jerusalem

Snart kan jag döpa om bloggen till enbart "Processioner". Jag har svårt att se att jag någonsin ska tröttna på att gå i procession fredag, lördag och söndag. Jag tror att det är det oerhört fysiska som fängslar mig. Rökelse, vandring, hålla ljus och sjunga. Lite som när jag var liten och lekte luciatåg med mina playmo-gubbar. Bara det att här är det på riktigt och året om! I kyrkorna när de pratar armeniska, arabiska, grekiska, syriac, tyska eller nåt annat har jag noll chans att hänga med. Men i processionen behöver man inte förstå något alls. Bara att traska efter till de olika stationerna, hålla ljuset och njuta av sången!

Idag var det ett helt gäng aremenier på besök. Processionståget var därför ganska stort. Jag kände att jag då kunde strosa runt och få lite andra infallsvinklar på processionerna. Då det är katoliker och armenier som går i procession, var och en på sitt håll med sin egna stil, så skulle man kunna tro att det ska bli krockar. Men nej då! Det löper smidigt som ett kugghjul. Här är det katolikerna som kommer NER från Calvary (Golgata):



För att armenierna ett par minuter senare ska kunna gå UPP:



Både katolikerna och armenierna sjunger högt och ljudligt och blänger lite mot det andra gänget. Men ingen fajt. Jag tycker till och med att blandningen är riktigt skön att höra! Ibland blir det lite falskt, men jag undrar om inte armenierna oftast med flit tar upp en tonart som ska stämma överens med katolikernas orgel, för det brukar allt oftre låta riktigt bra. Kan också vara jag som vant mig. 

TIPS: Om du vill få den rätta känslan kan du prova att starta BÅDA filmerna SAMTIDIGT! Då kan man leva sig in i hur blandningen mellan öst - och västkyrkan kan låta!