jerusalem

Jaha. Så har man kommit varvet runt käns det som. Att jag överhuvudtaget hamnade i Jerusalem har att göra med att jag var så urbota less på allt vad skola och läroplaner heter. Ändå hamnade jag idag i läroplansdiskussioner på Betlehems universitet. Jag hade blivit ditbjuden att prata med en grupp gymnasiepojkar från en byskola från södra Västbanken. Det blev ett långt samtal om allt mellan himmel och jord. De var mycket intresserade av att dels få berätta om sin skola och den verklighet de befinner sig i och dels att höra mina åsikter om ditten och datten:

-Vad anser du om ockupationen?
-Vad gör man i Sverige på fritiden?
-Hur ser du på israelerna?
-Ser du oss som terrorister?
-Vad tycker du om vårt examensförfarande (Tauji)?
-Hur är vädret i Sverige?

Vi (jag hade med mig två utbytesstudenter från Sverige) hade fullt sjå att svara dessa mycket vetgiriga killar. Läraren hade valt ut de "brightaste" killarna att få komma på en liten tripp in till Betlehem för att träffa utlänningar att prata med och nu ville de alla testa sin engelska i "skarpt läge". De berättade i sin tur om sina vardagsproblem; soldaterna som trakasserar dem när de ska gå till och från skolan, problemen med att ha fått bytt från den jordanska till den palestinska läroplanen mitt i sin utbildning, sina stora familjer med många syskon som ska försörjas och föräldrar som kämpar för att få råd med deras skolavgifter. 

Jag vet inte vilka som var gladast efter mötet; killarna, deras lärare eller vi. Det vart tre härliga timmar med mycket skratt och mycket allvar. När vi frågade om deras framtidsplaner så ville nästan alla bli ingenjör av något slag. En ville till arabemiraten och bli soldat. Ingen verkade vilja låta ockupationen hindra dessa drömmar. Jag småmös lite av att få diskutera dessa skolfrågor igen. Ganska festligt att hamna i Betlehem och bli sentimental över skolplansdiskussioner, men det var det som hände...