Vanlig torsdag

Efter ytterligare en kort natts sömn klev jag upp och for in till stan med morsan. Skulle på gyn och göra en undersökning. HUGA vad jag tycker det är jobbigt att göra detta. Dessutom är släkten extra drabbad av cancer i äggstockar och livmoder, så det var därför jag var där. Men YES, inget konstigt syntes. Fick plötsligt för mig att jag skulle sjunga denna låt. Som tur var stannade det med en tanke bara. Annars hade det kanske blivit Rosa Paviljongen nästa?

Tillbaka i Docksta låtsades jag att det var "hav åtta hos mig" och LAGADE MAT! Vanligtvis brukar jag undvika denna syssla, men nu gjorde jag två rätter, en med fyllda paprikor och en avancerad sallad till. Höll på i 1 timme och 40 minuter och sölade ned 8 kärl under tillredningen. Mor och jag åt sedan anrättningen på uppskattningsvis 10 minuter (inklusive obligatoriskt middagssamtal). Men gott var det. Det tyckte morsan också.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Du skulle ha sjungit och hade du dessutom snyggat till dig med lite glitterspray hade du nog inte behövt passera gå heller, utan fått ett trevligt rosa rum på direkten! Resan är nu bokad! /I

2009-03-06 @ 17:21:34
Postat av: A-K Roth

Inte är det nåt trevligt göra, men det är viktigt. Jag brukade ibland säga nåt dumt och kvickt ibland när läkarna frågade "how are you": "Well, if I absolutely have to put my feet in stirrups, I'd rather go horseback riding." Tyckte väl det var lite genant "bre ut mä på dänn vise" iom att alla kände min man genom jobbet; han är patolog med specialitet inom gyn. Det var faktiskt han som ställde diagnosen bröstcancer på mig 1992. Inte kul men det har gått vägen. Fortsätt med regebundna undersökningar.

2009-03-06 @ 22:32:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback