jerusalem

Det blev en intensiv dag med två fottvättningsceremonier och en sorgegudstjänst i St James. Plus en MASSA shopbesök mellan varven. Typ ALLA ville bjuda in oss på the eller kaffe och få sig en pratstund. Efter ett tag steg det oss åt huvudet alldeles och vi började TRO att vi var celebs. Roligast var det nästan när jag visade Ida Crazy Line och bara hinner komma över tröskeln då ryskan som jobbar där fullkomligt skriker "Welcome, long time no seeing!". Så skojigt. Men hon har ju fått en del av innehållet i min börs...


St James och en av ärkebiskoarna tvättar fötterna på en präst.



Efter fottvättningen var vi och fick en varsinn bit tvål. Så här glad blev Ida!


Senare på kvällen var vi på "sorggudstjänsten" i St James. "Solemn Mourning Service". I en del program stod det "Morning Service" - vilket orsakade en del huvudbry då den faktiskt är mellan 19 och ca 23.30. Vi höll dock inte ut till slutet utan gav oss efter en stund för att gå hem till mej och testa Bubbelgum-Argile.

I morgon är det långfredag och sedan en lång natt i väntan på Holy Fire på lördag.

...var det på Ben G när vi landade igår eftermiddag. Oj, jag som hade fodrad väst och långärmad tröja. Det gick otroligt fort genom kontrollerna på flygplatsen, men senare upptäckte jag att de bara givit mej en månads turistvisa när Ida fått de vanliga tre månaderna! Men vad gör det, det är ju dubbelt upp mot vad jag behöver... Men ändå...



Väl i Jerusalem var det som om jag bara varit borta några veckor. Allt var precis som vanligt, bara att ta upp där jag lämnat plejset. For direkt till Olivberget för att spana utsikt samt handla östjerusalembornas svar på KFC. Mums!

Sedan somnade vi som två stockar efter att ha varit vakna länge, länge både på nattybussen och flyget.

Idag har vi varit i Hebron och besökt Ibrahimmosken/Synagogan samt handlat sjalar i parti och minut.



Ida och jag vid Abrahams grav från moskésidan. Då Abraham är stamfar till både Kristna, Judar och Muslimer samt att det är spänt läge här i moskén är det ordnat så att en del av byggnaden är moské och en del är synagoga. Genom galler och med pansarglas emellan kan olika religionsutövare få access till graven från olika håll. Fiffigt och lite tragiskt samtidigt. Säkerhetskontrollerna är också ganska stränga, ingen vill återuppleva massakern -94 då en extremistisk bosättare öppnade eld i en grupp bedjande muslimer.

Stämningen i moskén när man kommer som turist är gemytlig. Man svassar runt i den bruna outfiten och möts av leenden och vänliga nickar. Kan nog bero på att det inte är så många turister som kommer hit. Strax efter oss kom dock en jätteskock palestinier på skolutflykt från Israel.

...blir bloggen sitt rätta "jag"igen. Nu har väskona dammats av - både storväskan och lilla röda kabinväskan. Jobbade sista dagen idag på Park innan lovet och på annandagen bär det av! ÄNTLIGEN!

Två veckor ska jag vara i Jerusalem. Den första blir förmodligen spränfylld av Holy Fire, Fottvättcermonier och Ressurection parties. Kanke en tur till Döda Havet för lerinpackning och förmodligen en tur till Hebron för att bunkra sjalar. Har fått några beställningar på s.k. "äkta pashminasjalar" från Kina. Ska också försöka släpa hem lite av bohaget som jag fortfarande har kvar i Jerusalem; Playstation 2 med singstar och några skolpärmar är väl det jag saknat mest.

Den andra veckan blir mer äventyrlig då jag ska försöka ta mig till ställen jag ännu inte varit på. Trots att landet är "tiny tiny" finns det många vita fläckar för mig att utforska. Kameran är packad och datorn hänger med så allt blir dokumenterat i vanlig ordning...

Första april blev riktigt kul i Docksta! Ett gäng fnissiga 60+ tanter drog runt sent (hrm 21-tiden) kvällen innan och satte upp sina alster runt om i byn. Under någonmånad har tanterna stickat frenetiskt hemma i stugorna för att "busa" (som de sa) på första april. Nu är byn därför dekorerad med en hel del lyktstolpestrumpor och ledstångsvärmare. Bäst är kanske den virkade korven på ICA? Snyggast blev det på Ingrids blomaffär:

Ikväll var jag inbjuden till samfundet Sverige-Israel för att berätta om Jerusalem och mitt arbete där. Det var jättespännande men jag hade nog förväntat mig mer diskussion.

Jag berättade om jobbet och lite om olika uppfattningar om landet och konflikten. Då jag klassar mig själv som balanskonstnär i den högre skolan när det gäller konflikten och gärna prdikar dialog, försoning, olika perspektiv berikar och käpphästen framför alla andra "Det är inte ens fel att två bråkar" blev jag förvånad av en del reaktioner.

Min kompis Elisabeth som var med hade en observation som hon gjort i olika frikyrkor; man hummar om man håller med. Man går ofta inte emot e inbjuden talare i polemik, men man kan humma i olika tonlägen och volym beroende på hur mycket man håller med.

När jag presenterade mig och berättade om mitt första möte med Israel genom kibbutzliv och appelsinplock hummade min publik. Jag kom in på den fantastiske kibbutsniken som hette "Israel" och som kommit med båden "Exodus" - publiken hummade lite ljudligare. Så kom jag in på min första resa till "Den andra sidan" och möte med palestinier. Hummandet avtog.... Komplicerade kartbilder... hummandet stoppade helt.

Hm. Hm?

Jag sitter fortfarande och grunnar på VAD jag sa som ledde till uteblivna hum. Var det "fanatism finns på båda sidor", "sekulariserade jerusalembor tycker dn ökande ultraortodoxa gruppen tär för mycket på kommunbudgeten" eller så var det kanske när jag sa att jag inte tycker om PRO-människor och jämförde PRO-arna med huliganer på en fotbollsmatch...

Men nu ville jag ju faktiskt inte få medhållande humm - jag ville som vanligt väcka tankar och få folk se att verkligheten är mer komplexän vad vi vill tro. Så uteblivet frikyrkohum kan i det här fallet vara något riktigt bra? ...eller??

Avskedet vid kistan var sorgligt såklart, men ändå så värdigt kusin Nisse! Istället för "av jord är du kommen..." blev det en tyst såpbubbelfanfar för cirkusnisse...


Värdigt också med knallblå kista. Precis samma färg som vår morfars kista för ett tag sedan...


Kön till att skriva en minneshälsning var lång. Det finns ju så många ljusa minnen och så mycket man vill skriva.

...tex. som kusinbarnet Agnes sa: "Tack att vi kände dej, Nils!"

In other words; I LOVE YOU!

Nyss hemkommen från en mysig kväll hemma hos exchefen och engelsk gäst. Samvaro med kollegor, representation och få prata engelska igen. Kul och mysigt. Det visade sig också att Åke hade koll på youtube, för han spelade detta youtubeklipp för oss, helt outstanding för alla jazzälskare. Tänker lite speciellt på Per och ingemar när jag hör sån här musik...Kanske nåt för Lena Stompers att testa på årets traddjazzfestival på Mannaminne?:

Appropå kommentaren i förra inlägget....



Trumvirvel. Nu kan denna grävande blogg rapportera om en incident som en del avfärdar som vandringssägen och ren lögn. Så här går storyn:

"En kvinna ska på gynundersökning och är stressad. Hon sprayar lite deoderant nertill och stressar in till sin gynundersökning. Gynekologen, en äldre manlig läkare, kommenterar sedan kvinnan kommit på plats i undersökningsstolen: "De är till att ha gjort sig fin". Kvinnan sneglar ner och upptäcker till sin fasa att hon istället för deo tagit glittersprayen...!!!!"

Ljug, vandringssägen, överdrift eller ren myt?

Sanningen är den att DETTA HAR INTRÄFFAT! Min moster Britta, som jobbat i 40 år som barnmorska i Örnsköldsvik kan intyga att det hände just i Övik och kan namnge läkaren och en kvinnlig sjuksköterska som känner patienten....

Så har en lång dag passerat. Jag stirrar in i datorskärmen och börjar känna mig lite retarded. På Facebook kan man låtsas som om inget hänt och fortfarande kika in på kusinens sida. Men man märker snart att kondoleanserna är så omfattande att det inte går att intala sig att inget hänt. På youtube kan man se hur fantastisk NIls var, både på sin påle och med sin varma och roliga humor:

Fly me to the moon
Let me sing among those stars
Let me see what spring is like
On jupiter and mars

In other words, hold my hand
In other words, baby kiss me

Fill my heart with song
Let me sing for ever more
You are all I long for
All I worship and adore

In other words, please be true
In other words, I love you

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1482544/nils-21-hittad-dod-i-frankrike

Vad återstår egentligen att säga? Många gånger läser man om ond bråd död i tidningen och låter det passera i pereferin bara. Plötsligt har det träffat mitt i ens existens på något vis. Min kusin Nils, så oerhört full av liv och energi finns inte längre och jag kan knappt fatta att det har hänt.

Samtidigt som det skulle vara ohyggligt att inte få någon klarhet i vart han tog vägen, det finns ju sådana där oppklarade fall, så är det nu ändå som om luften går ur en fullständigt. Nu går det ju inte längre att hoppas...

Övik har ett eget turkiskt Hamam! Ikväll har jag och två kollegor provat inrättningen. Är len som en barnrumpa över hela kroppen av peeling, massage och löddring. Medan man hämtade sig mellan behandlingarna kunde man ligga på en solstol och äta frukt eller bara njuta på den varma stenhällen och se de två halvnakna männen löddra in någon annan. En upplevelse!

En sak som är kul är att sjunga i kör! Just nu sjunger jag i två körer som båda övar på måndagar. Stora Vibyggerå Kyrkokör och lilla gruppen "Sotto Vocé". Den första är maffig och den andra är svängig. Igår sjöng vi upp i först Vibyggerå kyrka och sedan Ullångers kyrka.

När vi ska sjunga upp blir det lite nerv och fight i kören. Inte om själva sjungandet. Inte om vad vi ska ha på oss. Inte om hur vi ska stå. MEN om HUR VI SKA SITTA i bänkarna mellan låtarna! Igår blev det riktigt bitchigt en stund. Vi tar det från början.

Man kommer till övningen, sätter sig i bänkarna och väntar in alla. När alla kommit börjar vi öva. När vi övar står vi framme i kyrkan på gradänger (en slags trappsteg avsett för körer). När vi sedan övat klart återstår momentet att placera oss så i bänkarna att det ser snyggt och prydligt ut när vi ska upp och sjunga. DÅ inträffar vanligtvis KAOSET: Handväskan som man placerat i en viss bänk kanske inte är på rätt ställe!!! När vi provgått ner från gradängerna visar det sig att väskan är någon annan stans!!! ACK och VE! Olika viljor och tips på hur man ska gå och stå bryter också ut så när vissa med hög röst försöker få nån att skicka väskan försöker andra lösa gåproblemet...

Igår gick det helt över styr i Vibyggerå kyrka. När vi sedan kom till Ullånger hade de flesta koll på den viktiga väskan MEN då visar det sig att DYNAN man ska sitta på INTE var samma dyna som man plockat vid ingången. VANUDÅ?!?! Alla dynor är lika, men vissa (nämner inga namn) tycker det är viktigt att få sitta på just den dyna man har burit fram till bänken... HÅHÅJAJA, och när jag skrattar åt det bitchiga kaoset så biter andra ihop och väser mellan sammanbitna tänder: GÖR SOM NI VILL DÅ JAG BRYR MIG INTE! Amen! Så genomkomiskt! Funderar på att filma det hela och lägga på youtube. Men då måste jag kanske senare emigrera från byn...

Just nu väljer jag mellan att ha DJ****T ont i höften (störd nattsömn, C-brus, kryckor) eller vara kass i magen (Hänga dubbelvikt i närmaste toalett) av medicin mot höftvärk. Men då det inte är varje helg man går ner 4 kg kanske jag sviker min mage ändå? Men törs jag verkligen ta en ny tablett imorgon? Magkrampen har ju inte helt givit upp än... Life is shit (I bokstavlig bemärkelse).




Annars ler jag lite åt en replik från mina kära FP elever som jag stötte på i kafeterian häromdagen.

De: "Men se, religionsfröken är här", "Vi sitter här å njuter nu när vi inte längre har nån religion!"
Jag, viskandes till min kollega: "Undrar vem som njuter mest?"

Politiskt inkorrekt så det stänker alltså...