jerusalem

Fatta vad trevligt! Ikväll blev jag inbjuden till mina mycket trevliga grannar på semla, jordgubbar och thé! Eftersom jag i vissa lägen spyr av jordgubbar nöjde jag mig ikväll med två sådana som jag lyckligtvis fick behålla. Semlor är gott! Varför måste goda saker antingen vara onyttiga, omoraliska eller olagliga? Sällskapet var utomordentligt! Fem svenska tjejer och en tjejs palestinska pojkvän (grannarna). Det blev mycket om OS, jobb och film.

Kul att börja träffa lite nya vänner härnere, jag kan ju inte sitta och umgås med en dator kväll efter kväll efter kväll... Här firar vi svenskar många fler högtider än vad "vanliga svenskar" gör. Får se hur det går med kräftorna eftersom de inte är kosher, men jag lovade jag skulle försöka få med mig lite surströmming till i höst. Ingen av de andra (sörlänningarna) verkade ha provat, men de kommer nog att försöka.

Slutsats: Svensken är mer svensk utomlands, undrar vad det kan bero på?

Internetdating är en sport, men att det skulle vara så STOR sport här hade jag inte anat... Agneta, ryck in och säg vad han sa! Han är en snygging...

Han:  äéé        
Jag:  Hello!
Han:  äé ùìåí îä ùìåîê ?
Jag:  Shalom, Sorry, I don´t have heprew fonts
on my computer, nor do I understand much of it         
Han:  àéï áòéä úøùîé ìé áàðâìéú åàðé áòáøéú
Jag:  I hope you understand "anglit"? I do
understand how to read hebrew, but my hebrew
wocabulary is sooooo limited...
Han:  àå ÷éé áñãø àðé àùúîù áîéìéí ôùåèåú
....äéëï ðåìãú ?
Jag:  Nice to talk to you, but I´m lost in
translation...         

Ser nu att hebreiskan inte riktigt gör sig på min blogg...

Sitter nu klistrad vid webbradion och ska följa OS-finalen i Hockey. Detta blir första tävlingen i OS som jag följer "live". Har klarat mig bra som utlandssvensk så här långt. Dock högg det till i hjärtat då jag nyss blev varse att ´vasaloppet går av stapeln nästa helg! Jag som brukar ha en heldag vid TV´n varje vasaloppssöndag, nu kommer den traditionen att brytas... Vasaloppet för mig är att kunn SE loppet, radiosport i all ära men jag tvivlar starkt på att det går att få rätta stämningen här i Holy Land via internet. Att se klipp i efterhand är inte samma sak som att se exakt SAMTIDIGT då det händer. Hoppas utvecklingen av webbkameror utvecklar sig snabbt på en vecka.

Nu är det snart nedsläpp, ska fixa en dajmkaffe (Tack moster och mor som fyllt på mitt DK-förråd!)!!!

Heja, heja, HEEEEJJAAAA!

Utanför mitt fönster pågår ockupationen för fullt. Ibland tror jag att jag kommer vänja mig vid detta. Just i skrivande stund har man vid den temporära checkpointen hållit ett dussin människor ståendes i över en halvtimme för att vänta på att soldaterna ska kolla deras ID-kort. Här i landet är det ett virrvarr av olika identiteter. Mina grannar har förmodligen blått Jerusalem -ID medan de som försöker ta sig in från bl.a. Ramallah orange ID. De med orange ID har stora problem att förflytta sig ens mellan olika palestinska orter på Västbanken på grund av alla CP (Checkpoints). Israel försöker lösa detta genom att konstruera ett stort antal broar och tunnlar.

Ständiga övergrepp och förnedring pågår vid dessa otaliga CP. Just nu ser jag hur ett dussin palestinier får stå och vänta på att soldaterna kollar ID-handlingar. Dessa kontroller drar alltid ut på tiden. Lite skrämmande att vilken makt de beväpnade ungdomarna har över de som bor här. En Dolph-Lundgrenliknande soldat viftade nyss bort en gammal gumma, jag såg på gesterna att de ville hon skulle går upp för backen och gå längs en annan väg istället för att på så vis gå igenom den stationära CP. Till vilken nytta kan man undra. Är gumman verkligen ett säkerhetshot?

