han (Self supported). Han visade oss sin kyrka och planer på en utbyggnad där. Sedan mötte vi borgmästaren, en vacker kvinna, anglikan, som blev djupt berörd av det Åsa berättade om Frälsarkransen. Hon fick en krans och blev mycket glad. Efteråt for vi på ytterligare ett hembesök till en kvinna som såg ut att tyna bort alldeles. När hon tog emot frälsarkransen berättade Åsa att hon med stor kraft kramade en viss pärla i sin hand. Vi sjöng ”Tryggare kan ingen vara” för henne. Mycket rörande och känslosamt! Sedan for vi och åt en sen lunch på ett ställe - vi slängde i oss en uppmicrad t-bonestek på en kvart och slängde oss sedan in i bilen och körde tillbaka till Kimberley där vi hade en konfirmationsgrupp som väntade på oss. Vi berättade om Sverige och om frälsarkransen för dem och de fick välja en varsin pärla för att på den vägen få kunskap om frälsarkransens innebörd. Ett mycket bra möte! Efteråt träffade vi ”De äldre” i församlingen för att lyssna in hur man tänker kring detta med att vara vänkyrka. Sista inslaget var en ”social evening” där Åsa och jag återigen fick prata om Sverige och om frälsarkransen och sedan fika och mingla runt. Klockan tio var vi sedan tillbaka på vårt guest house och somnade som två klubbade sälar.

Torsdag: Dagen började med att jag försov mig. Kvart i sju skulle Chris komma och hämta mig för att jag skulle följa med och kvittera ut hyrbilen. Kvart i sju vaknade jag. Som tur är är det ”African time” som gäller och en halvtimme senare kom Chris och hämtade mig. Vi for till hyrbilsfirman i Kimberly och hämtade bilen, en snygg vit Chevrolet. Sedan hem till Chris för att hämta hans väska. Sedan till guesthouset och hämtade Åsa plus våra väskor. Sen bar det iväg till Oudtshoorn. Bilturen tog hela dagen, vi stannade för att tanka på två ställen och åt kyckling på ett ställe. Synnerligen långtråkig bilresa! Mot slutet av färden började dock landskapet ändra karaktär och det fanns lite berg att titta på. Halv sju var vi framme i Oudtshoorn där en gudstjänst började klockan sju. Vi fick ett varmt välkomnande av församlingen och det var en mycket trivsam gudstjänst. Men ändå, har man åkt bil hela dagen så var det ändå sängen som kändes mest efterlängtad! Somnade som en stock!

Fredag: Denna dag var vi och besökte två församlinger, en i Calizdorp och en i Dyselldorf. Speciellt ungdomarna i Dyseldorf kommer jag sent att glömma, de var så gulliga och så måna om sin församling och sin fina kyrka. Vi besökte också ett projekt; i bergen hade kyrkan en egendom som var i stort behov av renovering, men som låg helt bedårande i bergen. Vi försökte hjälpas åt att brainstorma vad stället skulle kunna användas till - filminspelning? Hem för kvinnor som har blivit utsatta för våld i hemmet? Retreatgård? Hospice? Stället ligger mycket avsides, men det var verkligen en pärla!

Lördag: Lördagen blev en succé! Det var workshop med en stor grupp mestadels kvinnor i kyrkan i Oudtshoorn. Vi började med tre stationer, Jag stod med dopljuset där de kunde tända ett värmeljus och placera det på ett foliepapper på ett gult och vitt tyg, Ruth stod med välsignat vatten och gjorde korstecknet i pannan samt välsignade folk och Åsa stod där men kunde skriva böner på en lapp och lägga i en skål. Bara denna del av workshoppen satte djupa spår och sedan var det konstant flyt i arbetet. Åsa gick igenom de olika pärlorna, de fick tid för reflektion och repetition. Vi sjöng mycket och samtalade om pärlorna. Jag slängde ut en fråga om någon kunde förklara varför det inte finns några tystnadspärlor mellan ”kärlekspärlorna” och ”mysteriepärlorna” eller mellan ”mysteriepärlorna” och ”Nattens pärla” - I slutet av workshoppen sa en ungdom: Det är nog därför att man inte kan välja vilka man ska älska eller som en påminnelse att döden kan komma och rycka bort nära och kära när som helst. Klockrent! Det kändes då som att frälsarkrnsen verkligen landat i Oudtshoorn och att de kommer kunna fortsätta samtala och använda den i deras dagliga böner och andakter. Mission compleated, nu kunde vi börja tänka på hemresan! Efter workshoppen fick vi lite tid att kila i affärer, men det mesta var stängt. Hann dock handla några flaskor sydafrikanskt vin att ta med hem samt några fröer som jag ska testa att plantera i min pallkrageodling. På kvällen var det ”Social evening” och fund-raising. En grupp kvinnor mannekängade i olika kreationer till folkets jubel! Det var helt galet och obeskrivligt kul! Publiken vred sig av skratt och det blev en mycket uppsluppen stämning.

