jerusalem

Det blev god uppslutning på festen, lokalen var fylld till sprängningsgränsen! När alla gästerna var på plats, jag stod ganska nära trappan upp, såg jag Teofilus III nere i trappan med sitt sällskap av biskopar!!! Det gick som en elektrisk stöt genom de i lokalen när han några sekunder senare gjorde entré! Självaste Patriarken av Jerusalem går aldrig på mottagningar som denna. Och här kom han! Helt ofattbart och en ENORM ära för SCSC, Kent och mig! Jag har försökt grunna på om det överhuvudtaget finns något att jämföra med i Svensk kontext? Kanske om Kungen kom på besök om jag skulle bli rektor på en folkhögskola? Har ingen aning om det är en ok jämförelse, men åtskilliga ögon spärrades upp igår kväll…

Det blev också ett kyrkohistoriskt ögonblick eftersom vi också förärades närvaron av den armeniske biskopen. Här träffades alltså två kyrko(topp)ledare för första gången, de är lite i luven på varandra om vem som har det egentliga mandatet att vara bevakare av de Jerusalems ”holy places”. Och var äger sammanstrålningen rum…. Jo, på SCSC med mig som tillträdande direktor!

Allt detta gjorde mig aningens knäsvag när jag skulle vingla upp på de nyinhandlade glitterpjuksen och leverera mitt treminuterstal. Dessutom hade tidigare talare gjort så att mitt var lite passé genom att hålla tal på temat ”drömmar”, vilket givetvis var min idé också och som jag redan hade klottrat ned några rader om. Som bekant är jag ju en vän av tröskelpedagogiken, så efter de inledande ”Your beautitude, your exelencies, friends, relatives and collegues…” så drog jag till med: ”As you already just have heard, this is the place full of dreamers…” Sedan har jag int längre så mycket minne av vad jag fick ur mig, men jag slutade med två nyinlärda arabiska fraser: ”Ahlan wa sahlan, fi kom che mi an. Inshalla tinbusstu mana fi häthihi a leila” Typ: välkomna allihopa, jag hoppas ni får en trevlig kväll.

Så här kvällen efter Kvällen (och efter nytt party i Betlehem) undrar jag stilla: Kommer jag NÅGONSIN komma i närheten av denna kväll?