Denna ständiga närvaro av soldater gör att jag nu verkligen känner att jag bor i ockuperat land. Mest bizzart käns det att jag själv har någon slags V.I.P. status här. Jag har ännu inte blivit stoppad här eftersom det syns att jag är utlänning. De som bott här i generationer är de som blir stoppade...

Känner också lite med soldaterna. De är förmodligen skiträdda. Var och varannan kan i deras ögon vara terrorist, så nerverna kan ibland ligga lite utanpå. De tar säkert det säkra före det osäkra och kollar människorna jättenoga för att inte bli de som kanske släpper igenom en självmordsbombare? De "lyder bara order" och går grundligt tillväga...

Förberedelserna inför kvällens stora reception är i full gång! I samlingssalen utanför kontoret håller nu Svante och Joakim på att repetera inför kvällens mucicerande. Nyss ringde telefonen, Hania svarade, och sedan log hon hemlighetsfullt och sa att en mycket betydelsefull gäst kommer att närvara ikväll!

Jag har stora skälvan! Jag sitter och försöker tota ihop mitt 3-minuters tal... Fasen, vad det står stilla i huvudet! Allt jag får ner på papper låter som patetiska filmrepliker från slutet av någon hollywoodproduktion. Hur styr jag upp det hela? Jag vill ju inte få till ett mjäkigt tal, lite stuns får det gärna ha! Ska nog ta en liten promenad nu och fundera...

Blogga gärna in lämpliga meningar att skjuta in i talet ikväll! Ära och berömmelse (som vanligt i mina bloggtävlingar) till de som får till några användbara meningar.... Deadline 17.00 (Sverigetid).

Från att livet börjar hitta en jämn lunk har nu det plötsligt blivit full fart. I olika grupper anländer nu folk hit från Sverige för att göra studieresa plus vara med på vår reception på lördag. Inatt kom mor och moster vid 04.30-tiden så det blev en kort sömn. Nu har vi gjort gamla stan lite och sedan satte jag dem i taxi hem till mig för att jag ska på annat möte här på centret om en liten stund. Nya jobbet innebär verkligen ett nytt sätt att arbeta. Dels har jag ständig jour så länge någon resegrupp från Bilda är i landet och dels jobbar jag långt ifrån regelbundet. När det är mycket jobb arbetar jag mycket, och lite när det är lite... Jobbrytmen bestämmer fritidsrytmen. Det kan låta slitigt, men jag gillar det skarpt. Dessutom tror jag inte jag kommer behöva känna dåligt samvete om jag tar sovmornar ibland, för när man jobbar många kvällar kompenserar man detta.

Det är så roligt att få besök hemmifrån! Nu blir det lättare att beskriva livet här när jag pratar i telefon med morsan. Nu kan hon liksom leva sig in i berättelserna... För vänner och bekanta som funderar på att komma hit... Jag såg att apollo hade sistaminutenresor för typ 600 spänn (om man åkte igår), danskhistorien gör att priserna sjunkit lite. Passa på!

Efter jobbet idag var jag och shoppade lite i västra (israeliska) Jerusalem. Nära den berömda shoppinggatan Ben Jehuda hittade jag en pytteliten skobutik med massor av nice pjuks! Med SATC i bakhuvudet slog jag till på ett par brunglittriga italienska saker med hög klack. Faktiskt den högsta klack jag varit uppe på. Det blir till att ha dem i väska innan festen, för trapporna upp till centret i dessa.... nja tack!

Hittade sedan ett bagelställe där jag shoppade tre baglar. Fastnade för detta typiska judiska bröd när jag var i New York på H&H Bagels. Ska njuta ikväll tillsammans med en stor kopp thé!

Sitter nu på centret och väntar in några svenskar från årets första resegrupp! Ska välkomna dem och kanske snylta med ifall de ska käka middag. Är såååå sugen på Nargila* nu!


__________
* Nargila=Vattenpipa

Nyss återkommen från bosättningens jättegalleria! Tre våningar med rulltrappor och MASSOR med butiker! Typ tredubbla Oskarsgallerian (Öviks nya inneställe för shopping...). På våning två hittade jag dessutom Foppatofflor (Crocs)! Här kostar de vad man kan vänta sig att plastdojjor ska kosta, 49 shekel! (ca 80 spänn!). Jag trodde inte mina ögon när jag såg prislappen, och den gullige försäljaren trodde inte sina öron när jag sa att man i sverige betalar uppåt 600 spänn för dessa skor. Dock har de bara färgerna vitt, svart och marinblått i den galleria jag var i. Men är det någon av mina kära bloggläsare som vill beställa skor tills jag kommer hem i mars går det bra. För 200 spänn får du då ett par Holy Foppa Crocs!
Hehe... Bara skojja när det gällde prispålägget... Ska inte blir gnidig här i Holy Land! Bjud mig på en fika eller nåt för frakten istället! /M

Så har vi varit hos frissan, Hania och jag. Jag börjar skönja ett nytt system här i Holy Land. Precis som på banken blir hela personalen (4 st) indragna i ens ärende. En som tittade, klippte och färgade en som höll i färgen, en som fönade och en som sköljde håret från färg och blekmedel. Kan verka aningens överflödigt med fyra arbetare på två kunder, men det var riktigt trevligt. Frisören, som enligt Hania var hetero, frågade vad jag ville göra med mitt hår. Jag sa att han fick göra vad han ville, bara jag blev "fabulous". Han jublade och gav sig ikast med min kalufs. Nu är jag sålunda blond. Igen. Jag tror detta mest berodde på att jag hade lite annorlunda hårkvalité än stammisarna på hans ställe så han ville passa på att göra saker som inte fungerar så bra på svart/svartbrunt hår. Hania ser nu ut som en filmstjärna och jag som en spräcklig hyena. Han erbjöd sig att färga rött över det hela och jag överväger detta alternativ.

Idag var det nära ögat två gånger...

Först lyckades jag snubbla i trappen på centret, men lyckligtvis greppade jag ledstången så knogarna vitnade och lyckades på så vis undvika att rasa till botten av trappan. Eftersom det är stentrappa skulle det innebära åtskilliga blåmärken och kanske t.o.m. något brutet. Nu nöjde jag mig med att vrida till knät en aning. Tack Gud för C-brus!

Senare råkade jag komma emellan en mobb av äggkastande ungdomar och ett gäng soldater med tårgasgevär. Satt i en taxi när äggen började hagla. Eftersom traffiken avstannade vart vi fast på så vis ett tag. Vi vevade upp rutorna och betraktade eländet. Efter bara en liten stund svämmade hela gatan över av alla tillrusande poliser. Stannade snabbt till vid tygaffären och bestämde tyg till gardinerna på centret innan jag fortsatte hem i taxin.

Är nu hemma och ska fira lite helg med C-brus och DVD. Life is a thrill!

För att vara ett "Holy Land" så finns det oproportionerligt många frestelser. Först i form av appelsinjuice som jag köpte av Jonas på morgonen precis utanför centret, med på köpet erbjöd han mig en nyfriterad falafelboll (vem kan motstå en sådan?). När jag skulle hem hade jag bara tänkt och handla med mig lite mjölk (light), men bredvid mjölken står precis hur många olika sorters chokladmjölk som helst! När vi har lunch varje dag på centret kämpar Hania och jag mot frestelsen att ringa efter Hoummos och pitabröd... Jag har ingen våg, men jag misstänker att jag gått upp några kilon redan! Jag tror jag måste sluta äta bröd! Värsta boven är allt underbart bröd de har här. Varma pinfärska pitabröd eller de där ovala vita bröden med sesamfrö på... Yummi! Men ska jag ha någon sportslig chans att glida i festblåsan (ännu oinköpt) om en vecka så måste jag börja ta mig samman idag...

Sitter just nu och smuttar på min SISTA medhavda dajmkaffe! Hur ska detta gå? Ska mor och moster förbarma sig när de kommer ner??? Hade tänkt att spara D-kaffe till stunder av hemlängtan, men idag tyckte jag så synd om mejsjälv att jag inte längre kunde behärska mig från att bara sniffa på sista påsen... Har flyttat böcker och bokhyllor i biblioteket en lång stund idag så knävärken verkligen lockades fram ordentligt. Inte ens dubbel C-brus kunde styra upp mig på banan igen. Detta trots att jag åkte taxi till jobbet och fick lift hem. Måste lära mig varva bättre mellan "på fötterna-jobb" och kontorsfixa!

