jerusalem

Nu är jag hemma i Sverige igen. Sitter och fashineras över vad smidigt det är med tekniken. På hotellet finns det uppkoppling, bara i med sladden och surfa på.

Resan gick hygglo. Hade gruvat mig lite inför den stundtals massiva utfrågning som Securityn på BG är känd för. Började risigt, i entren till själva flygplatsområdet fick taxichauffören den obligatoriska frågan var vi var ifrån. När han då svarade Jerusalem så blev vi invinkade för lite extrakoll. Denna koll görs oftare ifall den som kör inte har hatt på sig och heter något muslimskklingande namn. Koll av pass, id-handling och koll på bagaget. Sedan en klisterlapp med siffran "35" på. 35 betyder att "du kom med en chaufför från östra Jerusalem" vilket i sin tur betyder "kolla extra" väl inne i incheckningen. Kollen gick däremot ganska bra. Förståss fick jag öppna väskan och innehållet gicks igenom. Men då det var en som skulle läras upp som kollade, blev det fokus på säkerhetsgrejer, inte politisk koll. Annars är det vanligt att de kollar vad jag har för typ av böcker med mig mm. Nu var det en stunds fokuserat letande efter bomber, sedan kunde jag njuta av taxfreeshopperna en timme innan det blev dags att sätta sig på flyget.

Två flygturer och lite skavsår på öronen av nya iPodlurarna sitter jag nu på fint hotellrum och längtar hem. Till Docksta och till Beit Hanina.

… har rusat på och mycket har hänt sedan jag kom till Jerusalem. När det gäller det allmänna läget i landet kan man tycka att det händer alldeles för mycket. När jag började var det Muhammedteckningar som ställde till det, nu är det kriget uppe i Norr. En del vill inte säga ”krig” utan ”väpnad konflikt”. Om det inte är krig när det skjuts raketer mot Haifa eller flygbombas i Beirut, vad är då krig?

I Jerusalem med omnejd märker man också av denna konflikt. Människor är djupt oroliga och turismen är tämligen död. Inne i Gamla Stan är gatorna ganska tomma till skillnad från i Västra Jerusalem där folk nu trängs då många israeler kommit från de norra regionerna. Alla jag träffar på vill diskutera dagsläget och höra olika analyser.  Som vanligt är det en stor kontrast mellan det man ser på nyheterna och det som händer i Jerusalem. Trots rådande omständigheter måste livet också fortsätta som vanligt. Det känns också väldigt tryggt i själva Jerusalem. Ingen sida vill riskera att skada ”den heliga staden” med alla kyrkor, moskéer och synagogor. Faktiskt ganska fiffigt ibland med denna trängsel av världsreligioner!

Själva jobbet har varit mycket intressant och lärorikt. Det har varit församlingsresor, en folkhögskolsresa, några gymnasiegrupper, en grupp från folkbildningsrådet, bildadelegationer, stipendiater, musikgrupper och en dansgrupp här. Varvat med detta har vi haft en ikonutställning, bildvisning, reception i samband med directorsskiftet samt reception för Elias Chacour när han blivit ärkebiskop.

En höjdpunkt av allt detta var Dandanats konsert i Ramallah! Vädret var underbart, musiken och dansen kanon! Mycket folk umgicks både framför scenen och i den intilliggande trädgården. Barn jagade autografer; till och med jag fick skriva några autografer på några barnarmar! Folkfest när det är som bäst! En annan höjdpunkt var när jag kunde slita mig loss från Jerusalem för att åka med en grupp till Majdal Shams! Snacka om stämning! Gruppen sjöng och hade jättekul i bussen. Alla bjöd på sig själva på denna underbara resa! En tredje höjdpunkt skulle kunna vara avslutningskvällen på centret med en grupp. Man hade bjudit in några av de man träffat under veckan för att umgås i väntan på att det var dags att åka till flygplatsen mitt i natten. Alla satt i en stor cirkel och berättade något om sina intryck, en efter en. Eftersom det fanns jerusalembor med i cirkeln blev detta extra starkt. Många gånger tänker man kanske ”Vad kan jag göra åt eländet här…?”, Den här kvällen blev det hur tydligt som helst; bara att SE människorna och få dem att känna sig sedda och bekräftade har man gjort massor!