Boktips 3
Har igår och idag med några avbrott sträckläst Jan Guillous senaste roman "Madame Terror". Äntligen har Guillou låtit Carl Hamilton sluppit från sin strand i La Jolla och fått något utmanande att göra!
När jag först hörde nån TV-intervju med Guillou där han beskrev hur PLO i boken skaffat sig en Ubåt tyckte jag att det nog brunnit lite i huvudet på författaren. Men nu efter några timmars trevlig läsning lutar det snarare på att han skulle funka bra som "mastermind" om det gällde att få till en fred i Israel/Palestina. Och det säger inte lite det...
Som vanligt är Guillou skarp och svidande i sin samhällskritik. Han sågar Bush vid fotknölarna och sträcker långfingret till alla västvärldens arroganta inställning till araber. Framför allt tillför boken mycket tänkvärt när det gäller begreppet terrorism. Vem är är terrorist? I alla fall inte den som har tjusigast vapen och uppför sig bäst...? Har man stark makt och hög moral blir det svårt att bli kallad terrorist är sensmoralen som Guillou skickligt och pedagogiskt för fram. Mediernas betydelse i krig blir då oerhört viktigt. Det gäller ju att visa vilken gentlemannastridis man är om man ska ha framgång inte bara på slagfältet, utan även där besluten fattas.
Här och där kommer inlägg i den aktuella debatten som gör att man helst ska läsa boken när den är färsk:
"Att Hamas segrat i de palestinska parlamentsvalen var förvisso en olycka, mest därför att det gav Israel en ursäkt att avbryta alla fredsförhandlingar och bygga sin apartheidmur, "säkerhetsbarriären", färdig i lugn och ro. Man förhandlade ju inte med terrorister, inte ens sådana som valt den exceptionellt ovanliga terrormetoden att vinna ett demokratiskt val" (sid 330).
Nu väntar jag med spänning på att "U-1 Jerusalem" åter ska dyka upp i en uppföljande roman. Tyvärr får jag förmodligen vänta förgäves då Guillou sett till att "framtiden redan har varit". Men roligt var det så länge boken varade. Tack Guillou!
När jag först hörde nån TV-intervju med Guillou där han beskrev hur PLO i boken skaffat sig en Ubåt tyckte jag att det nog brunnit lite i huvudet på författaren. Men nu efter några timmars trevlig läsning lutar det snarare på att han skulle funka bra som "mastermind" om det gällde att få till en fred i Israel/Palestina. Och det säger inte lite det...
Som vanligt är Guillou skarp och svidande i sin samhällskritik. Han sågar Bush vid fotknölarna och sträcker långfingret till alla västvärldens arroganta inställning till araber. Framför allt tillför boken mycket tänkvärt när det gäller begreppet terrorism. Vem är är terrorist? I alla fall inte den som har tjusigast vapen och uppför sig bäst...? Har man stark makt och hög moral blir det svårt att bli kallad terrorist är sensmoralen som Guillou skickligt och pedagogiskt för fram. Mediernas betydelse i krig blir då oerhört viktigt. Det gäller ju att visa vilken gentlemannastridis man är om man ska ha framgång inte bara på slagfältet, utan även där besluten fattas.
Här och där kommer inlägg i den aktuella debatten som gör att man helst ska läsa boken när den är färsk:
"Att Hamas segrat i de palestinska parlamentsvalen var förvisso en olycka, mest därför att det gav Israel en ursäkt att avbryta alla fredsförhandlingar och bygga sin apartheidmur, "säkerhetsbarriären", färdig i lugn och ro. Man förhandlade ju inte med terrorister, inte ens sådana som valt den exceptionellt ovanliga terrormetoden att vinna ett demokratiskt val" (sid 330).
Nu väntar jag med spänning på att "U-1 Jerusalem" åter ska dyka upp i en uppföljande roman. Tyvärr får jag förmodligen vänta förgäves då Guillou sett till att "framtiden redan har varit". Men roligt var det så länge boken varade. Tack Guillou!
Kommentarer
Trackback