Vad har jag gjort?
Ibland händer det att jag funderar på varför jag inte kan vara bara NÖJD?
Jag har inget dåligt jobb på Parkskolan som lärare i synnerligen intressanta ämnen (religion, psykologi, filosofi, livskunskap, människan-socialt-och-kulturellt, internationalisering). Kollegorna är de allra bästa tänkbara och för det mesta har/får vi fina elever i samhällstrean.
(Jag säger inget om skolledningen. Det blir bäst så.)
Så ändå går jag runt och surar och närker tecknen i mig själv att jag egentligen vill vara någon helt annan stans. Söker jobb. Blir intervjuad. 69 sökande. Blir uppgiven. Blir intervjuad igen. Två kvar. En vecka går... sedan. BING-BING-BING-JACKPOT!
Har fått nytt jobb! Nystart mitt i livet och ny energi rinner till. Glädje och jubel! Nedräkning till jobbstart...
VEMOD!?!? Vad är det jag gjort? Ska jag verkligen lämna mitt fina skrivbord, toppenkollegorna och de mysiga samhällstreorna. Ska jag, "superpedagogen av Guds nåde", inte längre vara lärare???
Något nytt står för dörren. Det blir inte Jerusalem den här gången, bara en kortare flytt till Härnösand. Nytt jobb, nya kollegor, ny arbetsplats och ny bostad. Jag går som i väntans tiden och bara längtar till att få sätta igång. Men ändå. Ett sting av vemod finns där.
Jag har inget dåligt jobb på Parkskolan som lärare i synnerligen intressanta ämnen (religion, psykologi, filosofi, livskunskap, människan-socialt-och-kulturellt, internationalisering). Kollegorna är de allra bästa tänkbara och för det mesta har/får vi fina elever i samhällstrean.
(Jag säger inget om skolledningen. Det blir bäst så.)
Så ändå går jag runt och surar och närker tecknen i mig själv att jag egentligen vill vara någon helt annan stans. Söker jobb. Blir intervjuad. 69 sökande. Blir uppgiven. Blir intervjuad igen. Två kvar. En vecka går... sedan. BING-BING-BING-JACKPOT!
Har fått nytt jobb! Nystart mitt i livet och ny energi rinner till. Glädje och jubel! Nedräkning till jobbstart...
VEMOD!?!? Vad är det jag gjort? Ska jag verkligen lämna mitt fina skrivbord, toppenkollegorna och de mysiga samhällstreorna. Ska jag, "superpedagogen av Guds nåde", inte längre vara lärare???
Något nytt står för dörren. Det blir inte Jerusalem den här gången, bara en kortare flytt till Härnösand. Nytt jobb, nya kollegor, ny arbetsplats och ny bostad. Jag går som i väntans tiden och bara längtar till att få sätta igång. Men ändå. Ett sting av vemod finns där.
Kommentarer
Postat av: Evamaria
Man å va SPÄNNANDE! Kan du inte berätta var du ska göra?! :)
Själv väntar jag på besked om specialforskning - inom skolan!! Det du!
Postat av: Hannah
På ett helt annat sätt vet jag precis hur du menar. Men ibland är det liksom bara dags för att ta nästa steg, och då är det ingen idé att hänga kvar vid det gamla. Lycka till, jag tror det blir grymt! Vad är det du ska börja jobba med?
Kram!
Trackback