jerusalem

Söndag förmiddag och jag sitter och filosoferar över fenomenet "Herrskap och tjänstefolk". Man kan säga att jag lever "det ljuva livet" i holy land, för i skrivande stund har jag husa. Hur skämmigt som helst egentligen. Saken är den att det är dammigt i Holy land och under de dryga två månader som jag har varit hemma har dammet lagt sig som en hinna över allt i min lägenhet. Städning är inte min jenre och speciellt nu med ovigt knä drar jag mig för denna syssla. Därav har jag en kvinna som just nu städar igenom min lägenhet. Jag kanske borde ligga på en soffa och käka praliner eller nåt och riktigt njuta av att jag tillhör de besuttna som kan ha råd med denna lyx, men faktum är att jag tycker det är ganska jobbigt. Jag försöker istället se ut som jag jobbar, men vem lurar jag när jag har "så ska det låta" på webb TV och bloggar några rader?

Borde kanske fly fältet (huset) och fara in till Jerusalem istället, men S vill inte jobba i öde lägenhet så jag håller mig hemma. En bra grej med S är att hon pratar INGEN engelska alls utan jag tvingas konversera helt och hållet på arabiska. Faktiskt går det riktigt hyffsat. Typ: S undrade om mitt knä, jag: Ahhh, naam eindi rokbe jdida in metallic. Funny ektir when ana min mataar. Security shorta surprised when rokbe "bip bip" in metal detektor". Snacka om arabglish! S skrattar stort och vi tar oss en kopp kaffe.