Men fint blir det! Ser med skräckblandad förtjusning fram emot celebert besök till veckan av alla tänkbara filurer som kommer att komma till vår fest! Har laddat nu när jag kom hem med episod efter episod av S.A.T.C., så nu ska jag ut i helgen och leta blåsa och Manolo Blanick dojjor! Det tycker jag mig vara värd! Dessutom - hur ofta i framtiden kommer det att ges mindre större bankett till min (50%) ära? Never? Bäst att rigga sig därefter... Lördag=shoppingday - mer blogg om detta lördagkväll, eventuellt med fotobevis...

Ännu en dag fylld av allehanda förberedelser inför storfesten vi ska ha om en och en halv vecka. Vi letar tyger förfullt till borden och kanske lite nya gardiner. På ett ställe i bazarerna hittade vi en tygshop. Vi kom därifrån utan tyger för både Hania och jag blev liksom "mättade" av att se alla olika färger och mönster. Till slut visste vi inte alls vad vi egentligen letade efter.

Tog mig an biblioteket istället. Snacka om dammgömma! Kan inte ha blivit dammat sedan åtskilliga direktorer! Ska försöka få till ett trevligt rum för grupper att sitta och samtala i, men vad gör man med alla diverse årsrapporter från typ -85? Har lust att fixa en stor kontainer utanför fönstret och städa på så vis. Men då jag vill bli långlivad som direktor låter jag tillsvidare även de ofräshaste böckerna vara kvar.

På nyheterna: 300 uppretade palestinska ungdomar attakerar TIPH i Hebron! Hania och jag suckar, när ska detta ta slut? Nu kommer säkert människorna från sverige igen att ringa och vara oroliga... Vi kollade av läget med vår kontakt i Bethlehem och han beskrev det som att det var skolungdomar som kastat sten och bränt flaggor, medan de vuxna försökt få dem att besinna sig. Vi har dock strykit Hebron från programmet och det kanske mot vad som hände idag var bra. Hoppas bara att det lugnar ner sig, för Hebron är en intressant plats att besöka till andra resor.

Väl hemma igen efter denna dag har jag huvudvärk! Hela himlen är fylld av fina dammpartiklar som blåst hit från Sahara. "Chamsin" fick jag höra det kallas. För den som läst Guillous serie om Arn vet att Arns kuse hette Chamsin. Jag som romantiserat lite kring denna vind, nu när den är utanför ser jag inget charmit alls med detta fenomen. Kent berättade att när det sedan regnar genom allt damm blir det som att det regnar lervällning! Låter hur ofräsht som helst! Men just nu skulle jag vilja se detta + att det skulle "tvätta ren" himlen. Som det är nu är det gulvitt överallt i luften. Inte så kul...

 Fick besök från Övik idag! Anna-Lena och Linnéa, två f.d. elever på Parkskolan kom och hälsade på! Jätteroligt!!! Eftersom vädret var kanon satt vi på taket med den Hommosen, pitabröden, Chattan, löken, gurkan och tomaterna. Utsikten är underbar och solen... Jag har nu blivit lite brun! Hoppas vädret håller i sig nästa vecka då fler vinterfrusna svenskar kommer ner.

Väl hemma griper det dåliga samvetet tag i mig. Har en dryg centimetertjock bunt papper föreställande mina elevers filosofiarbeten att läsa och ge omdömen av. Jodå, innan veckan är över är det gjort, men högen måste först "ligga till sig" ett tag innan jag i ren desperation gör något åt saken för att döva detta dåliga samvete. "Swaye swaye inshallah Bukra" = Liten bit i taget om Gud vill blir det gjort imorgon.

