Tempelinstitutet
I det judiska kvarteret ligger ett fashinerande ställe som jag besökte första gången för en knapp vecka sedan. Det var The Temple Institute. Institutets fokusområde är allt möjligt som har med templet i Jerusalem att göra. Man har lusläst moseböckerna om hur templet såg ut och användes. I lokalerna finns modeller, prylar och bilder som beskriver detta.
So far so good.
Nu är det inte bara bakåt i historien man blickar, tempelinstitutets dröm är att det åter ska byggas ett tempel på tempelberget i Jerusalem. Alltså precis där Klippdomen står.
Man har förberett det mesta för att det ska kunna hända. Jättemenoror i guld, förgyllda skådebrödshållare, prästernas dräkter (färgade på traditionellt vis), skålar, lottdragningsgrej för de två getterna, treudd att röra i offerbrasan med så allt ska förbrännas ordentligt, askskyfflar, örter.... osv....
Man saknar fortfarande den röda kvigan vars blod ska offras. Här sätter man tilltro till genetik och kloning.
Man fick inte ta kort inne på institutet, men på youtube finns rikligt med filmer som beskriver stället:
Hur intressant detta instutut än är har jag två stora invändningar.
För det första, Klippdomen... Hallå??? Ska man riva den då är det tänkt? Jag menar, bygg gärna ett prakttempel, men kanske inte just DÄR? Nu måste man gilla läget och inse att platsen är upptagen. Ska man riskera världsfreden för Guds boning? Vad är det för en gud i så fall?
För det andra, djuroffer?!?! Är det verkligen tänkt att man inom judendomen ska börja med detta igen? Ganska äckligt faktiskt! Judendomen har ju utvecklats en hel del på tvåtusen år!
Några länkar för den som vill veta mer:
Landet annorlunda
Ibland känns det som att THL (The Holy Land) verkligen är Landet Annorlunda. Häromdagen på Mt Zion Hotel, på väg till poolen, tog jag denna bild:
Det var i lördags och sabbatshissen var igång. En sabbatshiss är en helt vanlig hiss som är programmerad att åka upp och ner och stanna på varje våning. Detta för att den religiöse hotellgästen ska kunna njuta av bekvämligheten av att åka hiss men inte behöva utföra arbete då det som bekant råder arbetsförbud på sabbaten.
Jag tycker det är bra med arbetsförbud på vilodagen. En dag i veckan är det skönt och behövligt att stanna upp och ta det lugnt. Men sabbatshiss....?
Jag klev in i den normala hissen bredvid och tryckte på en knapp som skulle föra mig ner till poolen. Knapptryckningen är arbete, men lördag är inte min vilodag och även om det vore min vilodag och jag verkligen skulle helga mina vilodagar så kan jag ändå trycka på knappar hur mycket jag än vilar. Gå i trapporna skulle jag nog definiera som arbete. Men det är jag det...
Efter en stunds badande kände både Jessica och jag att det började vara dags för kaffe. OJ, vad sugna vi blev på hotellets goda cappuccino. Naturligtvis har vi koll på att man inte får kaffe vid poolbaren eftersom de serverar hamburgare. Vi tog hissen upp till foajen och gick till den baren istället. NOPE; "Idag har vi bara filterkaffe eftersom det är shabbat", fick vi höra. OKEY, nu gick jag igång och började fundera på skillnaden mellan capuccino och filterkaffe ur judisk synvinkel. Det var klurigt. Kaffe som kaffe, och jag tror inte det har med skummet att göra. Man måste ju ha en kaffebryggare igång för att få till vanligt kaffe (=el, knappar....). Kanhända man kan starta kaffebryggaren innan shabbat och sedan hälla på vatten och få kaffe utan att det blir arbete... Men att tillverka en cappuccino låter och fräser och det är moment som är arbete....?
En kul grej i det hela är att killen i baren är palestinier (muslim eller kristen). Han kan sålunda arbeta. Jag är som bekant kristen och jag har inte heller några betänkligheter att arbeta. Varför denna uteblivna cappuccino då....?
Många frågor hopade sig och när shabbat så var över kunde jag reda ut det hela med Anna.
Mycket riktigt var filterkaffe OK för vattnet redan är varmt, det kan man rigga innan shabbat börjar. I princip skulle barkillen kunna sno ihop en cappuccino och jag skulle kunna beställa den utan att nån av oss bryter mot shabbatreglerna. MEN, vad händer om tex kunden efter mig är jude och jag, barkillen, och hotellet då LURAR honom att bryta sina regler. Hotellet vill ju framstå som ett gott hotell att bo på även för religiösa judar så det kunde leda till dåligt rykte!
När jag satt och försökte få ner det blaskiga filterkaffet kom jag på ytterligare en aspekt: På samma sätt som cappuccinotillverkning bryter mot shabbatsregler så bryter faktiskt momentet att betala för kaffet mot shabbatsreglerna! Hur tänker man här???
Jag trivs i Landet Annorlunda! Jag minns den besvikelse jag kände den där gången jag hade åkt på semester till Cypern och menyerna var på svenska! Jag vill känna att jag är utomlands när jag reser! Jag vill lära mig nya grejer och till slut känna tillfredsställelsen när jag börjar förstå och kunna navigera i ett främmande land!
Men ändå... Häromdagen var det nya oroligheter vid Mamilla Parkingplace. Kommunen har öppnat en parkeringsplats nära Old City, och den är öppen på Shabbat. "Det uppmuntrar judar att dels åka bil (=arbete) och att betala p-biljett (Arbete)!" De religiösa judarna blir frustrerade och ber, bränner sopor och protesterar högljutt.
Jag funderar på detta med tolerans. I skolan undervisar jag de sekulariserade svenska eleverna i religion. Syftet med religionsundervisningen är att man ska öka sin tolerans gentemot det främmande och de som inte delar den egna världsbilden.
Skulle det behövas "sekularisering" på schemat för de religiösa? Skulle det fungera?? Skulle toleransen öka gentemot de som tänker på andra sätt? Jag är mycket skeptisk, men skulle nog tänka mig att vara lärare i detta i tex Mea Shearim. Bara för att få höra diskussionerna som skulle utbryta i klassrummet...
Det var i lördags och sabbatshissen var igång. En sabbatshiss är en helt vanlig hiss som är programmerad att åka upp och ner och stanna på varje våning. Detta för att den religiöse hotellgästen ska kunna njuta av bekvämligheten av att åka hiss men inte behöva utföra arbete då det som bekant råder arbetsförbud på sabbaten.
Jag tycker det är bra med arbetsförbud på vilodagen. En dag i veckan är det skönt och behövligt att stanna upp och ta det lugnt. Men sabbatshiss....?
Jag klev in i den normala hissen bredvid och tryckte på en knapp som skulle föra mig ner till poolen. Knapptryckningen är arbete, men lördag är inte min vilodag och även om det vore min vilodag och jag verkligen skulle helga mina vilodagar så kan jag ändå trycka på knappar hur mycket jag än vilar. Gå i trapporna skulle jag nog definiera som arbete. Men det är jag det...
Efter en stunds badande kände både Jessica och jag att det började vara dags för kaffe. OJ, vad sugna vi blev på hotellets goda cappuccino. Naturligtvis har vi koll på att man inte får kaffe vid poolbaren eftersom de serverar hamburgare. Vi tog hissen upp till foajen och gick till den baren istället. NOPE; "Idag har vi bara filterkaffe eftersom det är shabbat", fick vi höra. OKEY, nu gick jag igång och började fundera på skillnaden mellan capuccino och filterkaffe ur judisk synvinkel. Det var klurigt. Kaffe som kaffe, och jag tror inte det har med skummet att göra. Man måste ju ha en kaffebryggare igång för att få till vanligt kaffe (=el, knappar....). Kanhända man kan starta kaffebryggaren innan shabbat och sedan hälla på vatten och få kaffe utan att det blir arbete... Men att tillverka en cappuccino låter och fräser och det är moment som är arbete....?
En kul grej i det hela är att killen i baren är palestinier (muslim eller kristen). Han kan sålunda arbeta. Jag är som bekant kristen och jag har inte heller några betänkligheter att arbeta. Varför denna uteblivna cappuccino då....?
Många frågor hopade sig och när shabbat så var över kunde jag reda ut det hela med Anna.
Mycket riktigt var filterkaffe OK för vattnet redan är varmt, det kan man rigga innan shabbat börjar. I princip skulle barkillen kunna sno ihop en cappuccino och jag skulle kunna beställa den utan att nån av oss bryter mot shabbatreglerna. MEN, vad händer om tex kunden efter mig är jude och jag, barkillen, och hotellet då LURAR honom att bryta sina regler. Hotellet vill ju framstå som ett gott hotell att bo på även för religiösa judar så det kunde leda till dåligt rykte!
När jag satt och försökte få ner det blaskiga filterkaffet kom jag på ytterligare en aspekt: På samma sätt som cappuccinotillverkning bryter mot shabbatsregler så bryter faktiskt momentet att betala för kaffet mot shabbatsreglerna! Hur tänker man här???
Jag trivs i Landet Annorlunda! Jag minns den besvikelse jag kände den där gången jag hade åkt på semester till Cypern och menyerna var på svenska! Jag vill känna att jag är utomlands när jag reser! Jag vill lära mig nya grejer och till slut känna tillfredsställelsen när jag börjar förstå och kunna navigera i ett främmande land!
Men ändå... Häromdagen var det nya oroligheter vid Mamilla Parkingplace. Kommunen har öppnat en parkeringsplats nära Old City, och den är öppen på Shabbat. "Det uppmuntrar judar att dels åka bil (=arbete) och att betala p-biljett (Arbete)!" De religiösa judarna blir frustrerade och ber, bränner sopor och protesterar högljutt.
Jag funderar på detta med tolerans. I skolan undervisar jag de sekulariserade svenska eleverna i religion. Syftet med religionsundervisningen är att man ska öka sin tolerans gentemot det främmande och de som inte delar den egna världsbilden.
Skulle det behövas "sekularisering" på schemat för de religiösa? Skulle det fungera?? Skulle toleransen öka gentemot de som tänker på andra sätt? Jag är mycket skeptisk, men skulle nog tänka mig att vara lärare i detta i tex Mea Shearim. Bara för att få höra diskussionerna som skulle utbryta i klassrummet...
Barnhem
Idag var jag och min kompis jessica och besökte The holy Family Orphanage i Betlehem. OJ. det var verkligen ett intressant och jobbigt besök! En katolsk nunna som är till åren driver barnhemmet tillsammans med frivilligkrafter och en liten personalstyrka.
Jag slås över hur rent och fräscht det är och vad barnen verkligen älskas av personalen. Sånt märks på blickar och de sätt de interagerar med varandra. Men vilka människoöden man får höra.
En flicka hittades i en sopcontainer på landsbygden, väl gömd i soporna. Tack vare en hemlös som rotade efter något ätbart i soporna hittades hon och togs om hand. Kraftigt undernärd och med otäcka bett i ansiktet av insekter och råttor. Hon kommer att klara sig men utan familjetillhörighet och små utsikter att kunna hitta en familj som kan adoptera henne.
En annan flicka hittades mitt på en gata i ett bylte. Hon kunde tas om hand av barnhemmet, men efter ett par veckor var det någon som identifierade en bil som tidigare lämnat henne på gatan och modern kunde spåras. På grund av att modern identifierades blev hon då dödad på grund av att hon fött ett barn utom äktenskapet.
En flicka som satt i en spjälsäng såg lite slö ut. Hon hade fått skador redan som foster för att hennes mor försökt framkalla missfall.
En liten pojke med Downs syndrom satt på golvet och lekte för sig själv. Han hade förmodligen lämnats in då han hade just Downs syndrom. Men oj, vad go han var!
I ett rum låg åtta riktigt små barn som av olika anledningar var oönskade av sina föräldrar. Mitt hjärta höll på att brista. Ett par av dessa barn var vakna och var så kontaktsökande! Där kände jag att jag började önsak att jag skulle kunna adoptera!
Bilder från barnhemmet som jag hittade på nätet:
http://www.jadili.com/HolyFamily/index.html
Jag slås över hur rent och fräscht det är och vad barnen verkligen älskas av personalen. Sånt märks på blickar och de sätt de interagerar med varandra. Men vilka människoöden man får höra.
En flicka hittades i en sopcontainer på landsbygden, väl gömd i soporna. Tack vare en hemlös som rotade efter något ätbart i soporna hittades hon och togs om hand. Kraftigt undernärd och med otäcka bett i ansiktet av insekter och råttor. Hon kommer att klara sig men utan familjetillhörighet och små utsikter att kunna hitta en familj som kan adoptera henne.
En annan flicka hittades mitt på en gata i ett bylte. Hon kunde tas om hand av barnhemmet, men efter ett par veckor var det någon som identifierade en bil som tidigare lämnat henne på gatan och modern kunde spåras. På grund av att modern identifierades blev hon då dödad på grund av att hon fött ett barn utom äktenskapet.
En flicka som satt i en spjälsäng såg lite slö ut. Hon hade fått skador redan som foster för att hennes mor försökt framkalla missfall.
En liten pojke med Downs syndrom satt på golvet och lekte för sig själv. Han hade förmodligen lämnats in då han hade just Downs syndrom. Men oj, vad go han var!
I ett rum låg åtta riktigt små barn som av olika anledningar var oönskade av sina föräldrar. Mitt hjärta höll på att brista. Ett par av dessa barn var vakna och var så kontaktsökande! Där kände jag att jag började önsak att jag skulle kunna adoptera!
Bilder från barnhemmet som jag hittade på nätet:
http://www.jadili.com/HolyFamily/index.html
Utsikt
Så här kan den se ut, muren eller säkerhetsbarriären. Bilden är tagen syd-sydöst från himmelsfärdskyrkan. De närmsta husen är Ras-el-Amous och Shayyah. På andra sidan har Abu Dis hamnat och Assariyye. På kullarna i fjärran ser man Beit Sahour.
Att försvara ett land är en sak, men när det sabbar kommunikationen mellan dessa olika palestinska områden...? Tänker man ens på det när man bygger muren? ...eller ännu värre, är det just det man tänker på?
En ökendag!
Denna dag blev en riktig ökendag. i dubbel bemärkelse. Det började med ett helt onödigt gräl med en god vän över en struntsak. Sedan gick jag och var lite nedstämd mest hela dagen över den kontroversen. På kvällen blev det en tur med vännen till den riktiga öknen och vi pratade ut. Skönt, så skönt!
Liten egobild. Jag är sällan fotogenic, men den här är väl inte så dum...
Dagens höjdpunkt var ett möte med en amerikansk kvinna som gått med i armenisk-apostoliska kyrkan (hon var tidigare presbyterian). Hon kunde ingående berätta om konverteringssamtal, dop, oljesmörjelse och första nattvarden i St James. Jag lyssnade och registrerade. Of course pepprade jag henne med en rad frågor. SÅ spännande att höra om hennes väg till armeniska kyrkan (som inte nämvärt skiljer sig från min egen, fastän jag ligger en del steg efter).
Liten egobild. Jag är sällan fotogenic, men den här är väl inte så dum...
Dagens höjdpunkt var ett möte med en amerikansk kvinna som gått med i armenisk-apostoliska kyrkan (hon var tidigare presbyterian). Hon kunde ingående berätta om konverteringssamtal, dop, oljesmörjelse och första nattvarden i St James. Jag lyssnade och registrerade. Of course pepprade jag henne med en rad frågor. SÅ spännande att höra om hennes väg till armeniska kyrkan (som inte nämvärt skiljer sig från min egen, fastän jag ligger en del steg efter).
Procession!
"Here we go again..." tänker nu den trogna bloggläsarskaran. "Är ämnet inte relativt uttömt vid det här laget!!!"
Ånej.
Dagens procession var faktiskt tämligen händelserik. För det första var det idag en jättegrupp muslimska pilgrimmer från Indien på besök i Holy Sepulchre. De fick en föreläsning utanför kyrkan innan de sedan gick in. Det var mycket intressant att kika på dem i väntan på själva processionen. De skulle alla besöka Profeten "Isas" Grav. Som muslimska pilgrimmer gör så ställde de givetvis av sig skorna utanför graven när de skulle in. Jag blev riktigt rörd av att se med vilken vördnad man besökte den plats som naturligtvis är helig även för muslimer.
Så drog det ihop sig för processionen. Men VAR fanns prästen? En viss oro började sprida sig bland seminariekillarna och man började ringa runt för att fråga efter prästen. En av sakristanerna gjorde iordning hatten, kåpan och manteln så det bara skulle vara för prällen att snabbt svida om. Men, som sagt. VAR var han? Katolikerna började ju vara färdiga med sin sång uppe på Golgata och det gäller ju att komma iväg med processionen INNAN de ska gå förbi graven, ANNARS hamnar man i svår oordning.
Efter desperat överläggning började killarna med processionen UTAN präst! Vid första stationen (Jesu fängelse) var det en av seminaristerna som läste evangelietexten istället. DÅ kom prästen med andan i halsen och kunde glida i den framtagna manteln och ta över. Spänningen släppte och man kunde fortsätta i vanlig ordning. Jag beundrar killarna att de fann sig i en sådan trickig situation!
När processionen var nere i Helenas krypta väntade jag uppe i kyrkan. Det är ju trots allt MÅNGA trappsteg och ingen ledstång den första biten. Vill ju inte ställa till skandal och rulla nerför trapporna med kryckorna skramlandes under processionen! Under väntetiden träffade jag på den grekisk-ortodoxa munken som jag träffade i St Marks i påskas som berättade om Turinsvepningen. Mycket riktigt bara han även denna gång på en plastkasse med material om utställningen på Notre Dame. Nu hade han även handlat en stor (A3) bild av själva ansiktet i 3D från svepningen.
De två seminaristerna som stannat där uppe för att mota turister blev intresserade av bilden. En av dem smekte vördnadsfullt bilden och pussade den sedan, medan den andre ifrågasatte Turinsvepningens äkthet. Kul med olika åsikter! Sedan kom processionen och jag knatade vidare till Golgata, graven och stället där Maria svimmade. Fick några sekunder i ensamhet inne i graven och passade på att föra fram en bön där för en sjuk släkting. Jag gillar hur olika saker blandas i Holy Sepulchre. Det är just därför jag aldrig upphör att fashineras av stället!
Ånej.
Dagens procession var faktiskt tämligen händelserik. För det första var det idag en jättegrupp muslimska pilgrimmer från Indien på besök i Holy Sepulchre. De fick en föreläsning utanför kyrkan innan de sedan gick in. Det var mycket intressant att kika på dem i väntan på själva processionen. De skulle alla besöka Profeten "Isas" Grav. Som muslimska pilgrimmer gör så ställde de givetvis av sig skorna utanför graven när de skulle in. Jag blev riktigt rörd av att se med vilken vördnad man besökte den plats som naturligtvis är helig även för muslimer.
Så drog det ihop sig för processionen. Men VAR fanns prästen? En viss oro började sprida sig bland seminariekillarna och man började ringa runt för att fråga efter prästen. En av sakristanerna gjorde iordning hatten, kåpan och manteln så det bara skulle vara för prällen att snabbt svida om. Men, som sagt. VAR var han? Katolikerna började ju vara färdiga med sin sång uppe på Golgata och det gäller ju att komma iväg med processionen INNAN de ska gå förbi graven, ANNARS hamnar man i svår oordning.
Efter desperat överläggning började killarna med processionen UTAN präst! Vid första stationen (Jesu fängelse) var det en av seminaristerna som läste evangelietexten istället. DÅ kom prästen med andan i halsen och kunde glida i den framtagna manteln och ta över. Spänningen släppte och man kunde fortsätta i vanlig ordning. Jag beundrar killarna att de fann sig i en sådan trickig situation!
När processionen var nere i Helenas krypta väntade jag uppe i kyrkan. Det är ju trots allt MÅNGA trappsteg och ingen ledstång den första biten. Vill ju inte ställa till skandal och rulla nerför trapporna med kryckorna skramlandes under processionen! Under väntetiden träffade jag på den grekisk-ortodoxa munken som jag träffade i St Marks i påskas som berättade om Turinsvepningen. Mycket riktigt bara han även denna gång på en plastkasse med material om utställningen på Notre Dame. Nu hade han även handlat en stor (A3) bild av själva ansiktet i 3D från svepningen.
