Biskop Tony
Var på begravning igår i Storkyrkan, Stockholm. Det var Härnösands förre biskop Tony som skulle begravas. Han slutade strax innan jag började på stiftet så jag fick aldrig tillfälle att möta honom i jobbet. Men trots att han inte finns mer på jobbet "live", så finns han närvarande i samtal och tankar. Dessutom har han satt sin prägel på stiftet så därför beslöt jag mig att följa med till Stockholm för att få reda på mer om denne man.
Bilden som växer fram fashinerar mig. Trots att han var tydligt populär vart han än kom verkar det som om det aldrig steg honom åt huvudet. Självaste Kungen och Silvia var en av säkert tusentals som skickat kondoleansbrev eller skrivit i någon kondoleansbok! Men det är verkligen inte en "pamp" som växer fram av alla berättelserna, utan mer en här-och-nu människa som såg alla omkring sig och hade förmågan att se och behandla alla människor som lika.
En egenskap som är gemensamma nämnaren hos personer jag beundrar är förmåga att kombinera humor och fniss med djup och kunnighet. Sån som jag vill vara. En sån som jag nu är ganska säker på att Biskop Tony var.
Ta till exempel historien om hur en medförfattare ville kolla huruvida Biskopen korrekturläste eller ej (det verkade gå lite väl snabbt ibland) - och gjorde "sök och ersätt" på kapitlet om Mikaelidagen. Sök: änglar, ersätt med: Älgar. Texten blev hysterisk kul; Ärkeälgarna, Älgen Gabriel, de tre Älgarna... osv. Här skulle biskopen kunna ha blivit sur över att kompisen satte dit hans knapphändiga korrekturläsning, men icke! Biskopen brast ut i gapflabb. Och lika lite som han korrekturläste böcker korrekturläste han människor. Han letade inte fel hos människorna han mötte, han såg till helheten. Wow. Så klokt och verkligen ett ideal att försöka ta efter!
Ett tiotal kaftanprydda prällar (och jag + civila i svarta begravninskläder) gjorde att det påminde något om processioner i Holy City när vi traskade över till Storkyrkan. Tror jag ska föreslå att vi handlar in några fezar och sätter på några så vi får ett par stiftskawasser. Ett förslag bara...
Bilden som växer fram fashinerar mig. Trots att han var tydligt populär vart han än kom verkar det som om det aldrig steg honom åt huvudet. Självaste Kungen och Silvia var en av säkert tusentals som skickat kondoleansbrev eller skrivit i någon kondoleansbok! Men det är verkligen inte en "pamp" som växer fram av alla berättelserna, utan mer en här-och-nu människa som såg alla omkring sig och hade förmågan att se och behandla alla människor som lika.
En egenskap som är gemensamma nämnaren hos personer jag beundrar är förmåga att kombinera humor och fniss med djup och kunnighet. Sån som jag vill vara. En sån som jag nu är ganska säker på att Biskop Tony var.
Ta till exempel historien om hur en medförfattare ville kolla huruvida Biskopen korrekturläste eller ej (det verkade gå lite väl snabbt ibland) - och gjorde "sök och ersätt" på kapitlet om Mikaelidagen. Sök: änglar, ersätt med: Älgar. Texten blev hysterisk kul; Ärkeälgarna, Älgen Gabriel, de tre Älgarna... osv. Här skulle biskopen kunna ha blivit sur över att kompisen satte dit hans knapphändiga korrekturläsning, men icke! Biskopen brast ut i gapflabb. Och lika lite som han korrekturläste böcker korrekturläste han människor. Han letade inte fel hos människorna han mötte, han såg till helheten. Wow. Så klokt och verkligen ett ideal att försöka ta efter!
Ett tiotal kaftanprydda prällar (och jag + civila i svarta begravninskläder) gjorde att det påminde något om processioner i Holy City när vi traskade över till Storkyrkan. Tror jag ska föreslå att vi handlar in några fezar och sätter på några så vi får ett par stiftskawasser. Ett förslag bara...
Kommentarer
Trackback