Gul Asfalt אספלט צהוב ‎

Kan inte sova. Har ont i höft och knä. Tänkte jag skulle fördriva natten med att se ikapp mig på några videofilmer som jag köpte på Ben Gurion på sista resan till Holy Land för några veckor sedan. Ett tips är att besöka video- och musikaffären på Ben G´s taxfree och där fråga killarna som jobbar om tips på bra filmer. Det har inte slagit fel någon gång hittills. Kanske den här gången. Men å andra sidan är jag nu efter "Gul asfalt" ganska illamående och det är kanske ett tecken på bra film. Sån film som skakar om och berör...



Gul Asfalt består av tre kortfilmer om beduiner i Juda öken / Södra Västbanken.

Den första filmen heter "Black Spot"
I öppningsscenen får man se hur en tankbil kommer dundrande i hög hastighet nerför en backe och runt en kurva. Tankbilen körs av två israeler. De kör på en liten pojke som kommer gåendes på vägen med sin åsna. Otäckt. Det som är ännu otäckare är att när männen konstaterat att pojken är död så skyndar de att lägga honom i diket och sedan skynda sig därifrån. Liksom inga känslor att de kört på en människa. Kanske jag själv skulle handla på samma sätt om jag kört på ett rådjur? Men till och med ett överkört rådjur skulle få mig att ta till lipen... Här är det utan känslor som männen sätter sig i tankbilen för att köra därifrån. Bilen startar inte och israelerna börjar få lätt panik, speciellt som några beduinmän kommer springande. Skjuta eller inte skjuta? En av karlarna har en pistol i byxlimningen...  Den ena mannen viskar något till sin kollega. kollegan går och skruvar av ett av reservdäcken och ger till bduinerna. Beduinerna tycks nöja sig med ersättningen och avlägsnar sig. HU och FY VALE! Den enda som visar känslor för ett barna har blivit överkörd är pojkens mor som sätter sig och gråter. Jag blev så illa berörd över denna känslokyla. Dessutom finns det ingen god eller ond sida. Alla är usla. Usla israeler och usla beduiner...

Den andra filmen är "Here is not there"
Hur en beduinkvinna vill lämna sin man med sina döttrar. Hon nekas att lämna familjen, de äldsta männen som verkar bestämma allt säger ifrån. Hon flyr och jagas i öknen. Det visar sig att hon är en blond tyska som gift in sig i en beduinklan. Hinns till slut ifatt och blir tillbakatvingad. Gör en fålla till fåren (och sig själv). I slutscenen gör hon ett nytt flyktförsök. STEREOTYPISERANDE och DEMONISERANDE! Håhåjaja, det sägs på Wikipedia att filmen är "Based on a true story" och att filmen tagit sju år att skapa. Jag blir bara än mer irriterad. Kan tänka mig att många som ser filmen blir skrämda för livet för de "superfarliga och stockkonservativa beduinerna", en sanning som trumfas in i den tredje och sista kortfilmen;

Red Roofs
Den här filmen är helt gräslig. Hur beduinarbetare som jobbar på en bosättning lever. En gift beduinkvinna har en affär med en gift bosättarman. Hon upptäcks och blir svårt misshandlad av beduinerna. Bosättarmannen hör sin hund skälla och går ut för att titta. Kvinnan som är helt sönderslagen ber honom om hjälp. Han hade tydligen lovat henne en massa... Han kör iväg henne, ber en beduinman som också jobbar för honom att skjuta henne. osv... osv... Detta var den längsta av de tre filmerna och även den känns som den första filmen; bara skurkar. Ingen är god.

http://en.wikipedia.org/wiki/Yellow_Asphalt

Jag har filmen här i Docksta om någon vill låna den. Det kommer dröja mycket länge innan jag ser om den! Har du sett filmen och tycker något om den så skriv gärna en kommentar! Kanske jag totalt har missat något?!?!

Kommentarer
Postat av: G. Tikotzinsky

Om du känner för att se något som får Gul Asfalt att verka optimistisk, så prova Kinji Fukasaku's Battle Royale från år 2000.

2009-08-07 @ 22:47:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback