jerusalem

Ett stort GRATTIS till Karin och min bror som förlovat sig! Hurra! Hurra! Sitter här i Jerusalem och blir riktigt rörd över detta glada besked! Planerar som bäst på hur jag lämpligast ska skämma bort kommande brorsbarn!

Solen fortsätter att flöda i Holy Land! Några enstaka molntussar, men annars mycket blå himmel och en termometer som går stadigt uppför dag för dag.

Idag är det sista april och jag ska iväg på majbrasa, tal och sång på STI. Najs! Blir bild på bloggen om detta så småningom...

Idag lös solen när jag vaknade med full kraft! Satte mig på balkongen och solade en rejäl stund. För säkerhets skulle med solskyddsfaktor 20 då jag är mycket vit...

Efter ett tag tyckte jag att nu kunde det få räcka för idag. Åkte servicetaxi in till Jerusalem för att strosa lite i basarerna. Hittade igår en cool lampa på American Colony, men den var svindyr (600 dollar). Försäljaren försökte rea ut den för 399 dollar, men jag var lite småsnål igår. Ska kika härnere om jag kan hitta något dyligt för mindre pengar.

Har kommit på varför jag har för vana att vakna klockan fyra varje morgon nu; från min terass kan jag se SJU minareter sticka upp. Vid fyrasnåret är det dags för första bönen för dagen och det är det jag brukar vakna av! I natt hade jag fönstret öppet med myggnätet fördraget och då var det ingen tvekan på vad som pågår på småtimmarna... Jag tror dock jag kommer vänja mig med tiden. I vanliga fall gillar jag ljudet, men när dessa sju minareter går igång ungefär samtidigt så grötas ljudet ihop till något oigenkännligt. Närmast mig är dock minaretet från Al-Quds universitet och den har vackraste utropet; riktigt melodiöst!

I morse när jag stod och väntade på bussen fick jag vara med om något kul. Då ingen buss fanns inne på ändhållplatsen stod jag och filosoferade över vad jag skulle blogga om idag. På en mur i närheten sitter en skylt med gatunamnet. Vägen heter "Jerico road". Lite tragikomiskt då man inte längre kommer till Jericfo på just denna väg (den slutar i en betongmur just där jag står och väntar på bussen). Funderade alltså som bäst på om jag skulle ta upp kameran för att ha med en bild på denna skylt med muren i bakgrunden när en personbil med en israelisk flagga kommer åkande längs Jericovägen mot mig. Jag kikade lite extra eftersom det inte är alldeles jättevanligt med dessa bilar just där jag stod, en rejäl bit in i östra Jerusalem med Västbanken bara bakom muren. 

Bilen saktar in och de vevar ner rutan. "Ursäkta, men är det här vägen till Tel Aviv?", frågar mannen. "Nja, svarar jag. Ni är nu öster om Jerusalem, ni måste svänga tillbaka och leta er ut ur Jerusalem i precis motsatt riktning". Jag förklarade hur de skulle köra för att hitta "Road number one" och från den sedan svänga mot Tel Aviv.

Nu i efterhand funderar jag på vad de egentligen tänkte när de såg muren torna upp sig. Om man tror man är på väg mot Tel Aviv måste man ha blivit rejält förvirrad av detta...

Idag blev det en dag med en rad olika möten. Ganska kul faktiskt! Roligaste mötet var nog när min före-företrädare Thomas kom och hälsade på i Shayyah. Vi avnjöt ett par Taybeh på terrassen och pratade om ditten och datten. Mest om hur trevligt det var att resa och vad bra vi trivs här i landet. Färska vinbladsdolmar och kyckling från Beit Jala var inte helt fel heller... Som en annan kompis sa om terrassen; "This is going to be very wonderful in the summer, Air Condition from God!"

Idag firar Israel Independance day. Tusen och åter tusen flaggor måste ha gått åt, för överallt vajar den blåvita flaggan. På husfasader, på lyktstolpar, på bussar, på bilar, på militärjeepar och i händerna på massor med människor ser man denna flagga. Det är inte utan att det blir lite dubbla känslor när jag som igår till exempel hörde från min taxichaufför: "They are celebrating the liberation of my country".

I morse var det extra stort pådrag av militär på Olivberget. Först kom bussen inte fram en väg för den var avspärrad, vi fick vända och åka över toppen av Olivberget istället för att köra genom Ras-el-amod. Där uppe stod det militärer i klungor ungefär var femtionde meter. Skarpt beväpnade med K-pistar.

Frihet, säkerhet, rättvisa och fred. Idag känns det som vackra innehållslösa ord.

Snudd på läsarstorm, bloggar därför en bild på min balkong... Fler kommer om ett tag när växterna frodats en stund till...


Obs, detta är en knepig vinkel. Svårt att se hela balkongen... Den buktar som ut bakom skorstenen till vänster sedan går den också runt huset framme till höger. Där jag står, ett trappsteg ner, skulle man kunna ha en mindre innebandyplan. Nästan. Ja, lite får man väl överdriva...?

Klockan är inte mycket och jag har redan hunnit blivit grundlurad på drygt 100 shekel! Nu är jag ARG! Jag stod och väntade länge vid Abu Dis på bussen. Ingen buss kom på den tid jag stod där. En taxi kom och tutade på mig. Ja, vad fasen tänkte jag. Det är kanske mindre bussar på lördagar. Kanske några inspireras av att västra Jerusalems bussar står stilla idag på Shabbatten och väljer att ta sovmorgon? Jag hoppade in i taxin och sa jag ville till Bab el Khalil (Jaffagate). Väl framme i Jaffagate ville han ha hutlösa 35 shekel för denna färd. Här får jag faktiskt skylla mig själv som inte gjort upp om priset innan, jaja. Jag vet. Korkat! Kanske på grund av denna korkade handling och på grund av att jag inte hade växel (bara hundrasheklar) såg denne man sin chans att lura åt sig en hundring. Han påstod att när han letade växel så fick jag tillbaka hundralappen. Jag mindes inte. Han blev sur. Jag blev arg. Det slutade med att jag gav mig. Vilket gör att jag nu i efterhand är ännu surare. Mest på mig själv...

Sensmoral: Gör ALLTID upp om pris när du åker med någon du inte känner. INNAN! Och ha växelpengar i börsen. ALLTID! Eller vänta längre på bussen. Den kommer så småningom! Under taxiresan mötte vi TRE bussar på väg till Abu Dis!

I morse när jag skulle gå till bussen från där jag bor stötte jag på en äldre farbror. Han verkade lite "lost" och pekade på muren och frågade efter Al-Eizariya. Jag har god utsikt från min balkong över detta plejs men vägen dit är hur lång som helst. Egentligen också ganska kort, faktum är att det bara var ett par meter från där gubben och jag stod och samtalade. "Hätha tariq msakker" (den här vägen är stängd), fick jag ur mig. Sedan var det stopp på arabiskan. Hur skulle jag förklara att han sannolikt måste åka en omväg ut i öknen, svänga höger när han kommer till Maale Adumim för att sedan efter ytterligare en lång och skumpig väg komma på andra sidan muren. För att 40 minuter senare (med bil) befinna sig två meter från där vi nu stod. Lyckligtvis kom min granne och kunde förklara detta...


Al Eizarya från min balkong... Muren går som en U-böj runt huset, så jag har god koll på detta grannskap. Så nära, men också så långt bort.

Hörde på nyheterna igår att en elev i Virginia gått bärsärk och skjutit ned 32 elever på en skola. Verkligen hemskt att detta händer igen! Samtidigt skakas Jerusalem av en liknande historia. En elev på ett gymnasium i närheten av centret högg i förrgår kväll ned en klasskamrat med tre knivstick i bröstet. Offret han sedan nedför några trappor till sin mor där han bad henne ringa ambulans innan han dog. En fruktansvärd katastrof för alla klasskompisar och för hela skolan. CDF anses dessutom som en av Jerusalems allra bästa privatskolor, nu får de leva med detta många år framåt. Då min kollegas son går i samma klass som offret och gärningsmannen kommer historien extra nära.

Så till en glad nyhet! Jag nåddes igår av beskedet att jag fått ännu ett kusinbarn! Grattis Anna-Maja, Anders och Agnes till nya tjejen i familjen! Skicka en bild!

Igår kom levernas av kylskåp och tvättmaskin till nya lägenheten. När man hyr lägenhet här ingår inte sådana saker. Kylskåpet på förra stället var ett undantag. Då en tvättmaskin väger multum var jag lite bekymrad över hur de skulle få upp det till lägenheten. Men "mish mushkele", killarna som kom måste ha ätit sin gröt varje dag! De sög tag i kylskåpet respektive tvättmaskinen och knatade upp de 60 trappstegen till min lägenhet. Jag tyckte mest synd om killen som bar tvättmaskinen, men han var verkligen urstark. Dock fullkomligt dröp svetten när de kom upp.

Efter detta var det dags för lite växtlighet till balkongen. For till andra sidan muren, Issaryia, och handlade växter. Där var det billigt redan från början, men min kompis A prutate ner växterna ytterligare. Faktum var att jag var tvungen att gå och kika på mer plantor medan han höll på att diskutera priset för att inte brista ut i gapflabb. 450 shekel för balkonglådor, krukor, citronträd, kryddor, Bougavilla (hur det nu stavas), lavendel och lobelia. Plötsligt kostade det bara 350 shekel och vi kunde åka vidare. Hamnade hos en diverseförsäljare på thé och där plockade han sedan fram ytterligare några stora krukor...

Sedan for jag hem medan A och hans söner for och "hittade" lite jord (eller dust som de säger) i wadi Hillwe. Mycket jordiga kom grabbarna tillbaka och började det mödosamma arbetet med att släpa upp även detta till balkongen. Nu står där ett stort antal krukor och lite plantor och väntar på att jag ska komma hem och skrida till verket. Jorden de hittade var av den mycket bördiga "röda jorden". Det kommer att växa så det knakar tror jag. Mest tror jag på lavendeln och rosmarinen, det kommer nog att sprida en rtevlig doft på terassen när jag sitter på kvällarna med en kopp thé.

I övrigt börjar jag få ordning på alla prylar nu. Saknar en hammock och ett större bord med parasoll så jag kan bjuda in lite fler vänner åt gången där. Ser mig själv i hammocken på kvällarna med en bra bok, skön musik och en stor balja thé. Funderar även på någon slags belysning däruppe så jag kan bjuda in grupper på kvällsvickning. Då jag inte längre har gästrum får vänner och bekanta ta med tält och sovsäck! Utan att överdriva nämnvärt kan det få plats ett tiotal tält...

Ny vecka börjar...

Först måste jag bara blogga denna bild, MODO-hockey som hyllas på Stora Torget i Örnsköldsvik. Tack Anders N. som skickade bilden!



Idag är det annars en sorglig minnesdag ute i Israel; Holocaust memorial day. En sirén ljöd i morse och bilarna stannade på gatorna och man hade en tyst minut. Dock var det ingen sirén i Shayyah så jag missade detta.

Puh, ska ALDRIG mer flytta! Packa i kartonger, flytta och packa upp ur kartongerna igen... Jag tror bestämt att mina sex företrädare har varit hamstrar allihopa. Varför har man SJU potatisskalare, TRE osthyvlar och över TJUGO knivar??? Och så vidare... Jag blir nog känd som storröjaren.


Här går flyttlasset. Bor nu på baksidan av Olivberget, med utsikt över Jordanien!

Tillbringade mesta delen av gårdagen med flytten, så när kvällen kom var jag helt utpumpad och hungrig. For till Beit Jala och käkade grillad kyckling på ett ställe som är vida känt för detta. Sedan hem för att sova första natten. Lite mindre trött blev jag av ett sms som talade om att MoDo vunnit SM-guld! Då det var länge sedan sist (1979)så är det naturligtvis extra kul! Grattis MoDo!!!

Snart helg!
EN enda natt kvar i Beit Hanina, sedan går flyttlasset imorgon. Jag gruvar mig för allt löst jox som ska ner i kartonger och sedan upp ur kartongerna igen. Men när jag väl sitter imorgonkväll på terrassen med en kopp thé kommer jag inte att ångra mig!

Igår var jag och cheferna och lyxade lite på American Colony. Först bookshoppen sedan en öl och en smörgås. Inte helt fel alls! Inhandlade "Yalla NIhki Arabic 2", The Iron Wall, CD, One State Solution och ett häfte som hjälper en att komma igång att skriva arabiska också (har hittills bara fokuserat på att prata). YNA-2-boken var kanonbra! Ungefär som en vanlig textbok i skolan, ett stycke, sedan lite glosor och några övningar. Kom genast igång med första kapitlet. Ska försöka ta tag i språket lite mer nu (igen). Vill ju kunna ha med mig ett nytt språk när jag sedan kommer hem för gott... Men redan nu har Arabiskan gått om både min högstadietyska och min gymnasiespanska! Dock är det fortfarande mest passivt ordförråd som jag har, men det börjar lossna lite att få fram rätt ord i rätt stund nu... Inshalla....

