jerusalem

Jag brukar vara snäll i mina bloggar. Alltför snäll, riktigt mjäkig är det vissa som tycker. Låt vara, jag är för det mesta ganska snäll. However, ikväll tänkte jag vara o-snäll, ja riktigt elak i min blogg!

Det pågår i dagarna ett kulturprojekt i Gamla Stan; "Sounding Jerusalem". På olika håll hålls konserter. Ikväll var det dags för ett riktigt spektakulärt event. På fyra tak befann sig en brassorkester. Publiken var antingen uppe på något av taken eller nere i gränderna för att därifrån spetsa öronen efter musik som skulle ljuda.

Det var ganska vacker målsättning med det hela:
"Music might achieve what is not yet possible on the ground: the equal participation of an ethnic, religious and cultural diversity in a peaceful and stimulating dialogue. "

Håhåjaja. Stora ord. Kunde kanske ha blivit bra om inte tonerna blåste bort så man inte hörde nån samklang alls, bara några stackars kycklingpip från nån fagott lyckades nå mitt öra från Redeemer Church. Musiken var "modern" som det heter. Kanske kultursnobbarna av överklassen som hittat upp på taket satt och njöt bakom slutna ögonlock. Eller var det rent utav fler än jag som fattade nada och bara låtsades njuta för att inte spoilera sitt rykte som finsmakare av modern musik. Jag kom så plötsligt att tänka på kejsarens nya kläder och kvävde ett infall att hojta "Stäm åtminstone instrumenten!". Jag behärskade mig. På granntaket satt två tjejer som inte behärsklade sig utan började yla lite fnittrigt i de många pauserna.

Oj. Jag läser vad jag skrivit och inser hur elak jag är. Faktum är att min elakhet förmodligen är en yttring av total tondövhet och dålig smak. Vad vet jag?

Fin stämning var det dock på taket, önska det vore Lena Stompers jag satt och lyssnade på istället för pling-plong-musik med brassorkester.