Uppsala
Igår redan anlände jag till Uppsala - ärkestiftet (kan det heta så???). Innan har det för mig varit studentstaden Uppsala. Det var så trevligt att återse min kära studentstad som jag bodde i 1985-1995! Jag HAR varit här sedan 1995, men det var ändå några nya saker som jag noterade. På Vaksala torg låg plötsligt en ENORM kubisk byggnad i glas och stål! "Musikens hus" eller vad byggnaden nu heter. Imponerande! Sist jag var på Vaksala Torg var det en byggarbetsplats där.
Hela dagen satt jag och ett gäng kollegor från olika stift och diskuterade volontärverksamhet, ideellla medarbetare mm i Svenska Kyrkan. Det var mycket intressant att följa med i diskussionerna. Jag kände att jag inte kunde bidra med så mycket än, då huvudet fullkomligt snurrade av begrepp och organisationer. Nationellt plan, regionalt plan och ute i församlingarna - det finns många dimensioner i vart man sätter fokus. Jag kände hur jag blev inspirerad att få åka runt i kontrakten och träffa folket "ute i verksamheten" (som man säger man på skolan)!
En grej som var mer kul än pinsam hände mig på lunchen som jag måste få berätta om, det är en anekdot som är alltför dråplig att jag inte kan hålla inne med den: I lunchmatsalen såg jag en man som kändes så bekant på något sätt. Jag funderade och funderade på VART jag kunde ha sett honom förut. Kanske i Jerusalem? Kanske på teologen i Uppsala...? Då jag inte kunde erindra mig var, frågade jag en kollega om hon möjligen visste vem det var. I mungipan väste hon: "Det är Ärkebiskopen". Hoppsansa! Vad hade jag egentligen väntat mig? Att Ärkebiskopen ALLTID går runt iförd mitra, full skrud och går med kräklan i handen?
Hela dagen satt jag och ett gäng kollegor från olika stift och diskuterade volontärverksamhet, ideellla medarbetare mm i Svenska Kyrkan. Det var mycket intressant att följa med i diskussionerna. Jag kände att jag inte kunde bidra med så mycket än, då huvudet fullkomligt snurrade av begrepp och organisationer. Nationellt plan, regionalt plan och ute i församlingarna - det finns många dimensioner i vart man sätter fokus. Jag kände hur jag blev inspirerad att få åka runt i kontrakten och träffa folket "ute i verksamheten" (som man säger man på skolan)!
En grej som var mer kul än pinsam hände mig på lunchen som jag måste få berätta om, det är en anekdot som är alltför dråplig att jag inte kan hålla inne med den: I lunchmatsalen såg jag en man som kändes så bekant på något sätt. Jag funderade och funderade på VART jag kunde ha sett honom förut. Kanske i Jerusalem? Kanske på teologen i Uppsala...? Då jag inte kunde erindra mig var, frågade jag en kollega om hon möjligen visste vem det var. I mungipan väste hon: "Det är Ärkebiskopen". Hoppsansa! Vad hade jag egentligen väntat mig? Att Ärkebiskopen ALLTID går runt iförd mitra, full skrud och går med kräklan i handen?
Juppmele
Idag lärde jag mig ett ord på sydsamiska; Juppmele. Det betyder Vår Fader. eller Gud.
Idag var jag på samisk mässa i Örnsköldsviks kyrka tillsammans med min chef och biskopen. Det är så spännande och intressant att se mångfalden av aktiviteter i stiftet! Mässan var startskottet för en samisk jubileumsvecka i Örnsköldsvik och dagen till ära hade man smyckat kyrkan i de samiska färgerna blått-grönt-rött-gult. Över altaet reste sig dessa färger som en luftig och svävande kåta som sträckte sig mot taket. Från dopfunten "rann" en fjällbäck av blått tyg. Från predikstolen fanns ett kors med dessa färger. Trevligast var att så många samer var där i sina folkdräkter - sprakande färger överallt!
Processionen i början av gudstjänsten var mycket fin - renskällor, kör och prästerna + biskopen i full skrud! Jag fick lite svensk-Jerusalemfeeling. Kul att vi också har processioner ibland, även i Sverige!
Tre joikar fanns med i gudstjänsten; efter predikan, en joikad tackbön och en kärleksjoik som postludium, så passande då det ju är alla hjärtans dag idag också! Myyyyysigt!
