jerusalem

Igår var det sista gudstjänsten i den ekumeniska böneveckan för enighet mellan de kristna församlingarna här i Jerusalem. Det har varit en gudstjänst varje kväll i en veckas tid och jag har prickat in fem av dessa. Först var jag i den lutherska kyrkan. Stor pampig kyrka i Muristan (Gamla stan). Vacker körmusik och ganska hemtam känsla att fira gtj med lutheranerna. Den andra gudstjänsten jag närvarade vid var i St James, lite av min favvokyrka. Armenisk körmusik och alla fick hålla i varsitt ljus. Predikan var på engelska och det var trevligt att för en gångs skull förstå vad som sades! Den tredje gudstjänsten var i den koptiska kyrkan. På slutet av denna gudstjänst kändes det som jag gjorde bort mig lite; Jag hade hamnat på "fin plats" bredvid några biskopar och plötsligt tyckte en koptisk präst att just jag skulle kunna leda församlingen i bön. Jag skakade lite förfärat på huvudet och några andra bad istället. Senare förstod jag att jag kunnat sagt några väl valda ord om försoning på svenska, men då var det försent... På fjärde gtj var jag i den etiopiska kyrkan på Etiopia street. Nu var det som att vara i Afrika med mysig och suggestiv sång. Sista gudstjänsten var igår i den Grekisk katolska kyrkan. Mot slutet av denna gtj vandrade man runt med bröd i kyrkan och sedan blev det en slags nattvardsgång. Jag blev såååå förvirrad. Var detta nattvard på riktigt? Var det ok att delta?? Det är snårigt när det gäller vilka som firar nattvard med vilka så det var inte så lätt att veta. Men då jag såg både en annan protestant och en armenier i kön traskade jag fram jag med. Väl framme var det självservering; man tog en brödbit och doppade i vin och åt. Jag såg några nunnor som sedan dröjde sig kvar i bänkarna om bad. Typiskt så som det brukar se ut efter att ha tagit emot nattvarden, tänkte jag. Efteråt på kyrkkaffet frågade jag en syriansk präst om detta var nattvard eller ej. Han svarade: "No, no, this was only symbolic. It was not the real bread". Jag blev lite fnissig, symbol av en symbolhandling... Vad konstigt det kan vara. Kanske det är så att en del såg det som "the real stuff" medan andra bara såg det som en symbolhandling??? Samtidigt och parallellt???

Om det är någon teolog som läser detta och kan förklara vore jag djupt tacksam!