Utsikt
Så här kan den se ut, muren eller säkerhetsbarriären. Bilden är tagen syd-sydöst från himmelsfärdskyrkan. De närmsta husen är Ras-el-Amous och Shayyah. På andra sidan har Abu Dis hamnat och Assariyye. På kullarna i fjärran ser man Beit Sahour.
Att försvara ett land är en sak, men när det sabbar kommunikationen mellan dessa olika palestinska områden...? Tänker man ens på det när man bygger muren? ...eller ännu värre, är det just det man tänker på?
Varför ska det inte vara just det man tänker på? Det talas alltid om Israeliska ledare som om de är i ungdomsålder.
Ledarna vet vad de håller på med och konsekvenserna av murens existens skrevs det om långt innan muren var klar. Det finns ingen Israelisk ledare som inte visste att muren/barriären skulle få förödande konsekvenser för palestiniern. Det är dags att vi slutar spela dumma.
Det känns som vi i Sverige specialbehandlar de Israeliska ledarna i tidningar och i bloggvärlden, även när Netanyahus förra tal blev officiellt så beskrevs det nästan som en framgång, ja en framgång kanske för honom personligen men inte för Israel. Som om Netanyahus tal var en framgång på grund av att han för första gången sa orden "en palestinsk stat".
Är han så extrem att han inte kunnat säga det tidigare? En Israelisk president ska kunna tänka på vad som är bäst för situationen, bortse litegrann från sig själv och sina egna åsikter (det är en basal sak som varje demokratisk framröstad ledare bör kunna göra). Nej istället så får media honom att framstå som en tonåring - som vågat erkänna något.
När talet kom ut, sände talet den enda fredsprocess vi hade ner i papperskorgen, en fredsprocess som i själva verket många människor hade slitit för, men som inte ens var värt namnet.
Nu pågår inget alls förutom att raketerna fortsätter att falla över Israel och bosättningarna växer emedan Hamas inflytande också växer bland palestinierna. Vi i Sverige oavsett sida kan inte kritisera de Israeliska ledarna för det de vet att de håller på med, utan att bli anklagade för att fördömma, övergeneralisera, hata judar.
Talet indikerar att Netanyahu tagit ett första mer mognare steg, ja men också ett steg bakåt för Israel och palestinierna. Det visste han innan talet precis som de Israeliska ledarna visste vad muren skulle göra med palestiniernas vardag.