...och vardag igen. Idag jobbade jag äntligen undan den mycket trista finansrapporten. Det är en kamp att klistra kvitton på papper, numrera dessa samt föra in det i datorn. Inte direkt svårt, mer trist rutin som behöver göras. Det som gör det tråkigt är att när man tror man är klar kommer det nya kvitton i brevlådan eller via någon som man betlat. Då är det bara att ta fram klistret och öppna filen igen...

Nu skiner dock kvällssolen så jag ska passa på att ta en liten promenad för att rensa hjärnan från diverse kontonummer...

Då det intensiva påskfirandet stannade upp blev det tomt. Jag satt och hängde läpp en hel eftermiddag och kväll över att livet var trist, att jag var ensam, att det är långt till Sverige osv. Som en baksmälla efter påskfirandet ungefär. Plötsligt fanns där inga mystiska liturgier att gå till eller mirakler att förbryllas över... Allt ljud jag hör nu är gatsoparbilen som kör runt...

Mina två chefer kom igår och vi fikade, åt en långmiddag, kikade på lägenheten och pratade. Det var jättetrevligt! Lägenheten fick tummen upp, speciellt takterassen. Kommentar: "Är du säker på att det inte är hela kvarterets balkong?"

Nu ska jag he mig iväg till banken och betala räkningar innan det blir tjockt med folk där. Sedan stundar utvecklingssamtal och annat. Funderar skarpt på att städa skrivbordet också innan cheferna kan släppas in på arbetsrummet...

Flydde trängseln i Jerusalem och for till Jerico med två bekanta från Härnösand som är här och firar påsk. Som vanligt var det varmt och trevligt där. Hittade en mysig trädgårdsrestaurang och satt där och häckade ett tag. Plötsligt kom där ett stort antal grönklädda män ur säkerhetstyrkan joggandes förbi på gatan. Några sprang bredvid med vapen, annars får de hålla tillgodo med fysisk träning utan vapen bara... De vinkade glatt när de joggade förbi.


Nu tillbaka i Jerusalem igen som för en gångs skull är riktigt lugnt. Ska idag lägga mig i anständig tid, inga sena midnattsmässor i Holy Sepulchre! Nästan lite tomhetskänsla efter allt påskpådrag, men snart lunkar jobbet igång igen...

Börjar göra mig redo att flytta också. Var och hämtade nycklarna idag samt mätte lägenheten i alla rum. Ska nu sitta och göra en skiss och klura ut hur jag på smartaste sätt möblerar stället. Roligt, roligt. Kan inte bärga mig att få börja flytta in! Lägenheten i Beit Hanina känns så stor och ödslig att jag är där mindre och mindre, har på känn att jag kommer trivas kanon i Shayah!

Här sprider sig den heliga elden i gravkyrkan...

Eller varför inte kika på ett klipp från 2006:

För två timmar sedan inträffade ett mirakel i Jerusalem. Igen.

Största miraklet med just det här miraklet är att man kan pricka in datum och klockslag i sin kalender och bege sig till Holy Sepulchre för att vara med om det. Första gången någon skrev om detta mirakel var abbot Daniel år 1106.

Eftersom jag snöpligt hamnade bakom en checkpoint i Muristan förra året var jag i år mer förberedd. Hade vatten och godis i ryggan plus kamera och nåt att sitta på. Visade biljetten i första checkpointen där David Street börjar och knallade ner en bit. Stod hos "halsbandsmannen" och lät mig bjudas på thé i väntan på processionen. När prästerna kom klev jag bara ett steg ut i gatan och följde med. Så gjorde även en HEL del andra så det gällde att inte tappa position och hastighet.