Söndag: Det blev lite sovmorgon, sedan iväg på gudstjänst i kyrkan. Det var en gudstjänst som var ”extra allt”; barnkör, ungdomskör, mässa, predikan av Ruth, brasskvintett, psalmsång, lovsång, morsdagspresentutdelning, avtackande av diverse grupper, blommor till Ruth.... Jag framförde hälsningar från vår prost Tor, domkyrkoförsamlingen, kollegorna på stiftskansliet, speciellt vår internationelle sekreterare Jan samt från vår biskop Tuulikki. Sedan var det bara att se över packningen en sista gång innan Ruth skjutsade oss längs en himmelskt vacker väg över bergen till flygplatsen i George. Nu stundar många långa timmar och tre flygbyten innan vi landar i Sundsvall.


Arlanda

Å, vad jag gillar att vara på väg ut i världen. Väskan är packad och kontrolltanten kommenterade inte ens min övervikt. Väskan är FULL av frälsarkransar och böcker om frälsarkransen. Den vägde närmare 25 kg, men inte ens en kommentar om detta! Livet leker!
.
En räkmacka senare sitter jag vid gaten, inhandlade ett rosa läppstift och en kriminalroman av sydafrikanske Deon Meyer - Devils Peak. I morgon vid lunchtid är vi framme i Port Elisabeth efter flygbyte i både Munchen och Johannesburg. Jag ser så fram emot resan och hoppas på många spännande möten med intressanta personer, känner mig härligt vidöppen för nya intryck!

Sydafrika!

När jag gick på gymnasiet under mitten av åttiotalet började jag intressera mig för Sydafrika. Missionskyrkan i Uppsala satte upp en musikal som hette "Crossroads" och handlade om Steve Biko och apartheid i Sydafrika. Jag minns att jag såg den musikalen minst fyra gånger och sedan lånade en ganska risig videoinspelning som jag tittade på om och om igen. Jag började lyssna på Fjedur och försökte övertyga pappa om att sluta tanka på Shell samt upprördes när några svenska idrottare åkte på en tävling i Sydafrika som den vita apartheidregimen arrangerat.

.
Crossroads och Fjedur var nog det som faktiskt grundade mitt engagemang för de svaga, utsatta och förtryckta i världen.
.
.
.
För ett år sedan var jag på väg till Sydafrika, men Ejafjellajökul och askmolnet stoppade mig på Arlanda. Snopet fick jag ta bussen tillbaka till Härnösand igen.
.
NU ÄR DET DAGS! Väskan ligger packad på köksgolvet och passet är hittat! I morgon bär det av! Jag och Åsa från domkyrkoförsamlingen ska till Port Elisabeth och hålla utbildning om frälsarkransen för präster och diakoner från Cape Orangedistriktet som är ett vänstift till Härnösands Stift. Sedan blir det besök på deras stiftskansli, besöka biskop Bill, församlingsbesök, ungdomsmöte, ännu en workshop med frälsarkransen, gudstjänster och förmodligen en del oplanerade möten. Inte förrän NU går det upp för mig hur mycket Sydafrika som finns i mitt hjärta! Tyvärr kommer vi inte till Kapstaden denna resa, jag skulle så gärna vilja besöka Robben Island. Men att få komma till själva Sydafrika och träffa människorna där ska bli så intressant!

Retreat

Nu sitter jag och laddar inför att vara tyst i tre dygn med början i morgon. Det är min allra första retreat som jag ska vara med i och dessutom ska jag vara med och leda den! Det känns nu som att det kommer att bli skönt! Tre dagar utan TV ser jag fram emot! Tre dagar utan mobiltelefoner känns också riktigt bra. Tre dagar  i tystnad kommer att gå som smort. Men hela tre dagar utan att peta på datorn känns som en riktigt tuff utmaning! Nu är det inget som säger att jag inte kan använda den, men det skulle vara intressant att testa lite för att se vad som händer. Den enda förströelse som jag plockat med mig är bibel, psalmbok, tidebönbok och Sven Hedins "Till Jerusalem". Och så mina bungypump gåstavar förstås. Men till mina meditativa promenader behövs faktiskt låtlistan för ändamålet på Spotify... och då behövs iPhonen... och då är det stor frestelse att kika lite på Facebook och skicka en tweet eller bambusa lite från skogarna i Gideå... och då är det i princip ingen värre synd om jag också fäller upp MacbookAiren en liten stund på kvällen...
Jag vet, detta är verkligen dagens ilandsproblem....
Återkommer på söndag kväll med en rapport....

SCSC 20 år

Sitter på tåget efter en händelserik helg i Jönköping där jag varit med och firat SCCS´s* 20-årskalas. Många minnen har sköljt över mig den här helgen. Till största delen trevliga minnen och underbara gamla kollegor. Också en del minnen som jag helst bara skulle trycka på ctr-alt-delete så de dunstade upp i tomma luften.
Genomgående var det intressanta föreläsningar och seminarier och jag märkte att det alls inte är ensamt i min nördgrupp för "personer som gillar reseskildringar till det heliga landet" Det kändes stundom lite trångt där. Men inspirerad blev jag och nu har jag några nya boktitlar som jag kommer jaga på Tradera och antikvariat.
Eftersom resan hem är lång så blir det bra med tid att reflektera - en grej som jag nu filosoferar mycket över är dagens gudstjänst. Konferrensens sista programpunkt var en mässa i katolska kyrkan i Jönköping. Eftersom mässan har olika innebörd för katoliker och protestanter så kan vi inte fira mässa tillsammans. Men ändå skulle vi alltså dit.
"Om man missar en mässa så missar man en massa" brukar en präst som jag känner ordvitsa. Nu missade jag mässan helt och hållet, men faktiskt gör jag hellre det än missar en mässa som jag är närvarande i fast inte fullt ut. Samtidigt skulle det naturligtvis vara trevligt att få gå på en katolsk gudstjänst igen. Hu, vad klurigt och kluven jag blev! "To be or not to be"
---------
* Swedish Christian Study Centre

Graninge kyrka 250 år

Nu börjar jag tappa känsla för dagarna, jag flänger än hit och än dit känns det som. Igår var jag och Biskopen på födelsedagskalas - Graninge kyrka fyllde 250 år och det skulle firas av ordentligt med gudstjänst och efterföljande lunch. Det var hur trevligt som helst! "Extra allt" kan man säga. Gudstjänsten som tog närmare två timmar innehöll: Procession, ungdomskör, konfettiregn, nyskrivna musikstycken, invigning av nytt antependium, biskopspredikan, nattvard, psalmsång med många verser, spelmansgille, två körer på läktaren, trumpetspel, klockringning, klockklämtande... Kyrkan var fylld till bristningsgränsen och det var verkligen feststämning! Väl hemma kände jag mig genuint lycklig - entusiasm och glädje är smittsamt!

I sommar ska jag passa på att besöka kyrkan igen, för den ligger verkligen vackert!

Vårsta

Just nu pågår stiftets kyrkvärdskurs på Vårsta. Det är full aktivitet i alla rum och det verkar av alla glada miner att döma som att folk trivs. Igår hade jag fullt upp, men idag finns tid att prata med människor. En gemensam nämnare är ett brinnande engagemang för sin kyrka. Kyrkvärdarna är en grupp ideella som förtjänar att hamna i fokus lite tydligare än vad de oftast gör. Det är de som hälsar oss välkomna till kyrkan, läser texter, vårdar kyrkans textiler och andra inventarier, hjälper till vid planeringen av gudstjänsten samt fixar med allt möjligt.
Trots att Kalla åker skidor, VM i slalom som pågår, morgondagens vasalopp, kvällens melodifestival och ett sportlov som börjar i och med denna helg har ett femtiotal ideella samlats här på Vårsta för att gå kyrkvärdskurs! Det är vad jag kallar engagemang!

Strömbäck

Så har jag hamnat i vackra Strömbäck och på kursen "Att leda ideella...". Nu är det upptaktsdagar till tredje omgången av denna kurs och jag känner att jag börjar vara lite hemtam i ämnet. Det handlar om hur man ska öka delaktigheten och få ideellt engagemang i Svenska kyrkan. Riktigt intressant - jag känner mig ibland lite bortskämd med min bakgrund i missionskyrkan där det ideella engagemanget varit mycket stort under hela min uppväxt. Kanske jag kan beskriva mej själv som infödd ideell? Mormor var kyrkvärd, med i omsorgsgrupp (städade, bakade och pysslade), morfar sjöng i kyrkokören och satt i styrelsen samt målade om hela missionskyrkan i Örnsköldsvik invändigt. Farmor var ju "Lutherhjälpen" och var kvinnan bakom "pastor Luther" (farfar). Båda mina föräldrar var scoutledare, morsan är fortfarande "träffenledare" och ställer upp ideellt i missionskyrkan i Övik och deras jättearbete med förståndshandikappade. Tror minsann hon vävde antipendiet och tyggrejen som hänger på ambon i Öviks missionskyrka helt ideellt. Och jag då? Scoutledare i åtminstone 15 år ideellt, körsångare, kyrkvärd, resepedagog... har hållit några predikningar, lett några gudstjänster, varit ideell tekniker i Jerusalem på arm. patriarkatets konferrenser, mm. mm.

"Man trivs där man behövs" är rubriken på ett intressant magasin - så jättesant! Pengar är inte allt här i världen! Det välbefinnande man känner när man har gjort något av egen fri vilja som kan glädja andra är fantastiskt! Jag unnar verkligen fler att engagera sig för vettiga saker för att rätt och slätt få må bra!

Vykort

Jag har hittat ett nördämne att borra lite till i, det är olika mentala bilder av Det Heliga Landet. Det här vykortet hittade jag på tradera. Det föreställer sinnebilden av hur fantastiskt det är i Jerusalem till skillnad från där man befinner sig. Ganska kul och mycket intressant bild som säkert många väckelsepredikanter predikat utifrån...

På "Passagen debatt" hittade jag beskrivning:

Frälsarens kungliga linje...

Emigranter till det det nya Jerusalem. 
Frälsarens kungliga linje. 

Skeppets namn: Evangelium. Rom 1:16 
Avgångsplats : Staden fördärv.2 Petr 3:10 
Bestämmelseort: Jerusalems stad.Hebr 11:16 
Avgångstid: Idag. Hebr 3:7,8 

Biljettpris: För intet. Jes 55:1 
Kaptenens namn: Jesus Kristus. Hebr 2:10 
Besättningen: Herrens apostlar. Apg 8:4 

Havet som passeras: Tiden. Upp 10:6 
Passagerare: Utkorade främlingar 
Fyrtorn: Guds ord. Ps 119:105 
kompass: Tro och kärlek 2 Tess 1:3 
Segel: Sanning. Joh 8:32 

Flaggan: Jesus blodd. Hebr 9:22 
Vind: Den helige Ande.Joh 6:63 
Underhåll: Nåden. 2 Kor 12:9 
Ankar: Hoppet. Hebr 6:19 

Passagerare får under resan allt vad de behöver-fritt. 

Fartyget har ännu aldrig lidit skeppsbrott-Kaptenen seglar i både storm och stiltje. 

Om du inte har plats nu,så vinnlägg dig med snaraste att skaffa en,innan det ringer för sista gången.