De två seminaristerna som stannat där uppe för att mota turister blev intresserade av bilden. En av dem smekte vördnadsfullt bilden och pussade den sedan, medan den andre ifrågasatte Turinsvepningens äkthet. Kul med olika åsikter! Sedan kom processionen och jag knatade vidare till Golgata, graven och stället där Maria svimmade. Fick några sekunder i ensamhet inne i graven och passade på att föra fram en bön där för en sjuk släkting. Jag gillar hur olika saker blandas i Holy Sepulchre. Det är just därför jag aldrig upphör att fashineras av stället!
Sista konferensdagen
på det armeniska patriarkatet blev intensiv. Först sju föreläsningar varav jag trodde jag skulle få hjärnsläpp av den sista. Den handlade om skillnaden i den armeniska grammatiken mellan Assize och Antioch. För den som alltid funderat på huruvida man uttalar något si eller så var det säkert en fantastisk föreläsning, men många jag pratade med var ganska nöjda utan denna kunskap men förundrades över föreläsarens djupa insikt. Jag hade dock lite svårt att hänga med då det hela utspelade sig på FRANSKA! HU. Ändå satt jag och koncentrerade mig intensivt då jag på konerensen har varit "tekniskt ansvarig" (dvs fixat med power point och diabildsvisningen).
Efter förmiddagens alla föreläsningar blev det dags för en exkursion. Vi for och kikade på fina mosaiker uppe på Olivberget som var typ urgamla (5-600-tal). Då dessa mosaikgolv inte visas för allmänheten utan bara ytterst speciella delegationer gick skaran av armenienspecialister upp i spinn när vi fick denna VIP-visning.
Här ser man på texten att det är en armenisk mosaik. Den ryska abedissan var mycket välkomnande när det stod klart att det var en delegation med experter av olika slag som var på besök.
Här var mosaiken mycket välbevarad!
Efter mosaikskådningen blev vi inbjudna på kakor och saft och sedan kaffe hos de rysk-ortodoxa nunnorna. Inne i deras mottagningsrum hängde en imponerande samling ikoner.
På kvällen avslutades konferensen med en middag på Christmas Hotel. Jag hamnade mittemot den armeniska generalkonsuln. En massa tal hölls och presenter utdelades. Förmodligen blir detta en konferens som kommer att återkomma typ varannat år eller så. Alla var överlag nöjda med konferensen även om det gnyades en del över att en del inte föreläst på engelska.
Efter förmiddagens alla föreläsningar blev det dags för en exkursion. Vi for och kikade på fina mosaiker uppe på Olivberget som var typ urgamla (5-600-tal). Då dessa mosaikgolv inte visas för allmänheten utan bara ytterst speciella delegationer gick skaran av armenienspecialister upp i spinn när vi fick denna VIP-visning.
Här ser man på texten att det är en armenisk mosaik. Den ryska abedissan var mycket välkomnande när det stod klart att det var en delegation med experter av olika slag som var på besök.
Här var mosaiken mycket välbevarad!
Efter mosaikskådningen blev vi inbjudna på kakor och saft och sedan kaffe hos de rysk-ortodoxa nunnorna. Inne i deras mottagningsrum hängde en imponerande samling ikoner.
På kvällen avslutades konferensen med en middag på Christmas Hotel. Jag hamnade mittemot den armeniska generalkonsuln. En massa tal hölls och presenter utdelades. Förmodligen blir detta en konferens som kommer att återkomma typ varannat år eller så. Alla var överlag nöjda med konferensen även om det gnyades en del över att en del inte föreläst på engelska.
Ärkeänglarnas kapell
Häromdagen besökte jag ärkeänglarnas kappel för en vesper. Detta kappel används inte lika ofta som St James så det var mycket trevligt att återse detta kapell från Jesu egen tid. Det sägs vara översteprästen Annas hus på tiden det begav sig!
http://www.armenian-patriarchate.org/angels.html