När vi kom fram till Holy Sepulchre var dörren stängd. Stod då ungefär tre meter från dörren så jag hade god utsikt när den muslimske mannen låste upp (nycklarna har en muslimsk familj att förvalta då de kristna i Holy City har lite svårt att komma överens...). Sedan bröt stora kaoset ut när tusentals människor pressade på bakifrån och ville in. På tröskeln blev jag motad av en tjock gubbe som var riktigt våldsam. Men då jag hade folkhopen i ryggen fanns det ingenstans att ta vägen. En armenisk korgosse såg mitt dilemma och tog tag i min arm för att försöka dra mig förbi tjocka gubben. Ett tag trodde jag skulle bli nedslagen på fläcken, men jag lyckades parera den våldsamma bufflingen som kom. Snurrade lite och lyckades glida förbi tjockisen. På skälvande ben staplade jag mig sedan till armeniens sida av Holy Sepulchre. Fick sedan hjälp av en trevlig kvinna att hoppa upp och sätta mig på en hög bänk. Där satt jag kungligt och kunde invänta Holy Fire som skulle inträffa typ tre timmar senare.

Det blev lite olika gruff bland kyrkobesökarna trots att polisen gjort upp olika fållor för greker, armenier, kopter, syrianer... Mellan varven var det lite småprocessioner nu och då när olika biskopar skulle tåga in. När det sedan blev dags för stora ceremonin gick den grekiskortodoxe patriarken och en armenisk präst in i graven och israelerna stängde den och vaxade igen ingången. Innan hade man förstås kollat så ingen hade tändstickor på sig. Om vilka som skulle gå in i graven har det varit diskussioner in i det längsta. Grekortodoxerna ville gå in själva men det tyckte naturligtvis inte armenierna var en så bra idé. Vad jag hörde var att nu fick tydligen båda komma in. Trevligt att de kunnat lösa den konflikten!

En kort stunds väntan, sedan kom elden genom ett hål på sidan av graven. Elden spreds därifrån till de olika sektionerna i kyrkan både genom att folk sprang och genom att man tände sina ljus på grannens ljus. Det blev ganska varmt i kyrkan med alla dessa ljus! Jag räknade ljusen i min knippe och det var 33 ljus. Anta att alla tusentals besökare har ett sånt knippe ljus...

...i Jerusalem blev aldrig riktigt lugn. Sitter nu med håret på anda och med ständiga gäspningar. Var trettionde sekund ungefär hela natten har det klämtat till i en stor kyrkklocka i närheten. Ibland ett slag, ibland två. I några fall även tre slag. Det var lite tjusigt faktiskt, ödesmättat liksom. Som om världen håller andan och avvaktar vad som ska hända med Jesus i graven... Snudd på att jag blev religiös!

Nu på morgonen är det helt andra ljud som håller mig vaken. Nedanför har man satt upp några checkpointer. Ingen släpps in i Gamla Stan utan tillstånd. Jaffa Gate är fyllt av pilgrimmer som pressar på mot hörnet där David Street börjar. Där står en polis och skriker i megafon och andra poliser som jobbar sig svettiga med att pressa tillbaka folkhopen. De tillresta pilgrimmerna har inte samma respekt för dessa konstaplar som jerusalems muslimer till exempel (kanske beroende på att man inte är rädd att förlora sitt Hawiyye och allt vad det innebär?). Hur som helst så ser det ut som om pilgrimmerna snart helt sonika kommer ha en "stampeede" över poliserna. Undrar om poliserna törs sätta in tårgas denna gång mitt i Jerusalem och mitt bland turisterna?

Presis som jag skrivit klart inlägget ovan fick nog polisen andra order. Plötsligt drog de sig tillbaka från David Street. Nu får alla bara knalla ner på gatan. Kunde man inte kommit på detta tidigare? Vad var det nu för vits med att stå och mota pilgrimmer i några timmar?

St James´

Mitt påskfirande bara fortsätter och fortsätter... På eftermiddagen var det dags för begravningsgudstjänst i ST James kyrka. Det var mycket vackert! Sången var vemodig och det var lätt att förstå innebörden trots att det var på ett totalt främmande språk. En massa ljus och en kistliknande grej framme i koret översållat med ljus. Mycket rökelse och många processioner runt omkring i kyrkan. Snacka om stark stämning! Efteråt hjälpte biskopen mig till biljetter till morgondagens Holy Fire.

På kvällen hamnade jag på Jerusalem Hotell med Jessica och några till. Stötte på ett par grekortodoxer från Gaza som hade fått tillstånd att besöka Jerusalem under påskfirandet. Fick höra om situationen för de kristna i Gaza som hade det besvärligt. Hamas ger dem inga pengar eftersom de menar att dessa kristna får bidrag från Väst (vilket inte stämmer). Jag fick inbjudan att komma och hälsa på dem i Gaza vid tillfälle, tills vidare skulle vi hålla kontakten via msn. Kul!

Nu åter på centret för att ladda inför morgondagens Holy Fire. Några processioner återstår innan Jerusalem blir lungt i några timmar. Patriark Teofilus III ska snart gå i procession till Holy Sepulchre med hela sitt följe, men jag är på tok för trött för att ens gå ned för trappan och kika lite.

Jerusalem, långfredag 2007

Det är sjukt mycket folk i Jerusalem idag. Judar firar Pesach, kristna (både katolska och ortodoxa grenen) har långfredag. Idag vid middagsbönen för muslimerna var gatorna igenpluggade. Det var som att köa istället för att gå.

Jag pressade mig in i Holy Sepulchre en stund för att kika på folkvimmlet. Kyrkan var alldeles varm och fuktig av all trängsel därinne. Några släpar dessutom med sig stora kors. På dessa stora kors är det många som tejpat fast mindre kors. Förmodligen för att ha som minnen när de sedan kommer hem?

Varmt är det idag också. Sommaren har kommit med cirka 30 grader. Inte blir det svalare av att trängas... Sjukvårdare får ofta rycka in och hjälpa folk med solsting eller de som svimmar av värmen och trängseln.


MASSOR med ljus kommer att tändas i dessa dagar!

Det blev en femetta. Till Linköping! UUäääähhhhhh!!!! Nästa match är imorgon, LÅNGFREDAG. Jag är nog lite miljöskadad, för jag hajar till att man spelar en SM-final en sådan dag. Det är ju dagen man är stilla och mediterar över kristi lidande... Som sagt; miljöskadad i Holy City.

Igår hade jag större datorhaveri. Redan tidigare var min bärbara dator långsam och usel. Skärmen har lagt av och jag får ha en jätteklump till skärm bredvid tangentbordet på min bärbara för att få systemet att funka. Igår handlade jag en webbkamera och efter installationsförsök nådde jag inte ut på nätet. Stor sorg och tandagnisslan i fottvättningsceremonier och annat jag tänkt blogga om... Hur som helst så funkar det idag när jag slog på datorn. Holy Air? Ska om trekvart iväg på grek-ortodoxernas fottvättningsceremoni...

MODO är i SM-final. Som av en händelse googlade jag in till de röd-vit-gröna för att se hur det går för dem. Jag möttes där på hemsidan av en banderoll som säger att de ikväll spelar första SM-finalmatchen! WOW! Jag som i vanliga fall är MODO-fan ordentligt tycks ha missat denna världshändelse. Funderar nu på att inhandla nåt röd-vitt-grönt och skriva MODO med stora bokstäver och hänga i flaggstången på centret. Eller kanske inte, jag vill ju inte ha invasion av de blåvita...

Jag ska flytta! Har hittat värsta grymma snygga lägenheten! 300 dollar billigare per månad, närmare stan, billigare taxiresor (10-15 shekel billigare), mindre, mysigare... GRYMT stor altan, nej - takterrass med GRYM utsikt över både Jordanien och Jabal Mukabbe! Inflytt i princip när som helst, men jag funderar på att ta det typ nästa lördag. Vill komma iordning innan jobbet skjuter fart några veckor senare.



Skrev kontrakt igår så nu är plejset mitt! Funderar på att ha inflyttningsfest någon gång framöver med grillning och musik på taket. Lägenheten är också väldigt pedagogisk, muren går några meter utanför. En del av utsikten blir då över Västbanken. Förmodligen kommer det bli en hel del bloggoppurtunitys från balkongen...

Korsningen vid DCO-tunneln, bara svänga höger är möjligt...

Sedan några veckor tillbaka är det bara möjligt att svänga höger här. Kommer man till exempel från Jerusalem och ska till Betlehem går det inte att svänga in på vägen som leder till Bethlehem via Beit Jala. Man får åka rakt fram på Hebronvägen en sträcka (ca en kilometer) och sedan göra en U-svang för att komma så man kan sedan kan svänga höger mot Beit Jala.

Kommar man från Beit Jala och ska till Hebron är det värre. Då kommer man som här på bilden fram till korsningen och vill svänga vänster. Det går som du ser inte. Det enda som återstår är en högersväng. Då hamnar man i checkpointen. Kommer man till exempel med en palestinskskyltad bil får man problem. Många gör då en panik-U-sväng över den heldragna linjen. Naturligtvis står polisen där och håvar in böter på löpande band...