Rullstol

Blunda och visualisera en rullstol för ditt inre... Hur går dina tankar? Är det en mörk hemsk tingest som stackars invalider tvingas sitta i eller ett coolt sportredskap som tex Svenska landslaget i rullstolsbasket använder sig av? Eller kanske nånting däremellan? Är det ett hot eller en möjlighet?

Det skulle vara mycket intressant att få ta del av några tankar kring det här.

Igår hämtade jag ut en rullstol från hjälpmedelscentralen i ullånger. En liten smidig och lättkörd sak i blå metallic. Varken ful eller snygg. Jag provkörde den här hemma under gårdagkvällen för att komma underfund med kapaciteten. Svänga höger, vänster, köra framlänges och baklänges. Köra över sladdriga mattor och över trösklar. Köra ut på balkongen och klämma fingrarna. Gå upp och vända på bakhjulen mm mm. Ganska kul och intressant.

VADNUDÅVARFÖRDÅ? Kanske du undrar. Mina knän är kassa och mina höfter är kassa. Ingen omedelbar katastrof, men då armbåge och axel far illa av kryckgång har jag blivit lite begränsad när det gäller att ta mig längre sträckor. Ska jag till Stockholm är jag ganksa slut efter att ha tagit mig från T-centralen till tex Sergels torg.

Så en rullstol blir för mig en tillgång nästa gång jag far till Stockholm eller ska "gå på stan". Men jag märker när jag resonerar med en del att det inte alla delar min okomplicerade syn på rullstolen. Det är en del fördomar som jag kommer att få brottas med - folk som tror jag är invalid inte bara när det gäller höft och knä - utan att jag kanske är dum i huvudet också.

Jag funderar en del över tillgängligheten i våra kyrkor - som stiftspedagog skulle det vara en intressant uppgift att ta tag i. Hur kommer man in i kyrkan om man har ett handikapp? Trappor och ytterdörrar går nog att fixa, slippa sitta i gången utanför bänkskranken hoppas jag att man har tänkt till om. Men hur fungerar det om nån i tex rullstol ska medverka i gudstjänsten? läsa en text? Är ambon sänkbar? Syns man när man sitter ned längst fram i kyrkan? Hur är det med bemötandet? Ser man de handikappade som ett hot eller som en resurs? Tillåter man en rullstolsburen person vara en aktiv medskapare eller reduceras man till en passiv åskådare?


Kommentarer
Postat av: Evamaria

Kolla in Handisams sida och deras 3 filmer om tillgänglighet:

http://www.handisam.se/Tpl/Movies____654.aspx

Jag tycker de är sååå på träffen! :)



Eftersom mina släktingar hamnat i rullstol så tycker jag att dte är lite mer praktiskt att de är där än att ha ont och inte kan hänga med på saker. Så bra att langa tunga saker i knät också :) Pappa ex kan nu komma ut och "gå" härliga långa promender med mig och bli stimulerad :) Dessutom låter din stol cool! Enjoy it!

2010-03-31 @ 18:34:32
Postat av: Stina, Sara och Kalle

Heja Maria!

Jag har alltid beundrat rullstolsburna. De är närmare marken och därför nära verkligheten. Fördomen är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Och är ett uttryck för okunnighet och rädlsa. För den fördomsfulle vore kanske besök hos psykologen vägen till befrielse.

Krya på dig Maria. Hoppas att dina knän och höften blir bra snart.

Stina, Sara och Kalle.

2010-03-31 @ 23:12:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback