jerusalem

Oj, vilken fest det är här i Visby, nej: Växjö! Jag vet att jag inte kommer att kunna göra festen rättvisa, men jag känner ändå att jag måste blogga ett par smakprov...

Vaknade tidigt, klev ut i sommarvärmen och traskade iväg för att höra ärkebiskopen tala. Rejält inspirerande var det och MASSOR med folk! Detta blev inledningen till en intensiv dag av seminarier, mässor och apeller. Jag var och hörde Ylva Eggerhorn m.fl prata om "teologiska redskap mot främlingsfientlighet", Yosef Daher talade om Kairosdokumentet, Alice Bah höll ett lysande inlägg om miljön, Stefan Edman likaså... Så höll dagen på och när jag inte orkade vara intellektuell slank jag in en stund på en Wiehemässa i parken, Winnerbäckmässa på torget, minglade med goda vänner (gamla och nya), knöt kontakter och pratade om Jerusalem för ett gäng från Arnäs. Naturligtvis var jag även med på FESTEN!

Festen måste få ett eget stycke. Säger bara WOW! Man hade dukat med vita dukar i stora tältet för typ tvåtusen gäster eller så. Förrätt, varmrätt och efterrätt till rolig underhållning från en gigantisk scen. Men pricken över i var all Taybeh som någon driftig person importerat från Taybeh, Ramallah, Palestine. För vänner "i svängen" i Holy Land förstår att det nästen blir en religiös upplevelse att kunna beställa en Taybeh i baren! Jag blir typ tårögd av sentimentalitet och drömmer mig till American Colony eller Bulgurghij. ÅÅååååååå.....

Klockan elva var det sedan dags för att (för min del) avsluta världens fest med en "Kristina från Dufvemålamässa" i domkyrkan. Tayben i all ära, men den här mässan var en riktig höjdare! ÅÅåååååå.... igen! Själva kommunionen ramades in med sång och musik från musikalen samt textläsning (både dikter, monologer och bibelläsning). WOW!

Kristinas ängsliga undran i "Du måste finnas" var gripande och jag såg ganska många som diskret torkade en tår. Sändningen var det som jag fastnade allra mest för - vi skulle "Ut i det okända" (här pekade talaren mot kyrkdörrarna) och liknade oss vid ett skepp som ligger för ankar vid en brygga. "Om vi ligger så länge att vi börjar tro att båten är ett hus är det dags att ge sig av, om båten börjar få rötter ner i dyn under bryggan måste vi bejaka seglarsjälen..." Nåt sånt sa han och DÅ var det plötsligt jag som fick gnugga en tår.




När jag såg ljusbäraren i glas i domkyrkan kunde jag inte låta bli att göra en egen liten tolkning. Figuren närmast är jag som likt Kristina står som ett frågetecken och undrar över både Guds och min egen existens. Figuren längre bort är Jesus (men det ser väl alla?).

Du fördrev mig Gud.
Från mitt hemland slets jag bort.
Här är jag en flykting och en främling, och det ödet finner jag mig i.
Men du tog mitt barn, och du tar mej från min man,
jag kan inte längre se en mening.
Vad är det du vill? vad ska jag tro?


Tanken är svindlande, framför mig gapar en avgrund.
Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej.
Frågan är väckt och nu darrar min själ innför svaret.
Att du inte finns till, fast jag trodde på dig.


Vem skulle hjälpa mig uthärda livet härute?
Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få?
Vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden?
Om du inte fanns till, ja vad gjorde jag då?


Nej du måste finnas, du måste. Jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.
Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting. Om du inte fanns.


Aldrig förut har jag haft dig i tal eller tanke.
Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så.
Ordet är om, om jag bett alla böner förgäves?
Om du inte finns till vad ska jag göra då?


Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta?
Friden i själen, ja vem skulle skänka mig den?
Vem skulle så ta emot mig till slut efter döden?
Om du inte fanns till, vem tog hand om mig sen? 


Nej, du måste finnas, du måste, jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.
Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting. Om du inte fanns


Du måste finnas du måste, hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting.
Om du inte fanns.