jerusalem

Nej, livet är ingen öken, men Anna och jag hade det livat i öknen igår (Oj, vad fyndigt...?)


Anna och jag stötte ihop på Henry´s och satt och surrade en stund på eftermiddagen. Sedan tyckte vi båda att det skulle sitta fint med en liten utflykt i Annas snygga bil. Ja, vi drar till Beit Sahour! sa Anna. Jo, tyckte jag, vi kan åka till Mar Saba klostret och kika på solnedgången, tyckte jag. Sagt och gjort så brännde vi iväg.

Till Beit Sahour är ju ingen konst att hitta, sedan blev det mer "på känn" - körning. Då och då frågade vi någon om vi var på rätt väg. Yes, doggri doggri! Sa alla. Men vägen blev smalare och smalare och solnedgången kröp närmare och närmare. Efter ett tag var vägen jättesmal. Barn stod och vinkade glatt mot oss och en gång passerade vi ett gäng karlar som slog ut med armarna och såg ut som levande frågetecken. Säkert är denna väg inte så frekvent traffikerad av unga (nåja) svenska tjejer i stadsjeepar av senaste modell. Lite fundersamma parkerade vi på ett ställe och beundrade utsikten. Vi hade missat solnedgången vid Mar Saba, men utsikten från där vid var var det inget fel på heller? En bil med två ynglingar kom och parkerade bredvid oss och de sa att Mar Saba låg bakom nästa kulle. Well, vi kände inte för att tillbringa kvällen med Benny och Ronny (som pojkarna säkert hetat om vi var i Sverige) så vi vände och for på "the Grotto" i Beit Sahour istället, som är en mycket trevlig nybyggd restaurang. Efter lite mixed grill och chips for vi sedan hem till Jerusalem igen. Men Mar Saba finns kvar till en annan kväll. Nu hittar vi nog dit.