Idag var jag på samisk mässa i Örnsköldsviks kyrka tillsammans med min chef och biskopen. Det är så spännande och intressant att se mångfalden av aktiviteter i stiftet! Mässan var startskottet för en samisk jubileumsvecka i Örnsköldsvik och dagen till ära hade man smyckat kyrkan i de samiska färgerna blått-grönt-rött-gult. Över altaet reste sig dessa färger som en luftig och svävande kåta som sträckte sig mot taket. Från dopfunten "rann" en fjällbäck av blått tyg. Från predikstolen fanns ett kors med dessa färger. Trevligast var att så många samer var där i sina folkdräkter - sprakande färger överallt!
Processionen i början av gudstjänsten var mycket fin - renskällor, kör och prästerna + biskopen i full skrud! Jag fick lite svensk-Jerusalemfeeling. Kul att vi också har processioner ibland, även i Sverige!
Tre joikar fanns med i gudstjänsten; efter predikan, en joikad tackbön och en kärleksjoik som postludium, så passande då det ju är alla hjärtans dag idag också! Myyyyysigt!
Mässa (igen)
Den trogne bloggläsaren som följt med vecka efter vecka när jag beskrivit processionen i Holy Sepulchre kan nu kanske märka att jag bytt spår. Numera kan det hända att det är onsdagens morgonmässa som hamnar i focus för mina funderingar. Varje onsdagsmorgon firas mässa i Härnösands Domkyrka, och som anställd i kyrkan får jag gå på den på arbetstid! Så trevligt och sån bra rytm det blir på veckan på detta vis!
Idag var det första gången jag var på en mässa på teckenspråk! Helt fantastiskt! Det gav en helt annan dimension att se liturgin i tecken. Gudstjänsten taltolkades simultant så det var lätt att följa med. Jag fashinerades över vissa tecken som var konkreta, tex "led mig" - prästen tog tag i en hand med den andra... I psalmerna "sjöng" de hörselskadade med genom tecken - det blev som en stilla spontandans i bänken framför mig. Vackert! Bäst av allt var det att gå fram och ta emot nattvarden och få "Kristi kropp för dig utgiven" tecknad istället för talad.
Man tänker mer på ordens innebörd när talet inte skymmer. Jag hoppas jag får fler tillfällen att vara med om en tecknad gudstjänst!
Läs denna intervju!
Idag var det första gången jag var på en mässa på teckenspråk! Helt fantastiskt! Det gav en helt annan dimension att se liturgin i tecken. Gudstjänsten taltolkades simultant så det var lätt att följa med. Jag fashinerades över vissa tecken som var konkreta, tex "led mig" - prästen tog tag i en hand med den andra... I psalmerna "sjöng" de hörselskadade med genom tecken - det blev som en stilla spontandans i bänken framför mig. Vackert! Bäst av allt var det att gå fram och ta emot nattvarden och få "Kristi kropp för dig utgiven" tecknad istället för talad.
Man tänker mer på ordens innebörd när talet inte skymmer. Jag hoppas jag får fler tillfällen att vara med om en tecknad gudstjänst!
Läs denna intervju!
Hemtam
Nu är jag plötsligt inne på fjärde veckan som stiftsmedarbetare. Hur gick det till? På ett sätt känns det som jag kom igår. På ett annat sätt börjar jag nu känna mig hemtam på jobbet.
En stor skillnad mot Parkskolan är fikadisciplinen. På Park kunde jag - om jag hade en seg dag - börja fika vid niosnåret. Kvart över kommer de flesta för sin slurk kaffe och hal/tjugo i tio går det första gänget på sina lektioner medan man lugnt fikar vidare med de som då kommer från sina lektioner. Plötsligt var då klockan halv elva och man kunde förbereda sig för lunchen som är vid elvasnåret... På SK (Stiftskansliet) går man som trädd på ett snöre till kaffedrickandet halv tio och reser sig som en man två minuter i tio för att återgå till arbetet.
Säger bara WOW. För att bättre kunna inskolas i denna rutin har jag nu satt outlooken att plinga till när det är dags, vill ju inte få IG i fikakonst.
En stor skillnad mot Parkskolan är fikadisciplinen. På Park kunde jag - om jag hade en seg dag - börja fika vid niosnåret. Kvart över kommer de flesta för sin slurk kaffe och hal/tjugo i tio går det första gänget på sina lektioner medan man lugnt fikar vidare med de som då kommer från sina lektioner. Plötsligt var då klockan halv elva och man kunde förbereda sig för lunchen som är vid elvasnåret... På SK (Stiftskansliet) går man som trädd på ett snöre till kaffedrickandet halv tio och reser sig som en man två minuter i tio för att återgå till arbetet.
Säger bara WOW. För att bättre kunna inskolas i denna rutin har jag nu satt outlooken att plinga till när det är dags, vill ju inte få IG i fikakonst.