Helg!

Å, vad skönt det är med en ledig helg. Veckan har varit ovanligt intensiv med två kontraktskonvent på rad. I tisdags var vi i Njurunda och i onsdags i Åsarna. Åsarna var en kul upplevelse, vi bodde på "Big Moose" ett ställe som påminde starkt om Twin Peaks. Man bara väntade att något halvskumt skulle hända. Det blev dock en supernice dag med ett stort antal präster och diakoner i församlingshemmet till den mycket fina kyrkan. Träffade några till Mellanösternintresserade och vi beslöt att undersöka huruvida vi skulle kunna få fart på ett MÖ-nätverk i stiftet.
Sedan var det som luften gick ur mig alldeles i torsdags. Vaknade vid fyratiden av migrän. Sedan var det betongkepa hela dagen tills kvällen. På förmiddagen vinglade jag över till moster Ewa och satt och hade skallvärk där istället för i min ensamhet på Frideborgsgatan.

T-centralen igen

Så sitter jag här igen, på T-centralen. Idag blev det en långsittning då jag väntar in morsan som ska komma med Y-bussen om en stund. Har tillbringat gårdagskvällen och natten i Arboga hos brorsan och hans underbara familj. Enda felet hos denna familj är att de bor så långt från Härnösand! Brorsbarnen växer så det knakar och jag är rädd att de hinner glömma bort mig mellan varven då jag inte kan se dem så ofta.

Elvira och Alfred i samarbete.

Ideellt Forum blev som vanligt en stimulerande mötesplats - det känns som ett koncentrat av kreativa människor och miljön är oerhört stimulerande. Om det ibland känns ensamt att jobba i Härnösand med Ideella frågor så blir det en dynamik när detta forum dras samman!
Nu kommer mor om en stund och då ska vi "göra Stockholm"! Gudrun Sjödén Outlet, Romeo och Julia, RE:Orient och sedan på söndag hem igen. Ska bli kul!

T-centralen

Jag gillar T-centralen skarpt! Många gånger har jag passerat här nu, men varje gång fyller mig stället med sinnesro. Jag sitter som i en bubbla och kan fokusera tankarna riktigt bra, men samtidigt är det fart och fläkt och LIV runt omkring mig. Det är roligt att iaktta människor, och här finns det så många olika typer! Inte som Jaffa Gate (framförallt inte så varmt nu, brrrr), men MYLLRET är lite liknande.
Igår var jag på "Teologiskt vintertorg" i Sundsvall. Ett arrangemang som stiftet ordnar för alla möjliga i stiftet, både anställda, ideella och allmänhet. Temat var "Barn" och teologi. Vad säger bibeln om barnen egentligen? En GT forskare från Uppsala föreläste om killar och tjejer i moseböckerna. En grej han sa har dröjt sig kvar lite hos mig; Passagen i Exodus om "att sälja sin dotter som slav" visar på att TROTS men nyss flytt från Egypten och fångenskapen där så var ändå slaveriet vanligt. Jag har inte reflekterat över detta. Intressant tanke faktiskt!
Vår stiftsdirektor Sven-Erik höll i inledningen och visade bilder från "Barnens Bibel" och gav en massa tankar. Jag debuterade på "Bambuser" och sände live från denna inledning. Tyvärr hackar ljudet lite, men här är filmen:
http://bambuser.com/channel/MTRQA/broadcast/1417181
Nu ska jag vidare till Stockholms Stift och prata om idealitet i Ideellt Forum. Ska bli jättetrevligt att träffa detta gäng igen!

Huslig!

Idag känner jag mig pysslig och huslig! Det började med en präktig försovning och fick rusa upp till T2 för melodikryss tillsammans med Ewa och Per, en tradition vi har. Vi sitter med varsinn dator och några mobiltelefoner och löser krysset med vänner och bekanta som hjälper till via facebook. Fast när man löser kryss med Per är det mest vi som hjälper vännerna på fejjan. Per har koll på det mesta! Fast filmmusik är min genre; speciellt om det är romantisk komedier eller drama. En hel del TV-serier brukar jag också kunna pricka. Men resten prickar Per! De i Docksta (Morsan och Britta) fixar gamm-musik som Bertil Boo och sånt.

