jerusalem

Jakob Stadell och Petra Nielsen i Musikalen "En vacker dag" i Kramfors.

Ibland kan jag försjunka i Youtube och hitta riktiga fynd. Idag råkade jag hitta detta klipp från musikalen "En vacker dag" som spelades i Kramfors för några år sedan. Då jag kan bli lätt besatt av saker jag gillar (nu tex processioner) så gick jag även på denna musikal FYRA gånger. Eftersom jag också är lite av en idealist så fastnar jag för denna sång "Nej!". Texten är lite som uppmaningen i Bröderna Lejonhjärta: "Det finns vissa saker man måste göra, annars är man ingen människa utan bara en liten lort".

Den rollfigur som Jakob Stadell gestaltar är en sann idealist och frihetskämpe. Här handlar det om att vara uthållig i strejken 1931 för att arbetarna skulle få fyra öre mer i timmen för att stuva i och ur båtarna som kom upp på Ångermanälven. Strejken ledde till kravallerna i Ådalen där fem civila människor sköts ner av den ditkallade militären. Här sjunger han "Nej" för sin mor, spelad av Petra Nielsen.

Ja jag gjorde vad jag måste,
jag har aldrig tvekat att stå upp för det jag kallar sanningen.
När jag ser fanorna i vinden, ja då vet jag vem jag är.
Det som är och blir mitt öde det finns inte någon annan väg
om hela världen står emot oss ska jag kämpa tills jag dör
det jag föddes till och det du lärde mig.
Det var att altid våga säga nej

Att våga säga nej!

Jag ser verkligheten som den är
inte som en illusion en vacker dröm med lyckligt slut,
ett ögonblick som ingen kan förändra.
Vi måste sätta hårt mot hårt! Ta tillbaka det som var vårt!
Blir man slagen så får man slåss!
Vem ska annars försvara oss?

Det finns så många som sticker huvet i sanden och
hoppas att plågan blir kort jag vill inte bli ännu en siffra
i mängden som nyttjas och sen sållas bort
ja jag vet att mit blod kanske svallar för hett
men jag kan inte alltid vara still
men vad skulle jag göra?
Ja jag gjorde vad jag måste!
jag har aldrig tvekat att stå upp för det jag kallar sanningen!

När jag ser fanorna i vinden, ja då vet jag vem jag är.
Vad som är och blir mitt öde, det finns inte någon annan väg!
Om hela världen står emot oss ska jag kämpa tills jag dör!
Det jag föddes till och det du lärde mig
Det var att alltid våga säga nej.

Att våga säga NEJ!


Snacka om att sången passar bra i "Blodröda Ådalen"! Men den kan också passa bra på andra ställen, till exempel Jerusalem. Problemet här är bara stt det finns många fanor som vajar i vinden och båda sidorna vill "sätta hårt mot hårt". Men uppmaningen; att inte sticka huvudet i sanden och hoppas att plågan blir kort är bra. Vi måste stå upp för sanningen och våga säga NEJ!

Det jag vill stå upp och säga nej till är det svartvita tänkandet, syndabocksletandet och den enögda förenklingen av tillvaron!