Ledig söndag och strålande sol! Idag har jag varit balkongsittare mest hela förmiddagen. Lite röd på näsan blev jag på köpet... Har också passat på att städa, släpade fram dammsugaren och sög upp lite dammråttor samt dammtorkade. Jag kan inte påminna mig att jag någonsin dammtorkat hemma, men här verkar det behövas typ var 14:onde dag! Så tråkigt, men resultatet blev bra. Sedan städade jag på balkongen och satte mig för ytterligare lite sol. Lyssnade på min Ipod och bara njöt! Funderar om jag ska leta upp en hammock av något slag, men kanske balkongen kommer att bli alldeles för varm att sitta på? Nu är det vinter och jag kan njuta, hur blir det i vår? Och till sommaren?? Kommer jag att smälta bort alldeles?

Var över till Hania på lunch. Hon bor typ 500m ifrån mig, vi kan vinka till varandra. Vi är på väg att bli riktigt goda kollegor och vänner nu. Hennes man var utomlands i jobb, men hennes tre goa barn var hemma. Återigen blir jag lite lyrisk över gästfriheten! Till och med hennes grabbar var sååå öppna och vänliga. De kan få vem som helst att tina upp i deras närhet. Hanias äldsta son hjälper mig nu reka efter lämplig motorcykel. Funderar på om jag också ska ta ett körkort till?

Här kommer en bild på min nya arbetsplats. Fikaplatsen går inte av för hackor, heller hur? Här sitter vi varje dag under lunchen på varsin pampig stol och spanar ut. Hania till höger och spanar av vad som händer vid Jaffaporten. Jag till vänster sitter och kikar på olivberget och Klippdomen... Vanligtvis beställer vi hommus som kommer på en tallrik tillsammans med lite bönor, vitlökssås och Tahini. Detta käkar man med pitabröd som man "släpar" i Hommosen. Jag vet inte om det är i linje med mitt nyårslöfte, men väldigt gott är det!

Detta matbloggande gjorde mig hungrig, nu ska jag gå och fixa lite frukost! Lediga dagen idag...

Jag måste säga att jag verkligen beundrar min medarbetare på SCSC! Idag skulle vi till elverket för att de skulle börja dra eleräkningen från mitt Visakort istället för Kents. Eftersom min arabiska är extremt knapphändig spanade jag in gester och minspel istället. Fick uppleva värsta showen! I början var det lite stelt samtal mellan tjänsteman med bister uppsyn och Hania som pratade på. Efter en stund kom fler och fler tjänstmän och lade sig i och började käfta på. Ganska många stannade upp på kontoret och lyssnade på samtalet, Hania snackade och charmade - efter en stund var det idel glada miner och stor tjänstvillighet! Hon kan sin sak! En stor tillgång på centret!

Senare gick vi till grekiska patriarkatet och det latinska dito för att dela ut inbjudan till receptionen som vi ska ha om två veckor. Riktigt roligt att återse Aristarchos (sekreterare i det grekiska patriarkatet)! Han är så trevlig och välkomnande!

Bekännelse: Den här dagen blev inte så bra. Första tråkiga dagen i mitt nuvarande hemland. Dagen började i sedvanlig ordning på balkongen med en kopp thé och min kikare. Varje dag (och än mer intensivt på fredagar) utspelar sig samma scenario med några olika variationer. Till fots från Ramallah kommer en rännil människor som utan jerusalemvisa ska ta sig till Jerusalem. Militärer sätter upp temporär checkpoint för att kolla folks pass. Människorna försöker med olika alternativa vägar... Jag sitter och glor på eländet läppjandes på thé. Som att se på nyheterna med frukostskålen i knät. Fast detta är live.

Hania ringde och berättade om avspärrningarna. Jag tog taxi till jobbet, var där några timmar och funderade lite på hur man skulle kunna fräsha upp biblioteket (blev alldeles svart om händerna bara av att ställa lite böcker i ordning på hyllorna). Antingen putsa böckerna eller slänga ut dem!

Taxi hem igen. Hade noll att göra, glodde på "Stolthet och fördom" på DVD och tyckte synd om mig själv. Läste mail från konsulatet där det fortfarande flaggas för oroligheter och att avrådan från Gaza och VB fortfarande finns kvar. Jag som så gärna skulle vilja till Ramallah och shoppa loss! Stor reception om två veckor och jag har inget att ha på mig! Har använt mina medhavda kläder i två varv nu och börjat på det tredje varvet, snacka om uppdämt shoppingbehov!

Å så regnar det också! Buääähhh.... Fast regn ska man glädjas åt här. Hurra.

Immanuel Kant var en intressant filosof med många kloka tankar. En av hans mer kända bidrag till Västerlandets tänkande var "det kategoriska imperativet": Handla så, att du skulle kunna önska att ditt handlande blev till allmän lag.

Om vi leker med tanken att vi skulle ställas inför valet att antingen värna tryckfriheten eller värna respekten; skulle inte respekten vinna? Jag kan uppskatta en värld med total tryckfrihet precis överallt, men världen där alla människor respekterar varandra slår tryckfrihetsvärlden med hästlängder.

Resonemanget har en lucka: Ska man respektera respektlösa personer?

_______________________________

Skit i filosofin! Jag för huvudvärk av att försöka intellektualisera vad som nu händer i världen! Idag var Damaskusporten och New gate avspärrade av polisen. Män mellan vissa åldrar vägrades tillträde till Al-aqsamoskén för att be under fredagsbönen. Extra checkpoints sattes även upp i morse utanför där jag bor för att hindra människor att nå Jerusalem. Själv fick jag ett nytt mail från konsulatet med en lite skarpare varning angående säkerhetsläget. Allt detta för att några danska tecknare i tryckfrihetens namn skändat Profeten. Ska man kunna publisera sådana respektlösa bilder är jag snart beredd att sluta värna tryckfriheten!

För ett tag sedan var det debatt angående ett konstverk: "Snövit och oskuldheten..." eller vad det nu hette? En barkbåt i en rödfärgad damm med ett porträtt av en självmordsbombare som segel. Den israeliske ambassadören blev ursinnig och slängde en strålkastare...

Om man jämför muhammedbilderna som retade upp många muslimer och snövit som retade upp många israeler - vad hittar vi då? Är det så att hur vi TOLKAR en bild som avgör vad som  är OK eller ej?
__________________________________

Blääää! Huvudvärk igen. Mitt resonemang går i cirklar. Klart jag värnar tryckfriheten! Klart jag värnar respekten! Men kunde inte danska Jyllandsposten visa takt och ton?

Min väg till och från mitt arbete är väl värt att blogga om! Idag tog det två och en halv timme att komma hem. Ungefär samma tid det tar att flyga till Stockholm från Övik (inklusive buss, väntetid och arlanda express).

Jag börjar strosa ner längs "David street". Detta är en smal gata i gamla stan med fullt av små affärer. Tyger, kläder, keramik, halsband, armband, julstjärnor, mässingsarbeten, caféer, växlingskontor, osv. osv. Då jag inte rusar fram pga mitt knä och trapporna och då jag faktiskt riktigt stortrivs i miljön blir jag stoppad här och där med "Do you want to see inside?", "No charge for looking" och "Where you from?". Jag skulle kunna bara Jalla på och säga "Khalas". Men det känns dels lite oartigt och dels är det ju trevligt att surra en stund och kika lite... Efter typ 40 meter från min arbetsplats vinkar en snygging in mig i sin shop och visar underbara sjalar i alla tänkbara färger. Då jag gick bet på förra "pashminasjalen" jag köpte (100% polyester för 150 shekel) var jag nu fast beslutsam att jag skulle lyckas skaffa "äkta vara". Misstänksamt hittade jag då Sjalen! Underbara färger, varm och gosig. Tips från Kent var att elda lite på sjalen. Om det bara sotade till är det ull, om det blir plastigt är det polyester. Shopägaren var med på noterna och eldade lite på en frans. Bara sot! Jag slog till! Ska inte nämna priset för jag befarar att jag ändå blev lite upplurad. Men faktiskt är det helt OK då jag verkligen gillar mitt fynd. Härnere värderas varan efter hur åtråvärd den är för köparen. Då jag gillar sjalen så mycket så är den värd det jag betalade.

Efter sjalköpet hamnade jag på något vis i nästa shop. Där handlade jag ingenting, men satt och surrade med en trevlig äldre man en bra stund. Han var riktigt filosofisk och vi diskuterade den politiska situationen, israelernas företagsamhet, livets mening och beduinlivet i Negevöknen kontra samernas liv i Lappland. Typ en timmes utläggningar kring dessa saker. Naturligtvis stjälpte vi i oss lite kaffe som han bjöd på. En trevlig tanke kring gästfriheten formulerade Munir: "När man träffar någon är det som att man planterar ett frö till en planta. När man senare stannar till och pratar eller dricker kaffe tillsamans är det som att man vattnar denna planta. Med tiden och om man vill växer sedan vänskap fram." Klok tanke som jag gick länge och filosoferade på...

Efter detta samtal försökte jag få upp farten lite eftersom jag ville komma hem innan det blev mörkt. Han 30 meter innan nästa skickliga inkastare/shopägare fick in mig i sin affär. Skulle sälja halsband till mig av äkta beduindesign. Det visade sig att det var Munirs brorson. Efter typ en kvart tog jag mig därifrån med intakt plånbok. Svängde senare av David street och styrde kosan mot Damaskusporten. Den vägen är lite lättare att promenera på eftersom det inte är så många souvenirbutiker där utan mer vad "vanligt" folk handlar. Här trängs skoaffärer, väskaffärer, DVD-stånd, underkläder, caféer, shwarma-stånd, grönsakshandlare, godisaffärer, apotek, musikaffärer, slöjshopper... Handlade "Narnia" på DVD för 20 shekel. Tyvärr fick jag inte sedan igång den. Måste vara värsta piratkopian! Dessutom fel region för min dator...

Tog mig ur gamla stan och upp på Salla-e-din street. In på ett litet supermarket där jag hittade "diet-chokladmjölk 0%fett!" Naturligtvis tyckte jag att jag behövde en sådan! Mums! Tog sedan bussen till Beit Hanina. Denna resa kostar 3,5 shkel (ca 6 kronor). Lyckades smula sönder biljetten medan jag satt i andra tankar. Då kom en biljettkontrollant! Jag lyckades dock charma mig ur situationen...

När jag nästan var framme vid Checkpointen där jag brukar hoppa av bussen var det en trafikolycka. Tre polisbilar och två militärjeepar var också där. Stor åskådarskara! Såg inga skadade dock. Hoppade av bussen och sneddade över en stenåker och kom hem.

Nu en dietchokladmjölk senare förundras jag lite över livet här. ALLT känns nytt och bara att manövrera fram och tillbaka till jobbet är en upplevelse. Det är nog därför jag är så trött på kvällarna? Dock gillar jag livet skarpt härnere och känner mig mer och mer "hemtam". Börjar urskilja lite vad folk talar om på arabiska och ljudar mig fram på de hebreiska skyltarna. Parkskolan börjar kännas riktigt avlägsen så jag blir så glad över de mail och kommentarer jag får från elever och kollegor! Fortsätt så, då vattnar ni vår gemensamma planta...

Äntligen! Efter ett antal taxibeställningar vet Beit Haninataxin vart jag bor! Tills nu har de alltid frågat "From where you want to go?", och jag förklarar att jag bor där Kent bodde. "Ahh, Mr Kent´s house! Five minutes!". Idag sa jag bara att jag ville ha taxi hemmifrån till "Bubbel Khalil" Och det fungerade! Tänk att vara så etablerad redan efter två veckor i the Holy Land!

Kompis ett i Holy land! En som jag fixat helt på egen hand och som inte har med jobbet att göra!! Har träffat en trevlig kvinna som ska lära mig arabiska, första lektionen var igår eftermiddag. Nu kan jag konversera huruvida jag har syskon eller ej samt handla ett halvt kilo tomater. Till och med beställa min favvojuce från Jonas (Juicepressarmannen vid Jaffa Gate):

-"Min fadlak, chod swaye lemin ma li-grifrut!" Ska testa detta idag, Jonas kommer tappa ögonen...

Ska testa "Sabaa al-cher, kif hälik el-jom" på Hania också...

Återkommer med rapport hur mina meningar fungerar. Tyvärr kommer jag inte förstå eventuella svar, så jag får ta till "Khalas" (nog!) ifall nån svarar på vad jag säger. Inte helt 100% artigt, men vad gör man? Ska nöta in mina tilldelade ord från Mary till nästa vecka så kanske jag snart kan säga något mer intelligent när nån pratar med mig...