Väl hemma igen lyste vårsolen in och jag såg allt damm och äckel som samlats här och var. Körde igång Spotify så det skångade i gårdshuset och storstädade intensivt i ett par timmar. Dammsög, skurade golven med ajax-liljekonvalj samt tvättade och plockade undan grejer. Vädrade igenom lilla huset också så nu luktar det bara liljekonvalj och fräscht!
Belönade mig med ett såpafotbad och en nybakad maräng. Marängen ångrade jag sedan hela kvällen, för egentligen kör jag ju med LCHF.
Sedan melodifestivaldax och återigen besökte jag Ewa och Per för att vi skulle sitta och ondgöra oss över bidragen. De var verkligen usla! Surfade på hus och bloggar och annat under tiden och vips; så hittade jag en liten lergryta för endast två portioner! YES! Beställde den och kan därför summera dagen som en riktig huslig dag!

Bloggen

Min blogg har fått klara sig själv ett tag. Jag känner mig som en svikare som lämnat den vind för våg. Kanske är det nu dags att ta upp tråden igen? Facebook och Twitter i all ära, men här kan jag ju utgjuta mitt hjärta lite utförligare...
En liten winter-tribute-picture:
Det var så kallt häromdagen att detta vackra mönster bildades på ljuset ute på morsans balkong då det var för kallt för stearinen att smälta i kanterna...

Adventsstjärnan...

Hänger i mitt fönster och sprider lite skön adventsstämning i mitt lilla hus. På Facebook utbröt en het diskussion huruvida det var OK eller ej att tända stjärnan innan lördag kväll kl 18.00 (Första adventafton). Jag tillhörde visst de liberala som tycker det INTE är ett måste att vänta... När stjärnan väl kommit på plats vore det ju lite synd att låta den hänga där mörk och dyster. Missförstå mig nu inte. Jag tycker INTE man ska börja pynta så fort affärerna får in julpyntet - i oktober redan. Men TRE ynka dagar innan första advent när snön viner runt knuten - DÅ kan en lysande stjärna göra skillnad för den som strävar hem i mörkret... I år har jag en ny stjärna från Rusta som mäter hela en meter mellan piggarna. Riktigt jättesnygg är den!

Hoppsidaisie...

...jag har visst en blogg. Kanske man ska hålla liv i den eller håller den på att självdö nu? Livet i Svedala är inte på samma plan som i Holy Land. Det är liksom lite gråare och lite vanligare här. Har kanske inte landat helt och fullt än?

Men på det stora hela känns tillvaron riktigt bra. Sitter just nu och ser eftertexterna rulla på Bridget Jones, uppföljarfilmen till dagboken. Så bra och så mycket jag! Känner igen mig så i funderingarna och våndorna. Speciellt repliken "Det känns som jag snubblat in i V.I.P.-rummet och bara väntar på att någon ska komma på mig och slänga ut mig". Har som vanligt huvudet fullt med planer och idéer, men när chefen faktiskt frågade efter dem idag stod det still och hjärnan var tömd och dränerad på klokheter. Jag som bara häromdagen tyckte att jag började få koll på läget! Ska börja skriva ner tankar någonstans så de inte försvinner på detta sätt.

Nu är snart augusti slut och jag fattar inte vart tiden tar vägen!? Det var ju nyss BÖRJAN av augusti! Hjälp!!


Gulbenkian Conferrence

Så är den numera årliga konferrensen i Gulbenkian library över, det enda som återstår är en avslutande middag med hela gänget. I år var jag med igen för att vara "Chief technician" (dvs ordna med powerpointpresentationerna och filmerna och ljudanläggningen åt alla föreläsare). Nytt för i år var att jag dessutom hade ombetts att föreläsa om "Swedish Travellers to Palestine and their encounters with Armenians in the 19th century". Naturligtvis hade min gode vän Kevork valt ut både ämne och gett mig lite innehåll att börja fundera över - men annars har jag grävt i en massa reseskildringar som jag hittat på nätet och på bibblan i Härnösand. Synd jag inte kunde ladda för ämnet på plats i Jerusalem, för SCSC är ju specialiserat på reseskildringar till the Holy Land. Hur som helst hade jag stoff tillräckligt att fylla min halvtimme med råge.

