Patriark och öken
Ännu en dag fylld med intressanta händelser! Var på morgonen till Patriarken Teofilos III med en ortodox grupp från Sverige. Vi fick komma in i hans mycket tjusiga mottagningsrum och blev bjudna på både stänkare, godis och juice. Samtalade om de senastedagarnas oroligheter plus på huruvida "vanliga svenskar" är intreserade av ortodox kristendom. Mycket spännande samtal!
Efteråt strosade vi runt i patriarkatet och kom up på ett tak med vacker utsikt över gravkyrkan som ligger kloss i kloss med patriarkatet.
Taket på grav- och uppståndelsekyrkan (Holy Sepulchre) sett från det grekortodoxa patriarkatet.
Efteråt begav sig Maria och jag ut i öknen med två vänner från Beit Sahour. Vi hade länge pratat om att "vi en dag borde göra oss en tur till öknen". Nu idag blev det äntligen av! Vi åkte till det avlägsna Mar Sabaklostret. snacka om vykortsliknande omgivning! Det kändes som att hamna i nån Indiana Jonesfilm när vi gick längs bergväggen ner för att komma till en balkongliknande utkiksplats. Väl där satt vi och spanande på solnedgången och drack några öl. En del skratt och en del allvar blev det.
Mar Saba. Hit får bara män komma in. Det hela började på 400-talet att eremiter begav sig ut i öknen för att meditera. Efter ett bra tag blev man organisserade i kloster, men som detta, ibland på avlägsna ställen. Detta för att "komma nära Gud" i det kala landskapet. Plockar man bort larm och stök som en stad erbjuder kan man lättare fokusera på "den inre resan" och på Gud. I bakgrunden längs bergssidan ser man hålor, i dessa grottor satt de första ökenfäderna här.
Här satt vi och diskuterade livet och politiken...
Efteråt strosade vi runt i patriarkatet och kom up på ett tak med vacker utsikt över gravkyrkan som ligger kloss i kloss med patriarkatet.
Taket på grav- och uppståndelsekyrkan (Holy Sepulchre) sett från det grekortodoxa patriarkatet.
Efteråt begav sig Maria och jag ut i öknen med två vänner från Beit Sahour. Vi hade länge pratat om att "vi en dag borde göra oss en tur till öknen". Nu idag blev det äntligen av! Vi åkte till det avlägsna Mar Sabaklostret. snacka om vykortsliknande omgivning! Det kändes som att hamna i nån Indiana Jonesfilm när vi gick längs bergväggen ner för att komma till en balkongliknande utkiksplats. Väl där satt vi och spanande på solnedgången och drack några öl. En del skratt och en del allvar blev det.
Mar Saba. Hit får bara män komma in. Det hela började på 400-talet att eremiter begav sig ut i öknen för att meditera. Efter ett bra tag blev man organisserade i kloster, men som detta, ibland på avlägsna ställen. Detta för att "komma nära Gud" i det kala landskapet. Plockar man bort larm och stök som en stad erbjuder kan man lättare fokusera på "den inre resan" och på Gud. I bakgrunden längs bergssidan ser man hålor, i dessa grottor satt de första ökenfäderna här.
Här satt vi och diskuterade livet och politiken...
Kommentarer
Trackback