jerusalem

Min väg till och från mitt arbete är väl värt att blogga om! Idag tog det två och en halv timme att komma hem. Ungefär samma tid det tar att flyga till Stockholm från Övik (inklusive buss, väntetid och arlanda express).

Jag börjar strosa ner längs "David street". Detta är en smal gata i gamla stan med fullt av små affärer. Tyger, kläder, keramik, halsband, armband, julstjärnor, mässingsarbeten, caféer, växlingskontor, osv. osv. Då jag inte rusar fram pga mitt knä och trapporna och då jag faktiskt riktigt stortrivs i miljön blir jag stoppad här och där med "Do you want to see inside?", "No charge for looking" och "Where you from?". Jag skulle kunna bara Jalla på och säga "Khalas". Men det känns dels lite oartigt och dels är det ju trevligt att surra en stund och kika lite... Efter typ 40 meter från min arbetsplats vinkar en snygging in mig i sin shop och visar underbara sjalar i alla tänkbara färger. Då jag gick bet på förra "pashminasjalen" jag köpte (100% polyester för 150 shekel) var jag nu fast beslutsam att jag skulle lyckas skaffa "äkta vara". Misstänksamt hittade jag då Sjalen! Underbara färger, varm och gosig. Tips från Kent var att elda lite på sjalen. Om det bara sotade till är det ull, om det blir plastigt är det polyester. Shopägaren var med på noterna och eldade lite på en frans. Bara sot! Jag slog till! Ska inte nämna priset för jag befarar att jag ändå blev lite upplurad. Men faktiskt är det helt OK då jag verkligen gillar mitt fynd. Härnere värderas varan efter hur åtråvärd den är för köparen. Då jag gillar sjalen så mycket så är den värd det jag betalade.

Efter sjalköpet hamnade jag på något vis i nästa shop. Där handlade jag ingenting, men satt och surrade med en trevlig äldre man en bra stund. Han var riktigt filosofisk och vi diskuterade den politiska situationen, israelernas företagsamhet, livets mening och beduinlivet i Negevöknen kontra samernas liv i Lappland. Typ en timmes utläggningar kring dessa saker. Naturligtvis stjälpte vi i oss lite kaffe som han bjöd på. En trevlig tanke kring gästfriheten formulerade Munir: "När man träffar någon är det som att man planterar ett frö till en planta. När man senare stannar till och pratar eller dricker kaffe tillsamans är det som att man vattnar denna planta. Med tiden och om man vill växer sedan vänskap fram." Klok tanke som jag gick länge och filosoferade på...

Efter detta samtal försökte jag få upp farten lite eftersom jag ville komma hem innan det blev mörkt. Han 30 meter innan nästa skickliga inkastare/shopägare fick in mig i sin affär. Skulle sälja halsband till mig av äkta beduindesign. Det visade sig att det var Munirs brorson. Efter typ en kvart tog jag mig därifrån med intakt plånbok. Svängde senare av David street och styrde kosan mot Damaskusporten. Den vägen är lite lättare att promenera på eftersom det inte är så många souvenirbutiker där utan mer vad "vanligt" folk handlar. Här trängs skoaffärer, väskaffärer, DVD-stånd, underkläder, caféer, shwarma-stånd, grönsakshandlare, godisaffärer, apotek, musikaffärer, slöjshopper... Handlade "Narnia" på DVD för 20 shekel. Tyvärr fick jag inte sedan igång den. Måste vara värsta piratkopian! Dessutom fel region för min dator...

Tog mig ur gamla stan och upp på Salla-e-din street. In på ett litet supermarket där jag hittade "diet-chokladmjölk 0%fett!" Naturligtvis tyckte jag att jag behövde en sådan! Mums! Tog sedan bussen till Beit Hanina. Denna resa kostar 3,5 shkel (ca 6 kronor). Lyckades smula sönder biljetten medan jag satt i andra tankar. Då kom en biljettkontrollant! Jag lyckades dock charma mig ur situationen...

När jag nästan var framme vid Checkpointen där jag brukar hoppa av bussen var det en trafikolycka. Tre polisbilar och två militärjeepar var också där. Stor åskådarskara! Såg inga skadade dock. Hoppade av bussen och sneddade över en stenåker och kom hem.

Nu en dietchokladmjölk senare förundras jag lite över livet här. ALLT känns nytt och bara att manövrera fram och tillbaka till jobbet är en upplevelse. Det är nog därför jag är så trött på kvällarna? Dock gillar jag livet skarpt härnere och känner mig mer och mer "hemtam". Börjar urskilja lite vad folk talar om på arabiska och ljudar mig fram på de hebreiska skyltarna. Parkskolan börjar kännas riktigt avlägsen så jag blir så glad över de mail och kommentarer jag får från elever och kollegor! Fortsätt så, då vattnar ni vår gemensamma planta...