Riktigt fashinerande var det att läsa om de tidiga resenärerna, speciellt gillar jag Fredrik Hasselquist som var här 1751. Läs gärna hans bok, den finns på Google som pdf, bara att ladda ner!
"Voyages and travels in the levant"

Tyvärr var han inte så imponerad av Holy Fire och jag misstänker att då han skrev sina rapporter hem till Sverige och folk hemma kunde läsa om hans äventyr i tidningen så fick de fördomar om de orientaliskt kristna i Jerusalem - en fördom som sedan förstärktes när det på 1800-talet blev "inne" att åka hit och sedan skriva reserapporter om vad man gjort.

Annars är det trevligt att vara tillbaka i Jerusalem igen! Nu när jag överlevde min föreläsning (jag var visst lite nervös) så ska jag bara njuta av stan. Det är sisådär 30+ grader varmt och solen steker. Poolen nästa!

Selma hade koll!

Sitter och grottar ner mig i selma Lagerlöfs "Jerusalem II" och fashineras vilken råkoll hon har på läget i Jerusalem, då som nu.

Det här med att alla bråkar med alla var sannt både för hundra år sedan och nu. Selma beskriver det genom "miss Hoggs" så här när mrs Gordon och ett sällskap vill slå sig ner i Jerusalem för att verka för försoning:

"Tro mig, i den här staden kommer ni att förspilla era krafter utan att göra nytta år någon!
-Vi kan inte förstå varför det ska vara nödvändigt för människorna att leva i ständig fiendeskap i den här världen, sade mrs Gordon.
-Nej, naturligtvis förstår ni inte detta, sade miss Hoggs, men tänk nu på saken en smula! Vad är det för slags människor, som bor här? De är antingen muhammedaner eller judar eller kristna. Antag att ni, unga kvinna, vore en muhammedan!Då skulle denna plats vara en helig plats för er. ni skulle tro, att er profet hade uppstigit till himmelen just från den gamla tempelplatsen här borta, och ni skulle känna er tvungen att hata både judar och kristna, därför att ni vet, att de ingenting högre önskar än att få köra bort er från denna ort. Och om ni vore jude, mrs Gordon, då måste ni ju hata muhammedanerna, därför att de äger era fäders land, och likaså kunde ni inte fördra de kristna, därför att ni vet, att de aldrig skulle tillåta ert folk att komma till herraväldet i denna stad. Eller också mrs Gordon, är ni en kristen, men då är Jerusalem er heliga stad framför alla andra, och då måste ni hata muhammedanerna, som äger den, och judarna, som vill äga den och säga, att denna stad och detta land är deras och att ingen annan har någon rätt till dem. Men är ni kristen, måste ni vidare hata alla kristna, som inte har alldeles samma bekännelse som ni, därför att ni vet, att så snart en av dem kommer till makten här, så ska ni utan misskund bli fördriven. -Ja, så förhåller det sig med den saken och nu hoppas jag att ni är övertygad att det inte lönar sig att predika enighet i Jerusalem."


s. 38

...

"Här är det, som katoliken talar illa om protestanten, metodisten om kväkaren, luteranen om den reformerte, ryssen om armeniern. Här smyger avunden, här misstror svärmaren helbrägdagöraren, här tvistar den renlärige med kättaren, här övas ingen miskund, här hatar man för Guds högre äras skull varje människa.
   Och här finner man det man söker. Här är själajaktens Jerusalem, här är de onda tungornas Jerusalem, här är lögnens, förtalets och smädelsens Jerusalem. Här förföljer man utan vila, här mördar man utan vapen. Detta är det Jerusalem, som dödar människor."


s. 53


Om man nu drar slutsatsen att Selma hatade staden bör man läsa "Jerusalem II" och uppleva Jerusalem genom nåsfararnas och Selmas ögon, man blir överaskad och fashinerad!

Tidigare inlägg