Gästfrihet
Måste utgjuta mig lite över den översvallande gästfriheten i Holy Land! Detta är både hur trevligt som helst och hur frustrerande som helst. Vart man än går blir jag bjuden på kaffe eller thé. Ikväll blev jag och stipendiaterna bjudna på storslagen trerätters brakmiddag med vin och kaffe efteråt bara för att ena stipendiaten kände en kompis till en av kyparna (!!!). Trevligt, men samtidigt jättejobbigt. Gränsen mellan att njuta och utnyttja denna översvallande gästfrihet är ibland hårfin. För att det skulle kännas helt rätt lämnade jag en fetdrix under ett fat, för än är det lite "mellanmjölk från mellanlandet" i mig.
Efter middagen ringde jag en av "mina" taxikillar som körde hem mig. Det är ganska trevligt att nyttja samma chaufför gång efter gång, för då kan man språka om lite djupare saker än "Where you from?". Då A. släppte av mig där jag bor sa han att han gärna kör mig, "när jag vill" och "jag behöver inte betala om jag inte kan". Återigen växer min misstänksamhet fram. Vad menar han med det? Är det enbart gästfrihet eller är det andra undertoner? Eller är det bara jag med min fantasi som diktar ihop vad han kan tänkas vilja...
Nu under bloggen har jag dock fått bevittna annat mottagande... Hörde sirener tjuta utanför så jag gick ut på balkongen för att kolla vad det var. Det visade sig vara en ambulans som körde med sirener och blåljus snett förbi mig och mot checkpointen. Av farten att döma antog jag det var riktigt skarpt läge. Stackare, tänkte jag - hoppas det går bra. Då ambulansen kom till Checkpointen blev den stående i ungefär två minuter. Har man bråttom är två minuter en evighet. Är man allvarligt sjuk i en ambulans med sirener och blåljus kan två minuter vara skillnaden mellan liv och död. Här stod ambulansen och VÄNTADE i två minuter för att passera en kontroll där ambulansmännen och patientens pass ska bli kollade. Konstig värld. Klart man kan säga att det kanske är en självmordsbombare som kanske är på väg att smugglas ut med ambulansassistans, men detta mottagande skapar en sådan frustration att det istället kan LEDA till att folk blir rejält förbannade... Och vad kan hända då?
Efter middagen ringde jag en av "mina" taxikillar som körde hem mig. Det är ganska trevligt att nyttja samma chaufför gång efter gång, för då kan man språka om lite djupare saker än "Where you from?". Då A. släppte av mig där jag bor sa han att han gärna kör mig, "när jag vill" och "jag behöver inte betala om jag inte kan". Återigen växer min misstänksamhet fram. Vad menar han med det? Är det enbart gästfrihet eller är det andra undertoner? Eller är det bara jag med min fantasi som diktar ihop vad han kan tänkas vilja...
Nu under bloggen har jag dock fått bevittna annat mottagande... Hörde sirener tjuta utanför så jag gick ut på balkongen för att kolla vad det var. Det visade sig vara en ambulans som körde med sirener och blåljus snett förbi mig och mot checkpointen. Av farten att döma antog jag det var riktigt skarpt läge. Stackare, tänkte jag - hoppas det går bra. Då ambulansen kom till Checkpointen blev den stående i ungefär två minuter. Har man bråttom är två minuter en evighet. Är man allvarligt sjuk i en ambulans med sirener och blåljus kan två minuter vara skillnaden mellan liv och död. Här stod ambulansen och VÄNTADE i två minuter för att passera en kontroll där ambulansmännen och patientens pass ska bli kollade. Konstig värld. Klart man kan säga att det kanske är en självmordsbombare som kanske är på väg att smugglas ut med ambulansassistans, men detta mottagande skapar en sådan frustration att det istället kan LEDA till att folk blir rejält förbannade... Och vad kan hända då?
Kommentarer
Trackback